Kanadas liberale premiärminister Mark Carney höll just ett mycket kraftfullt tal i Davos. Han förklarade att myten om den globala världsordningen, the rules-based order, är över, och att det är ett misstag att tro att den kommer tillbaka. Talet möttes med stående ovationer.
Davos LIVE: Canadian PM Mark Carney speaks at World Economic Forum
https://youtu.be/dE981Z_TaVo
Carney inledde med en historia om kommunismen i Östeuropa som han hört från Vaclav Havel, Tjeckiens förre president. På den gamla onda tiden hade alla affärer i Östeuropa små skyltar i fönstren som hyllade kommunismen, trots att ingen trodde på den. Man ville hålla sig väl med dem som bestämde.
På samma sätt är det med the rules-based order, menar Carney. Vi har alla hyllat den trots att vi visste att det var hyckleri. Stormakterna har hela tiden missbrukat systemet för sina egna intressen:
We knew that the story of the international rules-based order was partially false. That the strongest would exempt themselves when convenient. That trade rules were enforced asymmetrically. And we knew that international law applied with varying rigor depending on the identity of the accused or the victim.
This fiction was useful, and American hegemony in particular helped provide public goods, open sea lanes, a stable financial system, collective security and support for frameworks for resolving disputes. So we placed the sign in the window. We participated in the rituals and we largely avoided calling out the gaps between rhetoric and reality.
This bargain no longer works. Let me be direct. We are in the midst of a rupture, not a transition. Over the past two decades a series of crises in finance, health, energy and geopolitics have laid bare the risks of extreme global integration.
But more recently, great powers have begun using economic integration as weapons, tariffs as leverage, financial infrastructure as coercion, supply chains as vulnerabilities to be exploited.
You cannot live within the lie of mutual benefit through integration when integration becomes the source of your subordination.
Nu är det dags att ta ned de falska skyltarna, manar Carney. Myten om den globala världsordningen, som byggde på att alla - även de starka - respekterar internationella lagar och avtal, är borta, och det är naivt att tro att den kommer tillbaka (läs: efter Trump). I stället måste vi se verkligheten som den är och forma vår politik därefter.
Vad ska då små och medelstora länder göra i en värld där starkares vilja är lag? Carney är inte någon defaitist. Han är tvärtom optimist och pekar ut två saker som små och medelstora länder kan göra för att säkra sin överlevnad:
För det första måste vi sträva efter autonomi vad gäller livsmedel, energi och viktig industri. Det är bara genom ekonomiskt oberoende som vi kan säkra politiskt oberoende, och inte reduceras till vasaller. Självfallet gäller detta även möjligheten att försvara sig mot militär aggression.
Men det räcker inte. För det andra så måste små och medelstora länder lära sig att bygga nätverk med flera olika parter, så att de kan stå emot hot och utpressning från olika håll. Det är just därför som Kanada nyligen slutit strategiska avtal med EU, Mercosur, Kina och flera andra länder.
Carney förklarade också att Kanada fullt ut stöder Danmark och Grönland i den pågående konflikten med USA.
Frågor att diskutera:
1. Har Carney rätt? Är den globala världsordningens tid över?
2. Är den väg han förespråkar - ökad autonomi och multipolära samarbeten - rätt väg?
3. Kommer de europeiska politikerna att fatta det, eller har tåget redan gått för oss?
Davos LIVE: Canadian PM Mark Carney speaks at World Economic Forum
https://youtu.be/dE981Z_TaVo
Carney inledde med en historia om kommunismen i Östeuropa som han hört från Vaclav Havel, Tjeckiens förre president. På den gamla onda tiden hade alla affärer i Östeuropa små skyltar i fönstren som hyllade kommunismen, trots att ingen trodde på den. Man ville hålla sig väl med dem som bestämde.
På samma sätt är det med the rules-based order, menar Carney. Vi har alla hyllat den trots att vi visste att det var hyckleri. Stormakterna har hela tiden missbrukat systemet för sina egna intressen:
We knew that the story of the international rules-based order was partially false. That the strongest would exempt themselves when convenient. That trade rules were enforced asymmetrically. And we knew that international law applied with varying rigor depending on the identity of the accused or the victim.
This fiction was useful, and American hegemony in particular helped provide public goods, open sea lanes, a stable financial system, collective security and support for frameworks for resolving disputes. So we placed the sign in the window. We participated in the rituals and we largely avoided calling out the gaps between rhetoric and reality.
This bargain no longer works. Let me be direct. We are in the midst of a rupture, not a transition. Over the past two decades a series of crises in finance, health, energy and geopolitics have laid bare the risks of extreme global integration.
But more recently, great powers have begun using economic integration as weapons, tariffs as leverage, financial infrastructure as coercion, supply chains as vulnerabilities to be exploited.
You cannot live within the lie of mutual benefit through integration when integration becomes the source of your subordination.
Nu är det dags att ta ned de falska skyltarna, manar Carney. Myten om den globala världsordningen, som byggde på att alla - även de starka - respekterar internationella lagar och avtal, är borta, och det är naivt att tro att den kommer tillbaka (läs: efter Trump). I stället måste vi se verkligheten som den är och forma vår politik därefter.
Vad ska då små och medelstora länder göra i en värld där starkares vilja är lag? Carney är inte någon defaitist. Han är tvärtom optimist och pekar ut två saker som små och medelstora länder kan göra för att säkra sin överlevnad:
För det första måste vi sträva efter autonomi vad gäller livsmedel, energi och viktig industri. Det är bara genom ekonomiskt oberoende som vi kan säkra politiskt oberoende, och inte reduceras till vasaller. Självfallet gäller detta även möjligheten att försvara sig mot militär aggression.
Men det räcker inte. För det andra så måste små och medelstora länder lära sig att bygga nätverk med flera olika parter, så att de kan stå emot hot och utpressning från olika håll. Det är just därför som Kanada nyligen slutit strategiska avtal med EU, Mercosur, Kina och flera andra länder.
Carney förklarade också att Kanada fullt ut stöder Danmark och Grönland i den pågående konflikten med USA.
Frågor att diskutera:
1. Har Carney rätt? Är den globala världsordningens tid över?
2. Är den väg han förespråkar - ökad autonomi och multipolära samarbeten - rätt väg?
3. Kommer de europeiska politikerna att fatta det, eller har tåget redan gått för oss?
