Till de som tvivlar på månlandningen...

Tänk att alla länder är med i samma konspiration. Kina, Ryssland och Indien, ingen debunkar USA. Vad kan det vara som gör att ingen går ut med bevis som sänker USA från toppen!

Det går ganska fort o få upp basbyggander när man bara behöver inredning,miljösystem,tekniksystem,dörrar o så med dessa kapaciteter

Man 3D printar ju ut stommen/skalet av regolit som sagt.

Ok. Det skulle vara intressant med lite fler bilder för den där ser onekligen besynnerlig ut. Om det skulle vara i uppförsbacken på en kulle som landaren står så måste baksidan vara en jättesluttning som är väldigt lång dessutom. Inte en idealisk plats att landa på känns det som om nu inte landaren kunde styras väldigt precist. För mig ser bilden ut att vara tagen i en studio snarare än på en stor måne. (Jag kan lägga till att jag inte tror att månlandningen är en bluff så jag slipper angrepp i den riktningen men det är alltid bra med tydliga förklaringar). Lägger in länken igen:

https://www.nasa.gov/image-detail/amf-as11-40-5927/

Landningen av apollo 11 månlandaren gick inte som planerat, neil armstrong tog kontrollen och landade månlandaren manuellt ungefär 6 kilometer från den planerade landningsplatsen.

Vill minnas att jag hört det. Finns det då några bilder tagna från toppen av kullen? Jag får skuggans längd till kanske 15 meter så det måste varit möjligt att gå till toppen och ta några bilder i olika riktningar därifrån.

Apollo 11 landade ungefär 10 meter från den formation som benämns Double Crater. Det fotografi som åsyftas är taget från månlandarens baksida och i riktning mot kratern. Det observerade topografiska inslaget utgör således kraterns rand, vars lutning och perspektivverkan ger upphov till uppfattningen att det rör sig om en fristående kulle.

Koordinaterna för Apollo 11:s landningsplats är: 0.67408° nordlig bredd, 23.47297° östlig längd. Google Earth erbjuder en ypperlig vy av landningsplats samt LEMs position där saken framgår tydligt.

Ok, men kulle eller krater spelar ingen roll. Vad jag hakar upp mig på är att man inte ser fortsättningen av månen på andra sidan kratertoppen. Det kan omöjligt vara särskilt brant från kameran till toppen varför månens fortsättning borde synas bakom kratertoppen. Man ser att platsen är förhållandevis flack.

Här är en bättre vy där bilden inte är lika hårt beskuren.
https://postimg.cc/V5wg6SGd

Den bilden gör det nästan ännu oklarare. Där ser man dels att skuggan av fotografen är ungefär lika lång som fotografen själv (ca två meter) och att månlandarens skugga är ungefär lika lång som landaren är hög. I kombination med att det inte är särskilt brant borde på den mer beskurna bilden månen verkligen synas i förlängningen. Istället syns stjärnor precis ovanför kraterkanten.

Det finns ingenting i detta som är oklart.

Den mest sannolika förklaringen till missuppfattningen är en kombination av bristande förståelse för geometriskt perspektiv och en underskattning av de visuella konsekvenserna av en helt atmosfärsfri miljö.

I avsaknad av atmosfärisk spridning, dis och kontrastförlust försvinner flera av de djupindikatorer som det mänskliga synsystemet normalt använder för att bedöma avstånd. Följden blir att objekt ofta uppfattas som betydligt närmare och mindre än de i verkligheten är — en välkänd optisk effekt i vakuum. Detta illustreras tydligt av ett flertal mån­fotografier där föremål som vid en första anblick ser ut som knytnävsstora stenar på några tiotal meters avstånd senare visat sig vara flera meter höga formationer belägna hundratals meter bort.

Till detta kommer en begränsad förståelse för hur perspektivprojektion påverkar skuggors upplevda längd och orientering. Skuggors visuella utsträckning är inte en absolut storhet utan beror på betraktarens position i relation till både ljuskällan och den yta som skuggan projiceras på. Även marginella förändringar i betraktarvinkel, kamerahöjd eller markens lutning kan ge upphov till betydande variationer i hur långa eller korta skuggor förefaller, helt utan att några fysiska avvikelser föreligger.

I det aktuella fallet är det just samspelet mellan kamerans placering, den lokala topografin och solens låga infallsvinkel som skapar visuella intryck som lätt feltolkas av den som saknar grundläggande insikt i perspektivlära, fotometri och geometrisk avbildning.

Nu låter du som när en gymnasieelev kopierar texter till Google Translate.

Har du några fler bilder från månlandningarna som exemplifierar ditt resonemang?

Hur kontraintuitivt det än kan framstå är samtliga fotografier tagna på månens yta helt opåverkade av atmosfäriska effekter och följer konsekvent de grundläggande lagarna för fotometri, optik och geometriskt perspektiv. Saken kan därför verifieras genom att granska valfri bild ur det omfattande fotografiska material som finns tillgängligt från månuppdragen.