Citat:
Ursprungligen postat av
Enterprise
Det jag menade var att du kan fortsätta vara dig själv men ändå anstränga dig en smula. Du så att säga har kvar personligheten men stretchar den lite grann. Som ditt exempel med den yngre damen visar, människor säger en sak, men förväntar sig ofta något annat. Tänk om du hade gått ur din bekvämlighetszon lite grann bara vid ett tillfälle. Då hade historien kunnat vara en annan. Och det innebär naturligtvis inte att det är kört för all framtid. Testa bara att stretcha personligheten lite.
Jag tycker att jag har ansträngt mig mer än kvinnor jag träffat gjort. Det var oftast jag som tog första steget. Inte på dejter dock. Där har jag svårt att ta såna initiativ. Ja, den yngre kvinnan förväntade sig tydligen nåt från mig. Jag skulle ha gjort samma idag, med tanke på vad hon sagt innan, och att hon var mycket yngre. Jag är som jag är. På ett sätt är det nog ett plus att jag inte slänger mig över kvinnor. Sen så tycker nog många kvinnor att det är för passivt att jag som man är såhär.
Jag minns speciellt en jämnårig där jag kände vibbar, och trodde hon var sugen. Men jag vågade inte, rädd paja vänskapen. Hon sa senare att hon velat men inte trodde jag ville för jag försökte inget.
Jag tycker att kvinnor kan försöka också, och inte förvänta sig att mannen ska göra allt.
Enda gången jag vågade ta såna initiativ var med en äldre kvinna. Men där var det nästan elektriskt mellan oss, så jag kände att jag var tvungen göra nåt. Vi hade nästan sex, och hon ville ses igen. Men hon ändrade sig och berättade om en annan man hon låg med. Hon drogs till svin, sa hon.
