Citat:
Jag tycker det här är en riktigt svår fråga, men efter mycket om och men så landar jag i att man borde få ha rätt att avsluta sitt liv under kontrollerade former.
Det blir nämligen inte så bra om man tvingas att fortsätta leva fast man vill avsluta det.
Problemet uppstår här främst i att övertyga andra människor att det är rätt avsluta livet och så givetvis att ingen människa vill eller ska ha makten att ta beslut vem som ska leva och vem som ska dö.
Alla läkare som hamnar i en sådan situation kan beskriva hur jobbigt det blir att vara den som avgör om någon ska få leva eller dö. Vilket är beslut som måste tas när resurserna inte räcker till eller när livet pga något blir helt uppenbart för jävligt, svåra smärtor, grönsakstillstånd och liknande.
För hela tiden så finns där skillnader. Hur man ser på livet, är det värt leva livet med svåra smärtor varje dag eller hur ser man på döden, är man rädd eller lugn och så vidare. Även åldern spelar stor roll. Hur pigg blir man på att erbjuda dödshjälp till en 12-åring som ändå ska dö om ett par månader, men fram till dess plågas av fruktansvärda smärtor och som bestämt sig för att döden är en befrielse? Hur ser de anhöriga på saken, de som sedan ska leva med att någon avslutade sitt liv?
Sådär kan det hålla på, därför är inte frågan lätt.
Men jag landar i att man ska få prata med sjukvårdspersonal och sedan få sitt piller. Men återigen, här får vi ofta problemet att personen ifråga är inte talför längre. Men uppenbart i svåra smärtor och gör tecken, please kill me!
Det blir nämligen inte så bra om man tvingas att fortsätta leva fast man vill avsluta det.
Problemet uppstår här främst i att övertyga andra människor att det är rätt avsluta livet och så givetvis att ingen människa vill eller ska ha makten att ta beslut vem som ska leva och vem som ska dö.
Alla läkare som hamnar i en sådan situation kan beskriva hur jobbigt det blir att vara den som avgör om någon ska få leva eller dö. Vilket är beslut som måste tas när resurserna inte räcker till eller när livet pga något blir helt uppenbart för jävligt, svåra smärtor, grönsakstillstånd och liknande.
För hela tiden så finns där skillnader. Hur man ser på livet, är det värt leva livet med svåra smärtor varje dag eller hur ser man på döden, är man rädd eller lugn och så vidare. Även åldern spelar stor roll. Hur pigg blir man på att erbjuda dödshjälp till en 12-åring som ändå ska dö om ett par månader, men fram till dess plågas av fruktansvärda smärtor och som bestämt sig för att döden är en befrielse? Hur ser de anhöriga på saken, de som sedan ska leva med att någon avslutade sitt liv?
Sådär kan det hålla på, därför är inte frågan lätt.
Men jag landar i att man ska få prata med sjukvårdspersonal och sedan få sitt piller. Men återigen, här får vi ofta problemet att personen ifråga är inte talför längre. Men uppenbart i svåra smärtor och gör tecken, please kill me!
Är du förvånad att ett självmordpiller inte redan finns på den svarta marknaden ?
Alltså ett piller du kan ta innan du går och lägger dig och skönt somnar in och aldrig vaknar
Hade du köpt ett sådant piller och förvaltat det hemma tills när tiden är inne ?