”Jag kondolerar”

Är det någon som ens uttrycker sig så i talspråk?

Inte till den som är i sorg.
Däremot skulle iallafall jag kunna använda det i samtal med någon annan.
Tex " Vi får höras lite senare, jag är precis på väg upp till Boströms för att kondolera".

Nej det vore ungefär som att hälsa på någon och säga högt "Le insmickrande" (istället för "Hej, trevligt att ses"). Det är mer ett övergripande ord, som man själv får fylla med rätt gärning och ord.

Ja, men bara till dem det berör, det vill säga de närmast sörjande.

"Alla" säger "Beklagar sorgen" - ett konstigt uttryck ju. Det är dödsfallet man beklagar.

Det skulle inte förvåna mig. Min mamma arbetade som språklärare och hon får för sig att prata ganska märkligt ibland tills jag säger åt henne att skärpa sig (ibland säger hon "ett potatis", "ett apelsin" eller uttalar vissa ord med accenten som ingen normal människa gör). Hennes kollegor är ännu värre, det är väl smittsamt i den yrkeskategorin.

Är hon nya svenskläraret eller?

Jag har inte hört eller sett någon använda det verbet. Däremot förekommer ju "kondoleanser", ofta då i plural.

Som påpekat så är det inte något man använder till mottagaren av kondoleanser, inget av orden. Det verkar ju rent av vara så att det är något som man som tredje person omnämner när andra har framfört kondoleanser.

Mina kondoleanser till svenska språket.

Njae. Man beklagar att någon har sorg, inte vad den beror på.

Vadå - konstigt! Man kan beklaga någons förlust.

Det kan man absolut göra, men det är en smula ofint.