Citat:
Ursprungligen postat av
ProfessorA
När jag växte upp i Härnösand på 90-00-talen var väl Turbo-Hasse som nämnts tidigare den största stjärnan på originalhimlen. Han körde ju alltid samma rutt, tror det var en runda som tog cirka en vecka för honom att åka runt då han hälsade på alla sina träd och lyktstolpar. Han hade en lyktstolpe utanför mitt barndomshem han brukade hälsa på. En gång frågade jag vad han gjorde och då berättade han att lyktstolpen var en 10 000 år gammal robot.
Turbo-Hasse brukade käka lunch på Frasses som då låg i gamla busstationen (där Lidl) är nu. Han köpte alltid en meny till sig själv och en till sin tyg-älg som han slängde när älgen ätit klart.
Det gick ett rykte om att Turbo-Hasse värnade väldigt mycket om träden och om man bröt av en kvist framför honom skulle han bli skitarg. Då kunde han springa hur långt som helst för att fånga förövaren och slå ihjäl den, knäcka personen som en kvist.
Andra original jag minns från förr:
Lelle - efterbliven kobent kille som alltid gick runt på stan och ropade "det är ingen som hjälper mig". En gång såg jag en flicka i 8-10-årsåldern fråga vad han ville ha hjälp med. Då skrek han bara "HÅLL KÄFTEN JÄVLA SKITUNGE!!".
Sid - vet inte vad han heter på riktigt eller om han har något annat smeknamn. Hörde någon kalla honom Sid efter sengångaren i filmen Iceage eftersom han låter nästan EXAKT likadant och även har en viss visuell likhet. Också en efterbliven man med ett stort brud-intresse. Var/är tjenis med alla tjejer i alla butiker i satan. man kunde ofta höra ett "Tjena tjejej!" och några oförargliga raggningsförsök, försökte ofta bjuda ut betydligt yngre och snygga tjejer på picknick.
Cykelkinesen - bara en kines som höll på med cykling. Man kunde se honom på sin cykel i trikåer lite över allt i stan oavsett årstid. På den tiden såg man knappt några andra tävlingscyklister i stan så han var lite speciell.
Sen får vi inte glömma stadens tjuvar "Proppen" och "Krull-Bertil". Där är det väl mest namnen som är lite skoj.
Familjen Krantz borde ju också kunna nämnas och då främst äldsta brorsan Affe. Alltid snortighta jeans, spetsiga boots och en stålkam i bakfickan. Ibland en pytteliten vit t-shirt men ofta bar överkropp och sjukt rippad. Helt klart adhd med stort uppmärksamhetsbehov. Minns att han en gång svingade sig i ett rep från taket på gymnasiet och en annan gång kom svingandes ner med ett rep genom trapphuset på samma skola.
Mer än en gång jonglerade han med potatisar i matsalen och voltade baklänges från ett bord.
Någon gång kunde man se honom glida genom stan i kalsonger på en snowboard bakom en raggarbil. Vill minnas att han avslutade turen genom att åka upp på en snödriva vid Nybron och hoppa ner i viken.
Fortfarande när jag besöker Härnösand kan man få syn på honom när han joggar runt i kalsonger, fortfarande sjukt rippad och inoljad.
Fler borde väl finnas?
För oss som är några år äldre hade vi även.
- Bög Ingemar: Slemmigt blomsterbud på vit vespa. Gillade småpojkar.
- Heja Heja: Bud med packmoped på Apoteket. Många hejade på honom och då släppte han alltid gasen och höll på att stanna när hejade tillbaka. Snäll farbror som jag tror hette Sven.
- Blå Målar'n: Vandrade ofta runt i stan och kunde helt plötsligt bara vråla rakt ut och skrämma slag på folk i närheten.
- Proppen & Krullbertil med lillebrorsan Döv Tony var mest bara tragiska personer som folk i hela stan hade roligt åt. Inga riktiga orginal, bara rejält korkade.
