Värt att stanna med någon som känns otillgänglig?

Han är äcklig. Gör slut.

Vad är det du upplever att han inte öppnar upp sig gällande?
Jag lider själv av intimitetsproblem och kan säga att vad som är intimt för honom kanske inte är intimt för dig.

Är att träffa hans familj ett kvitto på att ni är ett seriöst par för dig?

Det kan vara att jag t.ex. upplever honom som stressad, nedstämd, upprörd eller annat men när jag frågar hur han mår så svarar han alltid att han mår bra och att allt är lugnt. Han kan berätta om vissa saker men gör det kortfattat och mekaniskt, om man frågar om känsloaspekten av saker så svarar han ofta mycket kort och byter sedan samtalsämne. Blir fnissig när han berättar om seriösa saker, även fast han uppenbarligen inte tycker att situationen är rolig. Han har ett tidigare förhållande som han inte säger något om, förutom att han inte mådde bra i det, när jag frågat varför så blev svaret typ ”äh jag vet inte” och så började han prata om nåt annat. Han är bra på att hjälpa mig med praktiska saker och vill gärna göra det, men är dålig på att lyssna när man pratar av sig. I många situationer kan han liksom inte prata om sitt eget perspektiv så jag ges aldrig möjlighet att förstå honom, typ om vi hamnar i nån hetsig diskussion så vill han bara släppa det, aldrig prata om det. Några gånger när jag velat prata om vissa saker så svarar han vagt eller skjuter på det, typ ”kan vi ta det sen?”, men han vill aldrig ta det sen. Om han mår dåligt eller man vill hjälpa honom med något för att underlätta så kan han bli irriterad och isolerar sig snarare.

Jag kanske var luddig när jag skrev intimitetsproblem, jag menar ju både känslomässigt, som jag beskrivit ovan, men även fysiskt. Han kan vara okej med vissa saker ibland eller i korta stunder, men sen blir han obekväm. Ögonkontakt i känsliga situationer verkar han tycka är jobbigt, då liksom avbryter han eller börjar prata om något helt orelaterat, jag kan typ inte smeka honom, hålla om honom eller uttrycka kärlek för honom i stunder där vi typ håller om varandra för då verkar han bli obekväm. Jag upplever i alla fall att det är annorlunda än vad jag varit med om i tidigare relationer. Vad innebär dina intimitetsproblem för dig?

Nej, att träffa hans familj är inte jätteviktigt för mig, i alla fall inte om jag kunde förstå varför jag aldrig får träffa dem. Om det finns några svårigheter han har med sin familj eller om han är rädd att de inte skulle tycka om mig eller att vi är tillsammans så får han gärna berätta det för mig, för jag hade respekterat det. Han träffar dock sin familj regelbundet och de verkar vara viktiga för honom, så det känns kanske lite konstigt att jag aldrig tas med eller blir inbjuden när de träffas, jag tänker att det inte behöver vara en stor grej. Vi har väl pratat om att jag kanske skulle få träffa dem någon gång, men sen blir det aldrig av, som att han skjuter på det. Han träffade min familj när vi hade träffats i lite över sex månader, det skedde naturligt och han var helt med på det.

Han har vid ett tillfälle upprepade gånger kallat en av sina systrar för hora, en gång kallat mig dum i huvudet för hur jag agerat i en situation på jobbet, typ skämtat om att mörda folk, sen säger han ganska negativa saker om sig själv. Alkohol får väl hämningar att släppa för de flesta av oss, men jag upplever att han uttrycker sig väldigt annorlunda och mycket mer frispråkigt när han dricker alkohol. Men det kan också vara positivt, att han uttrycker uppskattning och kärlek, och är ärligare med sina känslor när han dricker som han inte gör annars.

Ja jag upplever också det som att paniken och aggressionen kommer i situationer där han blir typ sårbar, bl.a. när vi har sex eller om han börjat prata om något som han märker blir för tungt. Men ja jag tycker ju också på ett sätt att han låter som en typisk man, vet bara inte riktigt vart man ska dra gränsen för när det kanske är onormalt eller något man borde vara vaksam på. Kan också medge att jag möjligtvis är extra nojig på grund av ett tidigare förhållande som var jobbigt, vill se till att hamna med en mer stabil person den här gången.

Ja då blev det nytt ljus på saken. Både horsysterkommentaren och att kalla dig dum i huvudet är varningstecken som kan eskalera. Inte superfräscht med mördargrejen heller. Det som är bra med alkohol är att det visar sånt man annars döljer. Så du kan nog anta att det finns mer av ovan tankar och åsikter inuti honom.

Ja man är ju mer vaksam när man varit med om skit förut. Ilska och nedlåtande kommentarer fångar man nog inte upp som varningar annars. Han låter ju inte helt stabil och trygg tyvärr.

Det låter som att TS är ängslig eftersom hon inte kommit ut ur garderoben.

Din pojkvän är man. Han kommer aldrig bli den kvinna du söker. Oavsett hur många år du väntar så kommer han aldrig bli den där lesbianen du drömmer om.

Verkligen manligt att kalla sin syster hora och sin flickvän dum i huvudet, absolut inget för TS att bekymra sig över.

Din rubrik säger allt. Du vill dra.
Du frågar inte efter hur du får det här att fungera.
Du pekar dessutom finger. Allt är hans fel, du har inget eget ansvar i det hela.

Det inte bara är möjligt utan det är så att du är problemet.
Du är kvarnstenen runt hans hals som drar ner honom i gyttjan.
Varför är du inte ballongen som får honom att lyfta?
Skärp till dig, man möts halvvägs i ett förhållande.

Ja asså det är ju fritt fram för dig att tolka som du vill, men sitt inte och hitta på saker. Jag har visst frågat honom hur vi bättre kan få det att fungera, om jag kan göra något annorlunda, för jag vill gärna möta honom halvvägs. Men det är svårt med en person som är väldigt undvikande. Det är möjligt att vi kanske bara inte är kompatibla, ifall vi vill ha ut olika saker i ett förhållande.

Jag hade dejtat kvinnor om jag ville det, sluta få det att låta som att män är någon sorts homogen grupp och att ingen man skulle kunna tillfredsställa mig bara för att jag kanske inte är kompatibel med en.

När ni uttrycker er sådär så får ni det verkligen att låta som att ni vore lyckligare om ni dejtade andra män, som är mer likasinnade och har samma behov som er.

Ja det gör mig förvirrad för han talar annars väldigt gott om alla sina syskon och verkar ha stor kärlek för dem, inklusive systern han kallade hora, så jag blev väldigt chockad när han uttryckte sig så för det var en stark kontrast jämfört med annars. Vissa andra kommentarer han gjort känns också konstiga och impulsiva, men han är ju otroligt gullig annars så det är svårt att tänka sig att han skulle menat något elakt, så då blir det svårt att avgöra vad han menar med vissa saker han säger, liksom varför han slänger ur sig det överhuvudtaget. Men det har skett otroligt sporadiskt och vid några få tillfällen, där emellan känns allt ganska normalt, så ibland känns det som att jag överreagerar…