Ett axplock ur artikeln för kontext:
Citat:
I Donald Trumps autokratiska bygge finns kristen nationalism med som en strömning. I Viktor Orbáns Ungern likaså. Likheten mellan dessa och andra varianter är att ”det kristna” är löst definierat och att det används i en konfrontativ berättelse mot tänkta hot, inom och utom landet.
Samt:
Citat:
Kärlek till ett land eller en plats är en annan sak. Uppskattning och tacksamhet för att få bo i ett fantastiskt land förutsätter inte nationalismens hårda gränsdragningar. Jag är själv djupt grundad i kärleken till Sverige och till det jag fått genom vårt land. Och nationalstaten behövs förstås för sådant som samhällsorganisationen och för upprätthållandet av de rättsliga strukturernas våldsmonopol.
(...)
Men den kristna teologin spjärnar emot när man försöker skriva in den i nationalismens berättelse. Jesus själv rörde sig i en kulturell miljö präglad av etnisk och religiös mångfald. Överraskande många av hans verk skedde i interaktion med människor som vi i dag skulle uppfatta som ”tillhöriga en annan religion” eller ”tillhöriga ett annat folk”.
Ärkebiskopen betonar att kulturell och etnisk mångfald har ett värde i sig. Som muslim ser jag mångfald som enbart neutralt. Det är handlingens moral och lydnad mot Allah som avgör, inte etnicitet eller nationell identitet. Ett folk eller land är varken mer eller mindre värt för att de är homogena eller "uppblandade" enligt mig.
Kärlek till ett land, som är grundat på sekulär nationalism, är irrelevant. Är den sekulära staten vänligt sinnad och respekterar folket så bör man respektera den tillbaka men inte i from av identitet eller fosterlands kärlek.