Citat:
Ursprungligen postat av
KamerunHunter
Har funderat en hel del nu, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka. Lite kan jag väl tycka att om man bygger/skapar något i en allmän skog som går sönder om någon går på det så får man skylla sig själv om så sker. Om jag sommartid skulle anlägga en fin blomsterrabatt i skogen i form och storlek av ett skidspår, kan jag då kräva att ingen är och trampar i den?
Jag tänker också att det är högst rimligt att en normal person som är ute och går i skogen men inte är intresserad av skidåkning inte fattar att den plana delen är till för skate, utan i god tro går där i tron att så länge man undviker själva spåren så är det lugnt. Det är inte rimligt att förvänta sig att en genomsnittlig person förstår att de ska undvika skatedelen också.
En till sak jag tänker är att även om det skulle vara rimligt att begära att gemene man inte trampar sönder spåren genom att promenera i dem, så är det inte rimligt att begära att man även undviker att korsa dem. Ingen aning om hur många skidåkare som skulle bli sura på det, men skulle det ligga ett skidspår i vägen när jag går hade jag inte tvekat en sekund att gå över det.
Sen kommer det alltid att finnas folk som inte tycker att det är ok att ta ett så stort parti av allmän skog och säga "här får ingen gå", vilket jag faktiskt kan ha en del förståelse för. I synnerhet om det blir jättejobbigt att gå vid sidan om.
I det stora hela är nog min åsikt att de som fixar skidspåren får räkna med:
1) Folk som vill korsa spåren
2) Folk som tror att mitten är ok att gå i
3) Folk som tycker det är orättvist att skidåkare ska ha ensamrätt på spåren när det är mycket jobbigare att pulsa
Så jag tycker nog att de som gör spåren även ska fixa en stig vid sidan om för gående, ihop med skyltar lite här och var om att det är i den stigen man ska gå.
Mycket nyanserat inlägg, till skillnad från typ alla inlägg i tråden (inklusive mitt tidigare). Din approach är ju förstås den enda rimliga (åtminstone initialt). Det är klokt att försöka se alla perspektiv, även sina antagonisters synvinkel.
Jag kontemplerade också om det var så att felet låg hos mig, efter att ha blivit surt tillrättavisad av dessa skidmotionärer.
Men trots min diplomatiska ansats så kom jag inte fram till något annat än att de här skidmotionärerna är en samling sällsynt usla människor.
I mitt fall finns det bara ett löpspår i min (nära) omgivning om 5 km, som sedan urminnes tider varit ämnad enkom för löpning (även om man självklart samsas om utrymmet i spåret med hundägare och promenerande folk).
På senare år har det anlagts skidspår som överlappar ca 500m-1km med löpspåret. Jag tycker det är lite fräckt, men accepterar det. Men jag vill ändå kunna springa där, dels för att det inte finns några andra spår i närheten att vika av till, dels för att jag gärna vill löpa just den distansen (5km), då jag tar tid och vill ha koll på dagsformen.
Hursomhelst är jag ju alltid hänsynsfull, jag springer inte i skatedelen (och självklart inte heller i de klassiska spåren), utan nere i diket, där de förövrigt också har sprutat sin konstsnö, trots att spåret är hela 5m i bredd. Så jag lufsar i skärningen mellan skog, rötter, snö och sten. Ändå blir de här skidmotionärerna upprörda.
Slutsatsen är tydlig, det går inte att ta dessa skidtöntar i försvar..
De är som en korsning mellan det självgoda folket på sociala medier-plattformen LinkedIn och det patetiska padel-folket som tar sin hobby på alldeles för stort allvar. Sedan måste man addera ilskan till den mixen också, då varken LinkedIn- eller Padel-människor lider av passivt aggressivt beteende.
Där har du skidmotionären i sitt esse.
Äckligt är ordet!
