Tankar kring att lära sig programmering

Det här är det enda i ditt svar som spelar någon roll. Nej, de behöver inte göra det för Java, för att Java är användbart och kommer då att sprida sig självt utan att behöva något liknande.

(däremot så har Oracle såklart en stor mängd information om Java online)

Jag tycker att learning by doing är bäst. Var ofta jag skippade föreläsningar och gjorde egna grejjer

Det är inte svårighetsgraden i programmeringen som är problemet utan att utbildningarna vill vara så heltäckande som möjligt.

Med det menar jag att programmeringsspråken innehåller en massa funktioner, tekniker och begrepp som kan ta väldigt lång tid att behärska, speciellt när man bara använder en del utav det.

Man kan jämföra med att använda Officepaketets alla funktioner eller bara en bråkdel utav dem.

Det svåra inom programmering är oftast att veta när man ska använda vad. Se det som att man har tillgång till 1000 verktyg. På nybörjarstadiet använder man 5-10 st på sin höjd och snickrar ihop det hela.

En specialist kan antingen valt att lära sig 800 verktyg eller blivit riktigt bra på hantera 20 verktyg och gör det så bra att det blir konstverk utav det.

Mitt råd när man går en sådan här 10-veckors kurs är att fokusera på vad de har lärt ut. Som regel när det gäller nybörjarkurser så lär man ut något, sedan praktiserar man exakt det man har lärt ut. Inte något annat. Således, de problem man ställs inför. De förutsätter att man använder exakt de verktyg som man lärde ut.

Även om alla som kan lite mer programmering kommer på och gärna använder andra verktyg för att lösa problemet.

Det är svårt att sia om, logiskt sett borde man behöva färre antal programmerare, men bättre utbildade eftersom AI också kan göra fel och då gäller det att kunna komma framåt ändå.

50 år av erfarenhet med progrmmering säger så här(långt men läsvärt tror jag om man funderar på programmering):

Programmering på basal nivå, att använda ett språk som python med enbart de grundläggande mekanismerna är rätt lätt om man hade rätt lätt för matte i skolan. Jag hade lätt för matte på mellanstadiet tidigt 70-tal, skrev alltid bäst på alla prov i en ambitiös villaklass. Säger det inte för att skryta utanför diskussionen, som är viktig. Lärde mig basic hyfsat lätt då datorer dök upp i gymnasiet senare 70-tal, inte jätteenkelt dock. Jag var(är) heller ingen stjärna på t.ex. schack. Släppte programmeringen efter ett tag, livet var struligt.

Livet var struligt, men spottade ut mig som gymnasieingenjör i processindustri i början av 80-talet. Gick omkring i ett renrum och skötte etsar, ugnar och annat. Det var avancerat och det var kul att programmera maskinerna. Yngre brorsan började som yngst på KTH på Teknisk fysik, hade mindre strul i livet. Men jag såg vad han gjorde och studentlivet verkade ju kul. Min chef visade sig vara en tyrann efter nåt år och alla ville bort. Lyckades med arbetslivspoäng komma in på D-linjen, knåpa program var ju lite kul i alla fall. Nånstans fanns matten och civingämnena klarade jag om än knappt.

Men nu kom jag i kontakt med seriös programmering, och nu skall ni läsa noggrannare om ni vill göra programmering till en karriär. Det introducerades sånt som lisp och rekursion. Inte lätt för mej. Mycket om strukturering av program, vilket funkade bra, var helt nästa steg efter att ha behärskat rätt avancerad programmering INOM ett språk.

Men sen dyker ramverk upp. Sånt som folk med superiq och en brinnande passion för programmering skapat. Som man skulle använda. Jag kunde använda det men fattade ingenting. Objektorientering kom då jag hade nåt år kvar av studierna. Tog mig lång tid att fatta. Jag började fatta, programmera kan jag men jag är ingen stjärna.

Tog ändå examen och började med test av sw. Nu är vi runt 1990. Programmering i industrin var fortfarande rätt basal. Jag var bra som testare och bättre som ledare. Blev chef över programmerare, även seniora. Såg med tiden hur Java kom, corba, programming patterns och så småningom web.

Och det är en helvetes skillnad på att lära sig perl och att tillägna sig det som behövs för att kunna programmera seniort. Fatta callbacks, fatta ramverk som zend, fatta hur en webläsare beter sig. Fatta GIT på djupet….

Tänk så här: de ramverk som du behöver förstå har utvecklats under decennier av de smartaste människor du kan tänka dig som brunnit för programmering. Och gjort det för att ungefär lika smarta människor skall kunna använda det och göra fantastiska saker.

Nu då jag närmar mig pensionen har jag sen rätt många år lagt ledarskapet på hyllan. Att vara chef ger pengar men är slitsamt. Jag har råd att vara testare igen. Och kan nu med AI ganska enkelt automatisera test, det är programmering på min nivå.

Vad vill jag säga: testa gärna nåt som python. Det är kul och hade du lätt för plugget så kan du göra spel och sånt rätt enkelt. Men skall du i dagens läge göra programmering till en karriär måste du då känna att du brinner för det, och märka att du enkelt tillägnar dig allt svårare konstruktioner. Ge annars upp fort. Tänk inte på det som en karriär. Nuförtiden krävs mycket av en senior programmerare.

AI ställer begreppen lite på kant. De flesta bara tänker på AI som nåt som gör kod och därned tar jobb från programmerare. Men finns det några som verkligen lyckas ta till sig AI så är det programmerare. De blir mer produktiva. Och AI är också en utmärkt lärare då man stöter på konstruktioner i det den genererar som man inte förstår. Hur AI de facto kommer påverka programmeringsbranschen skall bli intressant att se. En verksamhet som producerar program gör oerhört mycket mer än bara gör ny kod på beställning från någon kund.

Hoppas det klargjorde lite.

Litet tillägg - vara bra i plugget är absolut inget krav för att bli senior programmerare. Många gurus hade svårt för plugget. Testa och se om det rockar din båt blir väl en tldr. Men det skall verkligen rocka din båt då du stöter på det snåriga bortom de enklare programmeringskonstruktionerna.

Word. Undertecknad hade IG-G i personligt ointressanta ämnen, MVG i allt annat. Utan högskolebehörighet och före YouTube existerade, så fick man läsa dokumentation för att lära sig programmera. Det gick bra, trots mina högst begränsade betyg. Men eftersom ämnet programmering intresserade mig kände jag mig upprymd av att lära mig mer om det.

Jobbat närmare 20 år som utvecklare nu. Mycket har hänt under den tiden, och det finns inga tendenser på att det kommer förändras, så det viktigaste är att vara nyfiken och fortsätta lära sig nytt även efter man slutat plugga.

Om jag var student idag hade jag fokuserat mer på nätverk, IoT och systemintegrationer. Back then var det vanligt att man försökte uppfinna hjulet om och om igen. Det kan vara bra ur ett lärande perspektiv. Men de som fortsätter med det 2026 och framåt i en professionell värld kommer nog få se sig om efter ett annat yrke.

Fokusera på att bygga värde för kunderna - oavsett det har med agentic coding eller andra approacher att göra - så sitter du säkert i båten. De är beredda att betala för det som skapar värde - men de är inte längre intresserade av att betala 100 000kr för en enkel hemsida de kan göra själva med Wix, eller rent av ersätta med en Facebooksida.

"Programmering" är ju ett ganska generellt begrepp. Hur det lärs ut och i vilket syfte skiljer sig ju ganska mycket beroende på vilken utbildning du går.

Att lära sig programmering på ett Civilingenjörsprogram i datateknik, skiljer sig ganska mycket mot Systemvetenskap som i sin tur skiljer sig ganska mycket från en yrkesutbildning.

Det finns ju också väldigt olika nivåer på programmering, från extremt maskinnära kod i assembly eller C/C++ till stora Affärssystem i C# eller Java, till Dataanalys och ML i Python till Webdesign och Frontend i JS eller HTML, för att bara nämna en bråkdel.

Med det sagt så bör man naturligtvis hitta sin egen nivå och var man själv tycker det funkar bäst, alla är inte bra på lågnivå precis som alla inte är bra på webdesign.

Börja med Zilog Z-80 programmering, haha.