Citat:
Ursprungligen postat av
KillenArCP
Varför ser vi samma mönster om och om igen kring långtidsarbetslöshet? Snyftartiklar, krav på politiska lösningar och minimalt eget ansvar. Och varför verkar det så ofta komma från personer med tydlig socialdemokratisk världsbild?
Handlar det om ideologi? Om man är uppväxt med tanken att staten ska lösa problem, blir det då naturligt att skylla på samhället när ens egna val inte fungerar? Finns det en kultur där misslyckanden externaliseras istället för analyseras?
Är långtidsarbetslöshet främst ett resultat av strukturer, eller av fel utbildning, låg anpassningsvilja och ovilja att börja om? Varför är omskolning, flytt och sänkta krav så laddade frågor för vissa grupper?
Är detta klasspolitik, offermentalitet eller något annat? Vad beror det egentligen på?
Det beror såklart på. Men visst finns det i vissa fall en aspekt som präglas av folkhemmet, tron på staten, att den är framträdande till vänster är ju inte svårt att förstå. Sverige och svenskar är i väldigt hög utsträckning individualister, mycket till följd av att staten snarare än familjen rycker ut när någon faller mellan stolarna.
Kombinera det med en märklig syn som sammanblandar (i vart fall vissa) arbeten med värde så uppstår problem. Det är "ofint" att vara städare, sopgubbe osv, även om du har ett hederligt jobb, kan försörja din familj, har lagstadgad semester och lever ett liv som många i världen inte ens vågar drömma om.
För egen del tror jag bristen på nödvändighet är en del av svaret. Får du ingen mat så kommer du ta ett jobb och flytta, sen kan man fråga sig om det är dit vi vill. Samtidigt kanske det behövs i vissa fall?