Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Var kan man läsa eller lyssna på det samtalet?

Sid 502 i "Mordgåtan Olof Palme".

Sid 502 i "Mordgåtan Olof Palme".

Hej Dekorimamannen86

Läs gärna förhören. Anki (som var närmast mannen) hörde bara mannen säga "jag är igenkänd" på finska. Anki och Anneli passerade en kvart före skotten. Filmen ("Skräcknatten") slutade 23.01. Det var tre minuter att gå från biografen Sandrew 1-2-3-4 på Kungsgatan 37 till Dekorima.




Inge Mårelius bekräftar inte finskornas utsaga. Mårelius har inte sett Anki och Anneli. Med all sannolikhet såg han Anders Björkman och hans tre kamrater komma gående från Kungsgatan och (10 - 15 sekunder senare) Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar komma gående från Grand.

Inge Mårelius har inte sagt att gänget som kom gående från Kungsgatan stannar till vid den väntande mannen. Varken i samtal med Gunnar Wall eller i förhör (Wall intervjuade Mårelius under arbetet med boken "Mordgåtan Olof Palme" 2010).

Gänget som kom gående från Kungsgatan var minst fyra personer (och stämmer även i det avseendet med Björkmans sällskap) och stannade inte vid den väntande mannen.

Inge Mårelius missade Nicola Fauzzi, som kom gående från Kungsgatan en dryg minut senare (och mötte familjen Schaeffer mellan Kungsgatan och Tunnelgatan). Sannolikt för att Mårelius samtidigt riktade blicken mot postkontorets bankomat när hans passagerares uttag äntligen började.




Ett par kom gående norrifrån och passerade bakom ryggen på den väntande mannen (EH14839-3). Samtidigt som Anki och Anneli mötte mannen. Anki fick ögonkontakt med paret. Det visar återigen att mötet med mannen var långt före skotten (liksom allt annat i Ankis och Annelis berättelse). Inget sådant par finns bland kända vittnen. Det finns inga kända vittnen som har sett två kvinnor som kan vara Anki och Anneli.




Björkman och hans tre kamrater och Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar.




Det finns inte. Dekorimamannen86 tänker nog på Gunnar Walls intervju med Inge Mårelius i boken "Mordgåtan Olof Palme" från 2010. Det finns mycket få intervjuer med Mårelius. De enda riktiga intervjuerna (bortsett från Kanger 1987) är Wall 2010 och Aftonbladet 2016. Mårelius medverkade även i Bo G. Anderssons TV-film "30 sekunder" från 2023 (som är vacker att titta på men har många fel).

Det finns inga andra än kvinnorna som har sagt att de har haft en kontakt med en man vid Dekorima, strax innan mordet. Det finns t.ex ingen i Björkmans sällskap som har sagt det. Du får nog förlika dig med att det är finskorna.

Inge Mårelius har inte sett att Björkmans sällskap stannade till och bad den väntande mannen om eld.

Det finns ingen sådan uppgift i förhören och rättegångarna.

Vad som står i Gunnar Walls bok är en (sannolikt skämtsam) gissning mer än 20 år senare. Inte ett minne.

Anki och Anneli bad inte den väntande mannen om eld. Läs gärna förhören.

PS. Tack för en intressant fråga.

Självfallet så frågade dom inte om eld. Menar du att Mårelius ska veta vad kvinnorna har för ärende när de stannar till vid mannen och pratar med honom? "Förmodligen så frågar dom honom om eld, men blir avvisade".

Nu vet vi att det var tiden dom frågade efter. Och vi vet att dom blev kraftigt avvisade. Du bör nog tänka logiskt, istället för att ta allt bokstavligt.

Bra påpekande.

Anki var säker på att biografen låg på Kungsgatan. De satt på Mon Cheri på Kungsgatan 24 (där Galway's Irish Pub finns idag) och funderade på att se "Älska mej" på Röda Kvarn på Biblioteksgatan. Anki ville se en skräckfilm istället.

"Manhunter" gick inte på Kungsgatan ("Red Dragon" är en thriller från 2002).

"Manhunter" hade premiär den 22 maj 1987. Filmen gick på Sergelteatern i hörnet av Sergelgatan och Hötorget.

"Skräcknatten" gick på Sandrew 1-2-3-4 på Kungsgatan 37. Att den är minnesvärd vore synd att säga. Filmens mest kända skådespelare är grannfrun i TV-serien "Våra värsta år".

Ankis och Annelis beskrivning av filmen innehåller inslag från båda filmerna. Den blinda kvinnan är från "Manhunter". Vampyrtänderna är från "Skräcknatten". Filmerna är olika men har vissa inslag i handlingen som kan förväxlas.

"Skräcknatten" är 146 minuter lång. Den började 21.15 och slutade 23.01. De gick Sveavägen norrut när de lämnade biografen. Det var 200 meter att gå. De passerade Dekorima en kvart före skotten. "Smällen" några minuter senare kan inte ha varit skotten.

"Den jugoslaviske taxiföraren" (EAD2778) och paret Prim (EEE2618) kontaktade polisen veckan efter walkie-talkie-efterlysningen den 19 mars 1986 (som nämndes i tidningarna nästa dag). Anki och Anneli kontaktade polisen 1993. Sju år efter mordet. Signalementen har likheter.

Mannen har inga likheter med GM. Att mannen hade med mordet att göra är osannolikt. Att vifta med en walkie-talkie på den platsen vid den tidpunkten hade inget uppenbart syfte och var en uppenbar risk.

Anki frågade på finska vad klockan var. Att han sa "jag är igenkänd" på finska när han tilltalades på finska är inte konstigt. Resten av vad han påstås ha sagt har Anki inte sagt att han har sagt. Anki trodde sig ha sett mannen på ett gym norr om Stockholm. Vid tre tillfällen. Några år tidigare (1983 eller 1984). Mannen som trodde sig ha känt igen polismannen AA tränade inte på gymmet vid den tiden. AA bodde på andra sidan Stockholm. Signalementet stämde inte med AA.

Förhören sköttes av Ingemar Isaksson (som senare blev chef för riksmordkommissionen) och Eva-Marie Aghede (EH14839). De är läsvärda.

Du nämner att "den jugoslaviske taxichaufförens" signalement överensstämmer med finskornas. Varför nämner du in Jan Nilsson? Han har den ende av samtliga mordplatsvittnen som är säker på vilket sorts plagg det var. En brun skinnjacka. Bränns det?

Att limousinföraren Jan Nilsson såg gärningsmannen är en missuppfattning.

Nilsson kan omöjligt ha sett GM (och kallades inte att vittna i rättegångarna 1989).

Det första Nilsson såg var Hans Johanssons U-sväng. Då hade Nilsson nyss passerat Olofsgatan och hade en bit kvar till Sveavägen. Sedan såg han Anna Hage och Karin Johansson vid Palme. Sedan såg Nilsson hur mannen i midjejackan sprang iväg. Sannolikt såg Nilsson vittnet Per Vallin (som berättade i Svenska Dagbladet den 7 april 1986 att han tänkte springa efter men hejdade sig).

Han bar ingen skinnjacka den kvällen.