Citat:
Ursprungligen postat av
zombie-nation
Säkert, men jag har hört från patienter i många ställen i Sverige att de nekats inläggning. Om man kollar finns det väldigt få inneliggande platser överlag.
Det är säkert så, men vi har också fått hela den är må-dåligt-communityn på nätet, där människor får tips och råd om hur de ska bete sig för att få bli inlagda. Att "få" en inläggning är för väldigt många människor idag ett kvitto på att deras sjukdom eller ångest är "på riktigt", och därför är det något ganska åtråvärt.
Det kan inte vara lätt att sålla bland patienterna idag, när självmordshot inte längre nödvändigtvis är en indikator på självmordsrisk, utan lika gärna kan vara ett sätt för en person att uttrycka ångest gentemot institutioner som skola, sjukvård och socialtjänst. Så fort du sagt att du mår dåligt, så börjar alla fråga om du tänker på att ta ditt liv, om du har planer på att ta ditt liv osv (dvs scannar för suicidrisk). Är det inte ganska givet att man svarar ja på de frågorna? Alternativet är ju att tappa ansiktet, och framstå som en simulant.
Att nekas inläggning - när man själv anser sig vara i behov av det - är sannolikt en hemsk och svår upplevelse. Det är också sannolikt att den leder till att man återkommer, och försöker bli inlagd igen, för att få upprättelse.
Det går helt enkelt inte att jämföra fenomenet slutenvård som den såg ut då, med hur den ser ut idag. Då var det inga eller få som identifierade med psykisk ohälsa som livsstil.