Citat:
Jag håller med dig, och den senaste artikeln i Expressen, gör att jag tänker att han känt sig ensam på något sätt. Kanske velat ha kontakt med sina släktingar för att ha någon att fira jul med?
"I december 2025 hörde han av sig igen, men hon skrev i ett sms att hon inte ville ha kontakt.
Enligt vad hon har hört träffade han andra släktingar en vecka före jul. Han ska då inte ha sett dem på fyra år.
– Han uppträdde då fullständigt normalt. En vecka före detta dåd, säger släktingen. "
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/vilma-anderssons-dagar-fore-mordet-i-ronninge-slaktingens-oro/
Expressen för några dagar sedan:
"Hen kom i kontakt med Vilma för ett tag sedan.
– Då fick jag känslan av att det här är en vriden person som man inte vill vara i samma rum som. De som jag själv har kontakt med i släkten ville helt enkelt inte ha någonting med honom att göra."
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/vilma-anderssons-slakting--det-ar-en-vriden-person-/
Jag tänker att är man 26 år, då kan man absolut ha behov av stöd från sina föräldrar på olika sätt. Man är visserligen vuxen, men man kan behöva både känslomässigt och praktiskt stöd, även om det naturligtvis går att klara sig utan detta om man inte råkar ut för något särskilt.
Robin har beskrivits som annorlunda och förvirrad av flera. Jag tänker att han verkligen hade behövt mer stöd än de flesta.
I brist på detta stöd och möjligen det avvisande han mött av släkten, kan varit utlösande faktorer för brottet.
Vill poängtera att det naturligtvis inte är släktingrnas fel att brottet har hänt. Man kan förstå att man kanske inte vill ha kontakt med honom efter det de fått ta del av.
Farmodern verkar dock ha tagit emot obin efter straffet. Om man sett det lilla barnet växa upp, lärt sig älska det, då kan det vara en annan sak. Svårt.
"I december 2025 hörde han av sig igen, men hon skrev i ett sms att hon inte ville ha kontakt.
Enligt vad hon har hört träffade han andra släktingar en vecka före jul. Han ska då inte ha sett dem på fyra år.
– Han uppträdde då fullständigt normalt. En vecka före detta dåd, säger släktingen. "
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/vilma-anderssons-dagar-fore-mordet-i-ronninge-slaktingens-oro/
Expressen för några dagar sedan:
"Hen kom i kontakt med Vilma för ett tag sedan.
– Då fick jag känslan av att det här är en vriden person som man inte vill vara i samma rum som. De som jag själv har kontakt med i släkten ville helt enkelt inte ha någonting med honom att göra."
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/vilma-anderssons-slakting--det-ar-en-vriden-person-/
Jag tänker att är man 26 år, då kan man absolut ha behov av stöd från sina föräldrar på olika sätt. Man är visserligen vuxen, men man kan behöva både känslomässigt och praktiskt stöd, även om det naturligtvis går att klara sig utan detta om man inte råkar ut för något särskilt.
Robin har beskrivits som annorlunda och förvirrad av flera. Jag tänker att han verkligen hade behövt mer stöd än de flesta.
I brist på detta stöd och möjligen det avvisande han mött av släkten, kan varit utlösande faktorer för brottet.
Vill poängtera att det naturligtvis inte är släktingrnas fel att brottet har hänt. Man kan förstå att man kanske inte vill ha kontakt med honom efter det de fått ta del av.
Farmodern verkar dock ha tagit emot obin efter straffet. Om man sett det lilla barnet växa upp, lärt sig älska det, då kan det vara en annan sak. Svårt.
Tänkte exakt samma som du när jag läste det, att släktingarnas avståndstagande från MGM kan ha förstärkt hans drifter att begå brott om det exempelvis ledde till känsla av rejekterande. Dessutom som du skriver, försvann stöd eller normala viktiga sammanhang.
