Apropå status.
1961 köpte en BMW 700 Coupé.
En motorcykelbil tycket vissa.
Ett sämre alternativ till Isetta sa andra föraktfullt.
Jag hade "bilen" som pendlingsbil 2 x 5 mil varje dag, året runt, med Michelin X sommardäck.
Enda smolket i glädjebägaren var dynastarten vintertid.
Gällde vintertid att alltid parkera i nedförsbacke.
Värmekamrarna lindade/isolerade jag med bortåt hundra meter asbest garn(var inte farligt på den tiden).
Men så besökte jag och min BMW 700 12-timmarsloppet på Skarpnäck, utanför Stockholm 1962.
Efter 12 timmar så gick BMW 700 i mål som dubbelsegrare.
Man ställde upp med 2 bilar - och 2 bilar gick i mål.
Hur många "fabriksbilar" från Volvo och SAAB som ställde upp kan jag inte räkna till.
"PappIsak" var där med några 3-6

r och Jojo.
Bosse Elmhorn och Hans Radedefalk med Wolseley 1500 och Riley Onepoinfive.
Och många många andra "privatister" som aspirerade på prissumman.
Banan, ett f d flygfält, hade formen av en vinkelhake.
Ändarna på banan var avlysta från publik - och det var väldigt förnuftigt uträknat.
För ju längre tiden gick, desto fler bilar klarade inte av att bromsa - utan fortsatte rakt fram.
När klockan klämtade att evenemanget var över stod, som tidigare skrivits, BMW 700 som dubbel totalsegrare.
Med tanke på hur mycket däck som brändes av de olika "stallen" så framstod det som märkligt att ingen av BMW-bilarna hade behövt byta till externa däck.
BMW hade cirkulerat däcken på bilarna så att de däck de startade med var samma däck de gick i mål med.
Vid utfarten från publikparkeringen hade jag svårt att ta mig fram.
"Alla" skulle fram och klappa bilen och ösa beröm över den - och mig????
DÅ var det minsann ingen motorcykelbil längre.
Det här vill jag kalla
statushöjning!