Citat:
Ursprungligen postat av
Onemisstake
Det har du rätt i, men det var väl mer centralt i Umeå, och han stod nog inte på pass utan gav sig väl på dom han mötte?
Men är en annan sak att stå helt avsides utmed en relativt ödslig väg och vänta, där det troligtvis inte kommer särskilt många...
Så är det. Jag älskar att promenera och har funderat på det här en del. Hur håller man sig säker? Har bott i ett annat land där kvinnor tror att det är farligt att promenera ensam. Jag kom till slutsatsen att deras oro inte var verklighetsbaserad.
Jag har blivit förföljd / allvarligt trakasserad 4 ggr som jag kan minnas tydligt. Kanske fler mindre tydligt. 2 ggr i Sverige, 2 i ett annat europeiskt land.
Det finns säkert kvinnor som har dragit samma slutsatser och kan bekräfta vad jag skriver.
Samtliga gånger började i områden där mycket folk rörde sig. Av olika skäl zoomade de in på mig, försökte söka kontakt eller tafsa. Jag var avvisande men det är inte mycket de kan göra, om jag fortsätter gå och det är en belyst gata. Även om det är mitt i natten, så passerar bilar och enstaka fotgängare.
Första gången det hände var jag ung och fick panik. Nyårsnatten. Jag insåg att jag var förföljd av en man som hade försökt prata med mig på en klubb. Var väldigt nära att ta vägen över Engelbrektskyrkan (Sthlm) uppför en massa trappor, till ett ganska ödsligt område. Jag tänkte nämligen att det låg två ambassader i anslutning till kyrkan, som jag visste hade säkerhetsvakter.
Men i sista sekunden insåg jag att det vat en extremt dålig ide att passera själva kyrkan. Helt ödsligt där. Jag fortsatte att gå allt snabbare utmed Birger Jarlsgatan, med mannen kanske 30 meter efter. Han följde efter mig, in på Östermalmsgatan och ett par hundra meter till, men jag hann in genom porten till mitt hus.
Senaste gången det hände, var det en man som försökte prata med mig när jag promenerade hem från en större mataffär, i ett annat land. Jag hade kassar och han erbjöd sig bära, vilket jag dumt nog accepterade. Han visade sig vara ett pervo och det gick inte att bli av med honom. Han förföljde mig medan jag gick i kringelikrokar för att inte avslöja var jag bodde. Blev av med honom, för att en buss lyckligtvis stannade, precis när jag passerade hållplatsen. Jag klev på och åkte några stationer.
Inget sånt här har någonsin hänt när jag gått någon av mina oändliga långa promenader i ödsligare områden, skog, park, utmed floden i ett annat land.
Min slutsats är att pervon / psykos stöter man på i STADS-miljöer. De står inte och lurar random, ute i naturen. De är där folk är.
Eller också är de opportunister som slår till för att en tjej är väldigt berusad eller något väldigt opportunt tillfälle dyker upp.
De står inte och lurpassar ute i mörkret, i skogen, i timtals.