8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja för gör soc en kovändning, så måste de erkänna att de hade fel från början och det gör i princip aldrig soc. Det var därför fallet Adam pågick under så lång tid trots att det fanns personal inom socialtjänsten som visste att det var ett felaktigt beslut. Och då är det lätt att bara spinna vidare och skylla på "barnets bästa" och att "det har nog hänt"...

Vården och skolan är inte så mycket bättre... och när de väl satt igång med sina prestigeprojekt och drar igång soc så kan det fullständigt förstöra livet för vilken svensk barnfamilj som helst.

Min erfarenhet är att det aldrig får handla om prestige och att just förmågan att kunna backa och säga, nu har vi uträtta och kommit fram till att beslutet är fel och det därför hävs. Det är ju varken ovanligt eller fel att ha just fel, om man var så rädd för att göra fel så skulle man ju vara för feg och flera fall skulle aldrig bli utredda.

Har du något som styrker det du påstår, eller är det bara något du tror eller känner? Om du vet det här får du gärna berätta var du läst eller hört det.

Du resonera så bakvänt. Det är nästa intressant. En läkare kan ju inte anmäla varenda minsta avvikelse som en förälder gör. Människor är ju jätte olika. Verkligen jätte olika. Föräldrar med sjuka barn kan säkert bete sig rätt märkligt åt eftersom just deras barn är sjukt. Om en läkare om och om igen påpekar att han gärna vill träffa flicka och mamman inte tar med henne så reagerar man ju inte första gången, kanske inte andra heller, eller tredje. Små barn kan ju inte heller svara på hur deras ”mående varit den senaste två veckorna”. Man utgår givetvis att mamman historia och förklaring stämmer. Mamman är vältalig och har säkert gett bra svar och förklaringar kring varför inte flickan är med, inte kan undersökas just i dag eller inte låtit flickan prata som de önskat. Detta antecknas. När flera olika insidersen och iakttagelser gjorts diskuterar man detta på avdelningen och kommer fram till att göra en anmälan. Personalen var överens om detta. Man kan ju inte börja med en anmälan innan en misstanke, och man anmäler inte fören man känner att en misstanke kan stämma. Det kommer ju alltid finnas en viss tid.

Bara i hur vi ser på en sån här enkel sak så resonera du och jag helt tvärt emot. Du strider för att anmälan är fel, och om den inte är fel, så har de anmält för sent.

Jag resonerar tvärtom, anmälan är riktig, eftersom de gjort flera iakttagelser kring märkliga beteenden, de har även diskuterats innan man anmält för att man inte vill anmäla i onödan. Vilket jag också tycker är rätt, man måste faktiskt ha flera saker som talar för en sak utan att man bli anklagat för vanvård eller MbP. Anklagelsen är ju fruktansvärt jobbig att få som mamma, framförallt när mamman inte aktivt skadat barnet. Vilket inte vårdpersonaler tror.

Min erfarenhet är att det aldrig får handla om prestige och att just förmågan att kunna backa och säga, nu har vi uträtta och kommit fram till att beslutet är fel och det därför hävs. Det är ju varken ovanligt eller fel att ha just fel, om man var så rädd för att göra fel så skulle man ju vara för feg och flera fall skulle aldrig bli utredda.

Har du något som styrker det du påstår, eller är det bara något du tror eller känner? Om du vet det här får du gärna berätta var du läst eller hört det.

Ja, och här ligger (enligt min erfarenhet) kärnan till hela problematiken; dessa personer inom vården och myndigheter fungerar inte på ett normalt sätt. Normalt fungerande människor kan erkänna fel och samarbeta för att hitta fungerande lösningar. Problemet handlar i grunden alltså om att mer eller mindre mentalt störda personer ges makt i samhället som de inte klarar att hantera. Det är ett oerhört allvarligt samhällsproblem som berör alla medborgare eftersom alla kan drabbas.

Att sätta egen prestige före andra människors liv är ett tydligt tecken på bristande empati och mental störning. Och när detta sker inom vården eller myndigheter finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter. Dessa människor hör överhuvudtaget inte hemma i sådana verksamheter utan behöver identifieras och ställas till svars i ett fungerande samhälle. Det här fungerar tyvärr inte i Sverige.

Min erfarenhet är att det aldrig får handla om prestige och att just förmågan att kunna backa och säga, nu har vi uträtta och kommit fram till att beslutet är fel och det därför hävs. Det är ju varken ovanligt eller fel att ha just fel, om man var så rädd för att göra fel så skulle man ju vara för feg och flera fall skulle aldrig bli utredda.

Har du något som styrker det du påstår, eller är det bara något du tror eller känner? Om du vet det här får du gärna berätta var du läst eller hört det.

Min erfarenhet är att det aldrig får handla om prestige och att just förmågan att kunna backa och säga, nu har vi uträtta och kommit fram till att beslutet är fel och det därför hävs. Det är ju varken ovanligt eller fel att ha just fel, om man var så rädd för att göra fel så skulle man ju vara för feg och flera fall skulle aldrig bli utredda.

Har du något som styrker det du påstår, eller är det bara något du tror eller känner? Om du vet det här får du gärna berätta var du läst eller hört det.

Du resonera så bakvänt. Det är nästa intressant.

En läkare kan ju inte anmäla varenda minsta avvikelse som en förälder gör. [...]

Bara i hur vi ser på en sån här enkel sak så resonera du och jag helt tvärt emot. Du strider för att anmälan är fel, och om den inte är fel, så har de anmält för sent.

Jag resonerar tvärtom, anmälan är riktig, eftersom de gjort flera iakttagelser kring märkliga beteenden, de har även diskuterats innan man anmält för att man inte vill anmäla i onödan. Vilket jag också tycker är rätt, man måste faktiskt ha flera saker som talar för en sak utan att man bli anklagat för vanvård eller MbP. Anklagelsen är ju fruktansvärt jobbig att få som mamma, framförallt när mamman inte aktivt skadat barnet. Vilket inte vårdpersonaler tror.

Inom vården har de åtminstone en legitimation de kan bli av med, men socionomer har ingen legitimation. De har extrem makt utan ansvar och precis det är problemet. Extremt underutbildade tjänstemän som hellre köper sig fria från ansvar än för sig själva än att tänka på barnen. Det är ingen slump att vi placerar så många barn i vårt land, trots att det inte behövs. 1 av 20 barn placeras under sin uppväxt. Fallet Elsa hade aldrig kunnat hända i andra delar av världen. Bara i Sverige tyvärr.

Socionomer kan istället bli åtalade för tjänstefel. I Elsas fall har socialtjänsten dock orosanmälningar och yttranden från vården att luta sig mot (så tjänstefel kan knappast bli aktuellt i det fallet). De ansvariga kommer undan (mot allt förnuft) genom att hänvisa till varandra MEN utan vårdens agerande skulle det INTE gå att omhänderta Elsa.

I Elsas fall är det alltså vården som ligger bakom allt som hänt och socialtjänsten och domstolen har bara agerat på vårdens påståenden.

Ja fast det är ytterst sällan socionomer faktiskt blir åtalade oavsett vilka grova fel de begår och om de hittar på in sina utredningar.

Det luktar dubbel prestige i detta fall. Någon inom vården har prestige liksom socialtjänsten och en barnfamilj kommer in kläm.

De kunde lika gärna tagit en annan vändning om de bara bott i en annan del av landet. Vi har tyvärr en socialtjänst som är ett rent lotteri med avseende på kvalitet, men överlag är den fullständigt katastrofal, vilket skadar istället för hjälper barnen och deras familjer.

Ja, det är en skandal som pågår inför öppen ridå år efter år. Problemen är också väldigt tydliga inom områden som psykiatri och äldrevård.

Att det kan fortsätta beror i slutändan på att inte tillräckligt många protesterar. De allra flesta förstår inte hur illa det är och har inte någon anledning att bry sig om det. Som vi kan se i tråden finns det också människor som aktivt försvarar dessa sjuka verksamheter.

Men för varje fall som blir känt så ökar medvetenheten hos allt fler människor. När tillräckligt många vänder sig mot det sjuka systemet så måste det ändras. Frågan är bara hur lång tid det ska ta och hur många fler liv som ska förstöras på vägen.

Vi måste få ett fungerande rättssystem där dessa störda människor på maktpositioner kan ställas till svars och plockas bort från tjänster som missköts. Innan dess är problemen olösliga.