2026-01-03, 13:15
  #49
Medlem
halaltarzans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Telekines
Kul med andra intryck. Vi uppehåller oss onekligen i andra cirklar. Känner exakt 0 personer som inte har städerska.

Men kul att din tant köttar på med kvasten, för du har väl inte fallit dit och småsimpat genom att köpa henne en dammsugare som hjälp?

Men varför har inte ni det också?

Verkade visst som ni hade det. Sorry.
__________________
Senast redigerad av halaltarzan 2026-01-03 kl. 13:17.
Citera
2026-01-03, 14:54
  #50
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Telekines
Har ingen aning. Har gjort vare sig det ena eller det andra sen Sundsvall brann. Med skillnaden att min fru inte heller har gjort det. Bara så landet ligger i mitt hood.
Min fru kanske kan lära din fru hur man städar
Citera
2026-01-03, 15:01
  #51
Medlem
Telekiness avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vespasianus
Min fru kanske kan lära din fru hur man städar

Lugnt. Hon kan nog men behöver inte. Vissa osköna saker betalar man sig ur.
Citera
2026-01-03, 17:23
  #52
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Telekines
Lugnt. Hon kan nog men behöver inte. Vissa osköna saker betalar man sig ur.
Vill inte ha främlingar som springer och rotar i mitt hus. En riktig kvinna tar hand om sitt hus och hem och sin man och sina barn och jag tar hand om min fru varje natt.
Citera
2026-01-03, 17:30
  #53
Medlem
Jag tycker att man ska bidra i ungefär samma omfattning. Sedan kan man nischa sig mot olika saker. En kanske är superbra på matlagning och den andra på att städa. Toppen.

Aldrig okej att en pytsar in mer tid, energi, jobbar ihjäl sig om den andra glassar runt. Då får man växeldra istället och prata med varandra.
Citera
2026-01-04, 01:11
  #54
Medlem
ArtificialElegances avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Telekines
Bra feedback. Dock har du fel, det är exakt nettoarbete man mäter. Definition av arbete är nämligen just hur betingande man tycker att det är. Lyckas man objektivt möta det är man på rätt spår.

Sen gällande allt det osynliga. Här gäller det att definiera vad man gör. Tänk lite som arbete, jag skulle aldrig låta en anställd vara underproduktiv med ursäkt om att han/hon uträttar en massa osynligt jobb. För nästa fråga är ju då att skriva ner exakt det personen gör så man kan planera belastningen. Jag kan ju inte ha en okänd budgetpost på balansen.

Samma gäller hemma. Planeringen. Minns jag var ett särskilt kapitel där frugan drog in stora poäng Iom att jag hatar att planera släktträffar, skolkör för ett antal ungar och när och var en unge skulle köras till sport eller kompisar. Släpper gärna det för en hög summa.

Och oro, ångest och gaser, ja tyvärr, detta är är något man objektivt får syssla med på sin obetalda fritid.

Jag tror vi nu ser kärnan i oenigheten – den är principiell, inte metodisk.

Du definierar arbete som subjektivt upplevd betungande ansträngning. Det är ett giltigt psykologiskt mått, men det är inte ett neutralt mått på hushållsarbete. Det du mäter är motvilja, inte ansvar. Motvilja varierar kraftigt mellan individer och påverkas av intresse, vana, roller och vem som bär grundansvaret. Att något inte känns betungande för den ena betyder inte att det saknar värde eller kostnad.

Din analogi med arbetslivet haltar av samma skäl. I organisationer mäter man output i relation till ansvar och funktion, inte bara upplevd belastning. Och därtill - företag har chefer, ramar och rollbeskrivningar. Hemmet är inte ett företag – det är en relation. När du översätter intima och relationella funktioner till ett produktionssystem, tappar du det som gör dem nödvändiga.

När du säger att “oro, ångest och gaser” är fritidsproblem, så bekräftar du egentligen invändningen snarare än vederlägger den. Mental belastning är inte en hobby man väljer, den uppstår ur ansvar. Att någon går runt och håller ihop helheten – barnens behov, tidslogistik, sociala relationer, risker – är själva infrastrukturen som gör att övrigt arbete kan utföras friktionsfritt. Att avskriva den för att den inte är fakturerbar är ett värdeval, inte en objektiv sanning.

Ditt system kan mycket väl fungera för er, eftersom din fru accepterade premisserna. Men det gör det inte allmängiltigt, och det gör det definitivt inte till ett facit för andra par. Det du har byggt är inte en neutral mätmodell utan en normativ definition av vad som räknas – och den definitionen råkar sammanfalla mycket väl med din egen position.

Det är inte fel att vilja mäta. Det är fel att tro att det man valt att mäta är hela verkligheten.
Citera
2026-01-04, 09:56
  #55
Medlem
Telekiness avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ArtificialElegance
När du säger att “oro, ångest och gaser” är fritidsproblem, så bekräftar du egentligen invändningen snarare än vederlägger den. Mental belastning är inte en hobby man väljer, den uppstår ur ansvar. Att någon går runt och håller ihop helheten – barnens behov, tidslogistik, sociala relationer, risker – är själva infrastrukturen som gör att övrigt arbete kan utföras friktionsfritt. Att avskriva den för att den inte är fakturerbar är ett värdeval, inte en objektiv sanning.

Jag förstår din synpunkt och den är ju väldigt bekväm. Genom att hänvisa till en odefinierad och omätbar belastning så kan en part alltid påvisa att det är minsann denna part som drar det tyngsta lasset och kräva specialbehandling.

Det flyger dock inte på ett jobb, sparkade ett tag sen en tant som var så stressad så hon inte kunde utföra hennes arbetsuppgifter i tid och med kvalitet. Dock kunde hon inte beskriva vad hon faktiskt gjorde, bara att hon drog ett enormt lass och tog ansvar för hela kontoret.

Efter att hon fick gå tog vi in en annan, som förutom att göra alla uppgifter i tid hade så mycket tid över så hon fyllde också halva av en annan position. Och kontoret fungerade lika bra eller bättre.

Så, en subjektiv upplevelse av belastning är inte samma sak som faktiskt levererat värde. Gäller hemma och i världen.

Men tur nog har jag en logisk fru som efter lite fundering accepterade faktumet. Och jag har som sagt inga problem att dra ett större lass, jag var bara ointresserad av det begynnande gnället och ville knipsa skottet innan några blad kommit.
Citera
2026-01-04, 12:51
  #56
Medlem
CC75s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
Det låter vettigt, men de kvinnor jag levt med hade nog uppfattat det som en provokation att börja mäta på det sättet.

Jag förstod redan i unga år, att gnället om att kvinnans "dubbeljobb" inte nödvändigtvis handlade om att kvinnor gör mer, utan att kvinnor oroar sig mer, och lider mer. Dessutom har de några dagar per månad då de lever med en gnagande känsla av att något är fel och orättvist, och att de blir illa behandlade. De behöver få ett utlopp för den känslan, och därför behöver de orättvisor.

Feminister har studerat det här på höjden och tvären i säkert femtio år nu. Analysen är ofta briljant (kvinnor tar över hemarbetet, vill ha kontroll, ältar, problematiserar i onödan), men landar oftast inte i någon annan slutsats än att allt är hemskt och orättvist, och att kärnfamiljen och parrelationen måste krossas. Så mannen ska hålla sig borta från kvinnan. Men på sedvanligt feministiskt manér, så vänder man på bordet, och då blir mannen en frånvarande pappa som inte tar ansvar. Mannen kan inte göra rätt. Om han bossar är han en förtryckare, om han är hennes knähund så åker han snålskjuts på hennes "känsloarbete" och lämpar över planeringsarbetet på henne, om han håller sig borta så är han en smitare. Det ende beteendet som inte kan genera klander, är att föregripa hennes önskningar, och presentera dem som sina egna. Men till och med det skapar en sorts tomhet hos kvinnan, som hon oftast förlägger till någon diffus egenskap hos mannen. "Han gör allt rätt, men det känns ändå inte bra..."

Det jag landat i, är att det är bäst att jag gör allt, eller åtminstone det mesta av hemarbetet. Jag tycker att det är ganska roligt, och känner mig inte utnyttjad när jag gör det. Och sedan får hon väl leva med sin diffusa känsla av att "något är fel". Jag har åtminstone gjort mitt bästa.

Bra kommentar Hovslättsmannen. Min uppfattning och erfarenhet är densamma. Gjorde misstaget med ett ex som klagade på att vi träffades för sällan. Jag insåg till slut att vi talade utifrån helt olika upplevelse om fakta så jag förde under tre månader statistik på hur ofta vi träffades i syfte att få fram konkret fakta. Resultatet blev 4,5 ggr i snitt per vecka (som särbo). Hon ville att vi skulle träffas 5. Jag tyckte ändå att vi hamnade nära och att det skulle vara okej. Dock, när jag presenterade resultatet för henne... då fick jag veta (milt uttryckt nu) att så beter man sig inte. Det är oseriöst att föra statistik och ta fram fakta. Tycker man om någon spelar siffror ingen roll osv osv. Jag lärde mig då att fakta och logik inte på något sätt går att trumfa över en kvinnas "känsla" av något.

Lägg därtill, vilket jag också har lärt mig genom livet, att de flesta kvinnor ser sig själva som offer. Om de kompromissar om något, om de går med på något de egentligen inte vill, då är de ett offer. Kvinnor lär sig från barnsben att de alltid är offer jämfört med en man. Det är således mycket svårt att få till kompromisser med en kvinna där även hon faktiskt och helhjärtat är nöjd med kompromissen. Hon kan säga att hon är det med hennes känsla säger något annat.

// CC
Citera
2026-01-04, 13:04
  #57
Medlem
CC75s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Telekines
Gott nytt till er alla! Jag har noterat att det i flertal trådar framkommer att det finns en obalans i hemarbetet, eller i alla fall en upplevd obalans. Oftast till mannens nackdel.

Jag är ju av den bestämda uppfattningen att man kör ren kommunism hemma, från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Har jag mer förmåga har jag inga problem att kötta på mer, men jag pallar inte med gnället om hur det minsann inte är rättvist och jag lägger fortfarande in för lite jobb.

Frun min hade den uppfattningen i början på äktenskapet, så jag kom på en perfekt lösning att faktiskt kvantifiera hemmasysslorna.

För varje syssla som ska göras har man ett auktionssystem. Priset börjar alltid med 50 poäng och lägst bjudande får göra sysslan och får poängen. Efter en månad kollar man på poängen och får klart hur jämställt man faktiskt har det.

Så ett exempel. Någon måste ta föräldramötet för en av ungarna. Jag säger 50, frun 40, jag 30, frun 25 och jag släpper. Frun tar mötet och tjänar 25 poäng.

Då gör man med precis allt som ska göras hemma, tex handla mat, laga mat, plocka undan etc etc. Anledningen till max 50 är för att man inte ska kunna profitera på saker som den andra inte kan eller orkar fysiskt, som att byta däck. Annars kunde man ju tjäna en miljard på ett bräde.

Anywho, vi körde det en månad. Och det visade sig att jag genererade runt 2.5 gånger mer värde än hon. Trots att hon lade, eller upplevde sig lägga ner mycket mer tid än jag och var utpumpad. Medan jag hade en massa extratid och kunde pyssla med mina hobbies och hade det rätt skönt som vanligt under den månaden.

Sen dess drar jag nog än mer lass än så eftersom jag vill ha en glad fru och jag har som sagt inga problem med det. Och jag har en smart fru som fattade experimentet, så jag slipper också allt gnäll utan får genuin tacksamhet för allt jag gör.

Så lärdomen från detta experiment var, nedlagd tid är inte samma som effekt. Och det enda som man tenderar att mäta eller uppfatta är tid.

Men mäter man rätt sak får man den korrekta bilden. Så alla ni som upplever obalans, jag rekommenderar er varmt att göra samma experiment.

Efter en månad har ni svart på vitt var landet ligger och slipper gissningar.

En bra idé men den fungerar bara om kvinnan har en viss uppfattning om att fakta är fakta (och inte är detsamma som "känsla") samt förstår och accepterar logik. Långt ifrån alla kvinnor gör det. Grattis till dig som har en kvinna som förstår detta.

En liten anekdot från min tid på universitetet. Trots att mitt studieämne är helt orelaterat till feminism blev vi tvungna att gå på en sådan föreläsning. Vi sitter i salen när en mullig, korthårig kvinna i 30-års åldern kommer in. Hon ställer sig framför katedern. Titta på oss, tar fram en snusdosa, lägger in en prilla och lägger demonstrativt ned dosan på katedern. Detta var 1998 och då var det inte vanligt att kvinnor snusade utan tvärtom, ganska uppseendeväckande.

Hon började med att rita upp två lika stora kvadrater på tavlan. Skrev "hus" ovanför den ena rutan och "garage" på den andra. Drog ett streck i huskvadraten som var cirka 80/20 och ett i garagekvadraten som var 90/10 och började med att säga att kvinnor har alltid gjort mest och att männen alltid har kommit lätt undan. Jag kunde inte hålla mig utan påpekade att utifrån kvadraterna gör mannen mest. Jag förstår naturligtvis att man gör större mängd i huset än i garaget men tänkte ändå vara lite lustig... det gick inte hem. Hon kunde inte ta det. Enda gången i mitt liv som jag har blivit utkörd från ett klassrum... Dock inget jag skäms för. Av de av mina kompisar som fick lyssna på hela föreläsningen framkom det tydligt att hon hatade män. Det framkom senare att hon hade en relation med en kvinnlig student och fick lämna sitt uppdrag som lärare på universitet.

// CC
Citera
2026-01-04, 13:13
  #58
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av CC75
Bra kommentar Hovslättsmannen. Min uppfattning och erfarenhet är densamma. Gjorde misstaget med ett ex som klagade på att vi träffades för sällan. Jag insåg till slut att vi talade utifrån helt olika upplevelse om fakta så jag förde under tre månader statistik på hur ofta vi träffades i syfte att få fram konkret fakta. Resultatet blev 4,5 ggr i snitt per vecka (som särbo). Hon ville att vi skulle träffas 5. Jag tyckte ändå att vi hamnade nära och att det skulle vara okej. Dock, när jag presenterade resultatet för henne... då fick jag veta (milt uttryckt nu) att så beter man sig inte. Det är oseriöst att föra statistik och ta fram fakta. Tycker man om någon spelar siffror ingen roll osv osv. Jag lärde mig då att fakta och logik inte på något sätt går att trumfa över en kvinnas "känsla" av något.

Lägg därtill, vilket jag också har lärt mig genom livet, att de flesta kvinnor ser sig själva som offer. Om de kompromissar om något, om de går med på något de egentligen inte vill, då är de ett offer. Kvinnor lär sig från barnsben att de alltid är offer jämfört med en man. Det är således mycket svårt att få till kompromisser med en kvinna där även hon faktiskt och helhjärtat är nöjd med kompromissen. Hon kan säga att hon är det med hennes känsla säger något annat.

// CC

Det låter bekant alltihop!
Jag tror man förstår skillnaden på kvinnlig och manlig och kommunikation bättre, om man tänker på kvinnlig kommunikation som signalpolitik. När hon säger "vi träffas för lite", så är det inte en sakfråga för henne, som hon vill reda ut. Hon säger det för att utmana dig, och ifrågasätta hur mycket du egentligen älskar/tycker om henne. Det är det som är den egentliga frågan.

Min erfarenhet är att kvinnor förhåller sig till själva förhållandet, på ett sätt som män inte gör. Som man blir man testad på höjden och tvären, för att hon ska vara säker på att man verkligen satsar på förhållandet. Det hon är ute efter är att du ska signalera välvilja och lojalitet, inte att du ska svara sakligt på de frågor hon ställer. Har man en bra dag så kan man väl ställa upp på det, men när jag är trött och sliten så orkar jag inte ställa upp på den dansen.

Unga tjejer brukar ofta överdriva det där i sina första riktiga förhållanden, och försöka få pojkvännen att sluta hänga med polarna, sluta med hobbies osv. Det är bara ett test. "Hur mycket är han beredd att göra för mig?".
Citera
2026-01-04, 18:12
  #59
Medlem
Telekiness avatar
Citat:
Ursprungligen postat av CC75
En bra idé men den fungerar bara om kvinnan har en viss uppfattning om att fakta är fakta (och inte är detsamma som "känsla") samt förstår och accepterar logik. Långt ifrån alla kvinnor gör det. Grattis till dig som har en kvinna som förstår detta.
// CC

Det håller jag helt med om. Skönt att ha en kvinna med vett som förstår logik.

Allt blir lättare. Men som någon sa också, är nog är det så att kvinnor blir uppfostrade i känslorollen. Dvs det man känner är sanningen och man kan skita i fakta och statistik om det inte överensstämmer med känslan.

Så det blir en batalj i vardagen, oavsett vad man gör, om kvinnan känner att hon lider mer så har man gjort för lite. Därav min modell, men funkar nog bara på 10% eller så av de smartaste kvinnorna.

Vore ju skitkul om någon annan skulle våga testa den och avrapportera.
Citera
2026-01-04, 20:38
  #60
Medlem
Incendios avatar
Att köpslå med sin partner om vardagen låter inte jättesunt. Vad som är "rättvist" är dessutom individuellt och beror på familjens situation. Här gör jag det mesta i hemmet, men det är ju rättvist - för jag är ju hemmafru. Vi delar upp allt i livet efter intresse och talang. Det blir både enkelt och bekvämt.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in