Sparar vi för mycket till vårt skilsmässobarn?

Ts har sett till att ha ett avtal. Det känns inte som att hon släppt exet helt, hon har ordnat så att hon kan se alla aktiviteter exet och hans nya familj gör med sonen.

Hade jag varit den nya hade inte pengarna varit det stora problemet här, utan att hans ex verkar vara så involverad och styrande över hans liv.

Vi hade en jättebra separation och är kompisar, säger Ts. Jag undrar om exet håller med.

Inte jättestort. Det var vår bankman som föreslog den här lösningen när vi skildes och våra respektive advokater som förhandlade fram avtalet (både för detta och för bodelningen)

Inser att Flashback kanske var ett dumt forum för denna fråga eftersom att dem flesta inte har eller kommer från bakgrunder där man har till exempel finansiell planering för barn eller "hushållsadvokater" med i en helt fredlig skilsmässa

Käften du. Varför ska exets nya kvinna betala flera tusen i månaden till TS son? Särskilt om dom inte lägger undan lika mycket pengar till hennes 2 barn. Dagen dom får gemensam ekonomi kommer denna problematik bli ett faktum.

Vi tillhör nog olika samhällsklasser du och jag Avtal är normalt där jag rör mig...

Min exman och jag hade en väldigt bra separation och har haft ett bra samarbete sen vi skildes för fyra år sen. Vi har ett barn tillsammans som går på lågstadiet. När vi separerade tjänade vi ungefär lika mycket så vårt upplägg blev att vi skickar över 5000kr var till ett gemensamt konto varje månad och så tar man pengar därifrån för aktiviteter, kläder, och sånt.

Det som är kvar i slutet av nästa lön går in på barnets sparkonto. Oftast går det över mellan 4 och 6 tusen. (Kollade och snittsumman är 4400 kr). Vissa månader när man inte gjort så mycket har det gått in precis över 8000 kr på sparkontot, vissa sommarmånader har hela summan gått åt. Framtidsspar och ekonomisk stabilitet är något vi båda har prioriterat och var viktigt för oss när vi skildes.

Sen skilsmässan har min exman ökat sin lön med över 30000kr och jag har ökat min lön med 4000 men summan som vi för över är fortfarande samma.

Min exman har träffat en ny kvinna som har två egna barn. Dem har inga gemensamma barn. I augusti förra året flyttade dem ihop. Hon har ett helt vanligt jobb och jag gissar hon tjänar runt 45000 i månaden. I grund och botten tycker jag om henne väldigt mycket och det finns inga konflikter eller något surt mellan oss.

Hon tycker nu det är orättvist att vårt barn kan spara så mycket pengar och har sagt att hon vill att exmannen betalar mindre för vårt barn. Vi har pratat om detta alla tre så jag vet att det inte är min exman som skyller på nya kvinnan för att han egentligen vill betala mindre. Först var det för "inget barn behöver spara så mycket" och "det går ut över deras familjeekonomi".

Jag tycker i grunden inte att det är min sak att lägga mig i deras ekonomi. Men inte heller hennes att lägga sig i vårt upplägg för vårt barn. I alla fall inte så länge dem har långt över vad dem behöver för att klara sig ekonomiskt vilket dem har.

Min exman håller med mig men undrar nu om vi kan hitta någon kompromiss eftersom att detta tydligen blivit en stor konflikt i deras hem. Det har kommit fram att nya kvinnan och hennes ex inte har möjligheten att spara lika mycket till deras barn och hon tycker det blir orättvist.

Är jag självisk som tycker att vårt upplägg inte ska ändras? Är det någon som har förslag på hur en ny lösning eller ändring skulle kunna se ut?

Ok, trodde att ni kunde kolla upp det via dragningar på kontot, men då har ni inte insyn på detaljnivå, vilket är bra.

Men det du skriver ovan gör ju att ni måste ha onödigt mycket kontakt och insyn ändå. Tror de flesta fixar det ekonomiska så att det löper på efter alla lagar och regler, men därefter köper var och en det barnet behöver utan att informera den andre föräldern. Vem som betalar "fotbollscupen" eller andra fritidsaktiviteter har man gjort upp om sedan tidigare.

Jag har varit i både din och ditt exs nya sits, det jag reagerar på är att du har skaffat dig så mycket inflytande över ditt ex. Dels med avtalet, men också genom att ständigt behöva ha kontakt med honom om småsaker som skor, bio, kalas osv.

Det är självklart jättebra att ni kan vara vänliga mot varandra och hade en smärtfri separation, men jag tror att du behöver backa lite. Sonen är 7(?) och ingen bebis längre, ni behöver inte ha så tät kontakt som ni verkar ha haft.

Var den större människa och befria ditt ex från den del av avtalet som gäller aktiviteter för sonen, och bestäm en summa som ska sparas. Skor klarar ni väl att köpa till sonen utan att informera varandra eller behöva ett separat konto för.

Skrev det som svar till ett annat inlägg men egentligen är det rätt enkelt. Vi kom överens om detta upplägg när vi skildes och har skrivit avtal om det för att det rent objektivt är den bästa lösningen för vår son så det kommer inte förändras om inte jag godkänner det. (Detta avtal skrev vi också för att skydda honom mot såna här situationer och för att slippa hålla på med att swisha över hit och dit för olika kostnader som dyker upp)

Ibland är motstånd bra för man landar i vad man inte tycker. Har förresten aldrig ens nuddat vid att säga att jag tycker han överger vår son hahahaha