Citat:
Ursprungligen postat av
inteHaddock
Ska även tilläggas att Jockes historia kring varför han vägrade gå till skolan finns i flera versioner.
Ibland är det för att han inte vågade lämna sin mamma hemma, för att han var rädd att hon skulle ta livet av sig.
(En historia som motbevisas av journalerna där det framgår att det inte var några problem att gå till skolan och lämna mamma sålänge styvpappan var där med honom.)
Ibland är det pga de sexuella övergreppen som han påstår är bekräftade. Vilket är ännu en lögn.
Alltså att ett barn berättar om misstänkta sexuella övergrepp, och sedan ändrar sin historia. Där måste jag faktiskt verkligen poängtera hur viktigt det är att ta barnet på allvar. Problemet är ju att såna här saker är svåra att bevisa. Det är ju ord mot ord. Och ofta, om det är någon äldre eller t o m vuxen som gjort det, så är det ju inte direkt så att den personen talar sanning om den blir tillfrågad och erkänner att den gjort något den inte ska. Sådana personer har ju bara kunnat bli fällda när man stött på bildbevis och liknande. Barn kan också ändra sina historier. Det är en överlevnadsmekanism. Det finns seriös forskning för den som vill att ta del av. Särskilt om dissociation.
Tvivlar som sagt inte på att Joakim upplevt trauma i barndomen, frågan är bara vad som hände. Hur har du kunnat få ta del av journalerna förresten? Dessvärre varken bevisar eller motbevisar det något att det inte där kan konstateras om sexuella övergrepp faktiskt ägt rum eller ej. Det kan de mycket väl ha gjort ändå.
Men, det som är problemet idag är ju att Joakim utövar psykiskt våld mot andra människor. Inte totalt ovanligt om man blivit utsatt för svåra trauman tyvärr och INTE bearbetat det i en lämplig terapi. Då pratar jag inte om 10 ggr KBT utan en långvarig psykodynamisk terapi med inriktning på trauma. Verkar ha fått någon personlighetsstörning inom kluster B. Vilket är förståeligt, om han utsatts för sexuella övergrepp och det inte tagits på allvar. Snöbollseffekten och serie av konsekvenser följer. Det togs inte på allvar trots mammans misstanke och oro. Sonens beteende eskalerar och de kan inte hantera honom. Han blir slutligen placerad i fosterhem.
Det tar dock inte bort att det OCKSÅ kan ha varit en hemmiljö som inte var tillräckligt bra. Eller att han är född med NPF-problematik. Men symptom på NPF och symptom på att ha utsatts för trauma kan vara mycket snarlika och svåra att skilja åt. Betyder det att man inte har ett ansvar i vuxen ålder för hur man beter sig? Jo självklart har man det, man har ansvar över sig själv och sitt beteende då.
Där han svarar på alla tänkbara frågor under programmets gång!
