Citat:
Håller med. Men vilken lösning finns på problemet?
Uppenbarligen är denna person inte så sjuk/personlighetsstörd att man kan tvångsvårda honom. Ska vi sänka gränsen för när samhället kan låsa in någon på obestämd framtid pga deras psykiska tillstånd? I det här fallet kan vi ju alla vara överens om att just han inte borde gå fri men ändrar vi synen på psykisk ohälsa kan det ju leda till att vi låser in mängder av folk som faktiskt inte utgör någon fara för andra.
Eller ska vi för alla våldsbrott bestämma att det inte döms ut enbart tidsbegränsade straff utan att alla som döms för misshandel, våldtäkter, mord, mordförsök osv även måste få ett OK från någon utskrivningsenhet som avgör hur stor risk för återfall det finns och är den hög, så släpps man inte ut? Isf skulle vi säkert behöva tredubbla antalet fängelseplatser.
Så hur fan gör man?
I det aktuella fallet tycker ju många att Robin fick ett för lågt straff för sitt första grova brott. Det tycker jag också. Ponera att han hade fått 7 år istället för de 28 månader som han fick. Då hade han suttit inne drygt 4,5 år istället för de 1,5 han nu satt. Och m a o hade han alltså varit ute i frihet i god tid för att kunna mörda någon i december 2025 även med det straffet.
Nu får man väl hoppas att man antingen ger honom livstid och inte så länge han utgör en risk, släpper ut honom. Eller att han döms till vård och även då hålls inlåst så länge han utgör minsta fara för andra.
Uppenbarligen är denna person inte så sjuk/personlighetsstörd att man kan tvångsvårda honom. Ska vi sänka gränsen för när samhället kan låsa in någon på obestämd framtid pga deras psykiska tillstånd? I det här fallet kan vi ju alla vara överens om att just han inte borde gå fri men ändrar vi synen på psykisk ohälsa kan det ju leda till att vi låser in mängder av folk som faktiskt inte utgör någon fara för andra.
Eller ska vi för alla våldsbrott bestämma att det inte döms ut enbart tidsbegränsade straff utan att alla som döms för misshandel, våldtäkter, mord, mordförsök osv även måste få ett OK från någon utskrivningsenhet som avgör hur stor risk för återfall det finns och är den hög, så släpps man inte ut? Isf skulle vi säkert behöva tredubbla antalet fängelseplatser.
Så hur fan gör man?
I det aktuella fallet tycker ju många att Robin fick ett för lågt straff för sitt första grova brott. Det tycker jag också. Ponera att han hade fått 7 år istället för de 28 månader som han fick. Då hade han suttit inne drygt 4,5 år istället för de 1,5 han nu satt. Och m a o hade han alltså varit ute i frihet i god tid för att kunna mörda någon i december 2025 även med det straffet.
Nu får man väl hoppas att man antingen ger honom livstid och inte så länge han utgör en risk, släpper ut honom. Eller att han döms till vård och även då hålls inlåst så länge han utgör minsta fara för andra.
Ett ganska säkert verktyg och i hög mån rättssäkert vore att höja straff på dom som riskerar återfalla i brottslighet, över hela brädet faktiskt.
Idag tas ingen beaktning för detta annat än i häktnings-fas. I straffmätningen utgör den risken noll och det vore en ingång att utforska eftersom domstolar redan bedömer detta vid häktning.
Lyssnar man på rättsmedicinska chefsläkaren i gårdagens Studio Ett (P1) framgår mellan raderna att vården är bakbunden av lagar i ärenden där personen bedöms ej kunna botas.
