Skvaller om Joakim "Jockiboi" Lundell (f.d. Berg)

Om man har haft sitt barn hos sig i 8 år så känner man det barnet oavsett diagnos eller ej. Man märker om ett barn är overloaded det kan alla vara, man märker om det är ledset, trött etc. Autister har samma känslor som alla andra.

Med tanke på hur många gånger han gjorde andra illa/rädda så fick han nog också många gånger höra att sådär gör man inte. Men han förstår inte och fortsätter än idag.

Då fattar man att barnet har fått nog, vilket man borde ha fattat långt dessförinnan. Man vaggar honom i famnen och tröstar man talar långsamt och tröstande men då måste det ju finnas en vuxen som har tid med det. Hur var fosterpappan tro? Brydde han sig om barnen på det fysiska sättet?

Jag tycker det är sorgligt att barn hamnar i fosterhem hur menar du att man ska kriga om det?

Tack för info. Var det bara någon flört typ? Inte ens en riktig relation mellan mamman och bio-pappan? Verkade inte så genomtänkt att skaffa barn om det tog slut innan han ens var född? Jobbig start på allting. Låter ju mer som någon slags OCD. Vilket jag vet kan vara en del av bilden när det gäller autism, så som man tror nu iaf.

Sorgligt att höra hur man inte tog tillräcklig hänsyn till detta barn. Att allt bara ska vara inom vissa ramar, annars ska det medicineras med tvång eller placeras i fosterhem. Jag säger det igen - man väljer inte att bli född, man väljer inte sina föräldrar, men man väljer inte heller sina barn, man får de barn man får och de har man ansvar för och ska ta sitt ansvar för.

Tycker att det är oansvarigt att skaffa fler när man redan har ett barn med ”speciella” behov. Det behövdes ingen psykolog för att förstå att han hade det tänker jag. Att han var som han var räckte. Men ändå så bara skaffas det fler. Tycker att det är egoistiskt någonstans som förälder att göra så. Obetänksamt. Naivt.

Aha, men då kan vi ju lägga ner all barnpsykiatri och andra stödinsatser för barn med diagnoser och svårigheter, om det är såhär enkelt. Att ingen tänkt på det förut!

Inget är att föredra skulle jag säga. Man kan vrida och vända på det här hur mycket man vill, det faller ändå alltid tillbaka på föräldrarna. Det är orättvist men främst mamman är ansvarig eftersom man aldrig kan räkna med att papporna ska finnas där. Ibland gör de det, ibland inte. Hon valde att sätta honom till världen men förvaltade inte det ansvaret på ett bra sätt. Var hon väldigt ung när hon fick honom?

Du är ju helt tappad.
Sitter och försöker "förklara" Joakims lögner och dobblande med människor .. låtsas kvasi-intellektuell och serverar dina framkända "förklaringar"

Men mamman ska du hacka på.. hon är ingen människa.
Och de yngre barnen skulle hon vadå -- aborterat, slagit ihjäl eller vad?

Hörde honom yla! Obehag i krupp

Vet inte varför du reagerar så starkt på just det jag skriver och är både otrevlig och väldigt elak. Något i det triggar dig uppenbarligen. Så egentligen förtjänar du inte ens något svar. Men jo jag har också rätt att skriva här och ha en åsikt utan att bli dumförklarad och kallad fula ord.

Hon skulle inte ha skaffat de två sista barnen från första början, när hon nu redan hade två stycken och det ena verkade ha speciella behov. Det är inte raketforskning direkt. Men du tycker uppenbarligen att det är mer rätt och dessutom okej att skuldbelägga ett barn och sätta det i fosterhem bara, när det blir för besvärligt för omgivningen? Att svika det barnet?

Ingen eftertanke kring de redan existerande barnens behov utan bara tanke på att man som människa själv vill skaffa fler barn. Det är egoistiskt om något.

Och du och flera med dig här har ju uppenbarligen problem med läsförståelsen, jag försvarar inte honom. Jag har själv skrivit tidigt att jag tror att han har en personlighetsstörning. Jag försöker se det ovanifrån och se hur det har kunnat bli som det har blivit. Eftersom jag tycker att sådant är intressant. Du har ingen aning om vem jag är eller vilken utbildning jag har, så du ska hålla käften om dina okvalificerade gissningar kring min eventuella utbildning eller icke-utbildning.

Frågan handlade om vad man gör exakt under ett anfall och det är så man gör, fråga personal på förskola så får du veta mer.

Jag tror att han har autism, ADHD (eller hjärnskada), narcissism och EIPS. Jag menar, jag kan väl också få gissa. Autismen tror jag på för hans typ av stimming som barn, och för att verkar fatta vissa saker men inte andra, och där är han som sin mor, man känner att personen är både smart och idiot samtidigt. Vissa autister utser även en favoritperson och närmar sig andra extremt annorlunda (Detta föreslogs som kriterium när man skapade diagnosen aspergers).

Han har inte som ung vuxen vetat vad man gör och inte gör. Det har inte bara varit i uppmärksamhetssyfte. Autister har ingen sådan social karta.

Varför jag tror på narcissism snarare än sociopati, om man med sociopati menar primär psykopati faller det på att dessa inte upplever ångest, stress eller rädsla. Han upplever absolut ångest. Sekundär psykopat (vilket man brukar mena med sociopat) kan uppleva ångest. Men, denna beror på gener som samverkar med en kaotisk uppväxt, och jag vet inte om den var så kaotisk. Dock kan den upplevts som kaotisk och farlig, av en autist. Sociopater är reaktiva, och känslan som kommer då är aggression. Hos ett litet barn är det väldigt svårt att se om ett psykbryt beror på om det startas av oro eller ilska. Även orosutbrott kan följa med att man slår sönder saker. Sociopater kan flippa ut pga stress. Men det räcker med autism för att man inte ska tåla detta. Kriminalitet och missbruk följer sociopati, så vi kan väl ändå ha kvar det i bakhuvudet. Missbruk är ofta centralstimulantia.

Anledningen till att jag tror mer på narcissism, är att den också har mycket känslor inblandat. Men dessa personer skyller alltid på någon annan. De anser att just de inte behöver leva efter andras regler. De tar kritik extremt hårt. De frodas när de uppmärksammas och hyllas, de lever för detta. De är kontrollerande i alla sorts relationer de kan kontrollera. Vill gärna framstå som offret, outsidern eller geniet. Sociopater ältar oftast inte sin identitet, men för en narcissist är den viktig. De kan upplevas som i känslostorm eller kyliga, men det är känslor som driver dem. Känslan att "varför tycker inte alla om mig, jag som är bäst och mest viktig?" Har korta depressioner med självhat. En narcissist kan anse att en på riktigt liten förolämpning gör att den personen förtjänar att få sitt liv förstört.

Om EIPS finns med så, människor man känner kan under en period anses bra, något händer, och man anser dem vara värst i världen. Man är rädd för att bli övergiven. Relationer är stormiga, och ofta får den andra parten vara "psykolog". Deras känslor kan leda till missbruk som självmedicinering (då ofta benso och/eller opioider). Missbruk hos autister är oftast alkohol och opioider.

Men vi kan vara generösa och ge honom alla tre diagnoser. Trots allt är det jul snart!