Skillnaden mellan vänner och bekanta?

Ja, det kan man fråga sig... Det är nog inget som det finns en fast definition av och ibland använder vissa orden synonymt. Ändå ser nog de flesta vänner som något närmare än bekanta, fast det är svårt att peka exakt på var gränsen går...

Jag ser väl bekanta som personer man mestadels träffar ute på diverse ställen eller i situationer, och pratar då med dem. Det finns också något friare och obundet med bekanta än vänner. Typ att det krävs att vara villig att umgås mer, speciellt på fritiden, med vänner. För att vara bekanta krävs bara att personerna är villiga att tala med varandra.

Jag minns en gång att en kille jag kände sa om en person vi bägge kände, att han inte var min vän för att han inte bjudit hem mig där han bor. Och kan det vara där gränsen gränsen går? För att jag och denna kille träffades också utanför den aktivitet vi hade gemensamt...

Sen finns också detta att man måste utöver att umgås på fritiden, vara villig att ställa upp för vänner. De kan behöva hjälp, och en del är inte direkt blyga att be om det. Fast detta kan också gälla bekanta...

Också detta att det med vänner helst ska finnas ett likvärdigt utbyte. Typ att bägge vänner bör få ut något av det. Det ska alltså vara roligt, trevligt, givande, intressant, etc för bägge parter. Detta kan dock också hävdas stämma in på bekanta...

Så gränsen för detta är absolut flytande... Men vad tycker ni om detta?

Finns en speciell punkt när bekant blir vän? Finns det vänner som egentligen bara är bekanta? Eller tvärtom...bekanta som är vänner...

Vad tror och tycker ni?

Kollar man på orden så kommer naturligtvis "bekant" av att "vara bekant med" dvs att man känner personen. Det är inget oerhört krävande kriterium men... För att vara bekanta gäller det såklart också att personerna kommer bra överens.

Vänner är de man offrar en söndag på att flytta ett ton möbler för att sedan få en flyttpizza och en eller tre öl tillbaka, vänner är de man kan ringa mitt i natten, fråga och får sova hos om det krisar och det oftast går bra. Dvs. man vet den andre skulle ställa upp på samma villkor eller mindre när man själv behöver hjälp.

Bekanta är de man kan svinga en bägare med på krogen, fråga hur är det, sen är det bra med det.

Så är det väl över lag, att vänner är "närmare", kräver mer av en och man kan kräva mer av dem. Men du verkar tycka en person bör få något tillbaka för att ha hjälpt en vän och det är inte fel. Jag har dock tidigare gjort tjänster för vänner utan att få något tillbaka där och då och inte heller direkt räknat med att få det. Jag tycker dock en vän som mottagit mycket tjänster av en vän, i sin tur bör ställa upp om det gäller.

Och ja, bekanta är väl på den nivån som du beskriver. Personer man kan ta en öl eller kaffe med eller bara träffas och snacka. I för sig gör man kanske också ofta samma med vänner... Men här kommer man in på ännu en ganska intressant sak...

Bekanta brukar faktiskt ibland kunna göra ganska stora tjänster eller hjälpa med en hel del, i jämförelse med hur lite man lägger på dem. Vänner behöver egentligen inte alltid vara mer benägna att hjälpa. Man kan faktiskt också ha mer besvär med vänner och behöver "odla" relationen.

Jag tror säkert en hel del som haft besvärliga vänner vid någon punkt ställt sig frågan om det är värt det... Även på den punkten är bekanta oftast lättare fast de kan också såra en. Och detta leder till ännu en sak...

Det är nog svårare för de flesta att känna sig sårade av en tillfällig person jämfört med vänner och bekanta. Anledningen? Vänner och bekanta är närmare och man förväntar sig mer av dem (också gällande bra beteende) jämfört med typ random person.

Och slutligen så kan direkta främlingar vara hjälpsamma. Typ om man är i en nödsituation bör man inte tveka på att fråga vem som helst. Jag har gjort det och fått hjälp... Har även gjort på andra hållet...

Mycket viktig fråga. Bra vänner är en stor del av livet. Tips. En vän kan du säga dåliga saker till och personen sitter där med dig. Peppar och hjälper. Du kan med berätta bra saker och personen blir glad för din skull. Ni ställer upp för varandra. Personen försvarar dig med när du inte är med i rummet.

Vännen gillar jag
Bekantingen känner jag (+ till)
-------
På franska är det tydligt: ami = vän (relativt nära, från älska, med känsla) och connaissance = bekant (har kunskap om genom erfarenhet utan direkt känsla som huvudingrediens)

Måste inte en bekant också vara en person man gillar eller åtminstone kommer bra överens med? Man känner kanske en sur person som jobbar på något ställe på något sätt men är det en bekant?

Å andra sidan uppstår ju inte direkt bekantskap med personer som inte gillar eller kommer bra överens med en. De försöker ju ofta hålla konversationer korta etc...

Nja, det finns väl olika nivåer av vänner. Typ en mer korrekt definition är "en person som frivilligt spenderar en inte obetydlig del av sin fritid med en".

Hur sen vänner beter sig är kanske olika och kanske varierar över tid. En sak som jag nämnde tidigare, är att det nog på något sätt måste vara givande för bägge parter.

Du borde ha högre krav en att kalla person vän som bara hänger med dig på fritiden. Man kanske kan säga nära vän som jag beskriver det. Känns det bättre. När du får problem kommer du märka det jag menar med en nära vän. Passa det för att tro att ni är bra vänner bara för ni hänger.

Bra överens, men inte väldigt bra överens. En person man kan småprata om tv-serier, jobbet, barnen etc. om när man ser varandra, men som mam sällan tar iniativ till att umgås med.
Vänner däremot, kontaktar man för att umgås med (även om det även lätt blir mer sällan när man kommer upp i åren).

Nära bekanta syntes inte något på några kilometers håll. De är lyckligare idag än på högstadiet och ett step längre på skolans utvecklingskurva på gymnasiet. En nära bekant fick vad han tål jag fick medhåll av en pluggare därför det behövs lämnas halvpolacken/mulatten han råkade fråga mig om dennas katolsk komfimation för att luthersk konfirmation inte var högaktuellt.

Bekanta människor sedan pratar med dem. Mer bekanta från kommun än vänner från kommun. Villig att spendera mer tid tillsammans, särskilt på fritiden, med vänner. Mamma är min vän. Nära bekanta på sysselsättningen är delvis vänner. En musik fan jag lyckas träffa var min enda jämnåriga vän. Nära bekanta behöver man bara vara villig att prata med varandra men avståndet är bräckligt.

Jag minns att killar jag kände på/utanför skolan vi testa dricka öl och vodka. Öl är godare.

Nära bekanta syntes på andra sidan kommunen. Några nära bekanta lever nära min bostad. Jag hör på viskare när jag inte träffar en katolsk vän. Jag har testat hasch tre gånger som ungdom. Jag har testat hasch och ecstasy några gånger som vuxen.

Halvpolacken svek mig först.

Nära bekanta var vänner tills jag fann min väg till sport.

Det finns en skillnad på hur människor ser på detta. Det finns en del, som jag själv som ser vänner som.. jag känner den personen: vet var den personen bor, umgåtts privat. vet om syskon,föräldrar, skolgång, arbeten, dennes relation till andra, personliga egenskaper, sjukdomar osv. Bekanta: Personer på mitt jobb som jag i princip bara morsar på, målaren som målat om mitt hus, andra medlemmar i båtklubben, personalen du brukar prata med i din stammisbutik,pub i 5 år, den privata bilmeken du alltid lämnar in bilen till, mäklaren som sålde ditt hus o s v. Medans det finns personer som pratar om de de känner i båda fallen lika. Fast det bara är nån de känner i sin yrkesroll och haft å göra med ett fåtal gånger eller speciella tillfällen. Är liksom lika mycket värd, placeras i samma fack som nån de umgås med nära. Lite konstigt tycker jag. En vän är någon jag i princip kan öppna mig för att man bråkar med sin fru, missnöjd över sin arbetssituation, ens förälder är dålig. Dvs du behöver inte välja ord eller samtalsämnen.
Men en del säger: ja men du känner den och den personen! Då kan jag tänka: nä, jag vet vem det är, personen gick i en klass över mig men känner den personen nej.. jag vet lite grann vem det är men jag har aldrig eller ytterst sällan interagerat på ett personligt plan. Kan tillägga att överlag är det personer som är väldigt extroverta, pratglada och öppna som ser de flesta andra som vänner.