Mamma dödade sitt barn och tog därefter sitt liv - Hörby (2025-12-09)

Det är olika drivkrafter bakom alla mord!
Oaktat kön. Lika många fäder som mödrar begår filicid, mödrar ofta av yngre barn och fäder av lite äldre barn. Båda genomför lika ofta suicid i anslutning till barnamorden.
En uppsjö av olika orsaker är utlösande, precis som bakom suicid utan filicid. Utan mer information går det inte att kategorisera och gruppera orsaken till detta mord.

Däremot är det inte alls ovanligt att en separation där någon blir övergiven skapar suicidtankar. Är dessutom ekonomin dålig och personen kraftfullt skuldsatt och just startat upp utmätningar från kronofogden, upplevs det naturligtvis ännu värre.
Hopplöskänslorna kan knäcka någon som råkar ut för något sådant.
Där kanske en rimlig förklaring till moderns suicid kan finnas?

Men mordet på 10-åringen är något helt annat. Det är mot själva naturlagarna för en förälder och för de flesta fullkomligt obegripligt. Där platser istället ord som hämnd, demonstration, ilska, egoism, övertro på sin egen betydelse som förälder och förvirrade idéer om att barnet har det bättre som död.

Jag själv har studerat kriminologi. Därför tror jag faktiskt inte på att du talar sanning att du också gjort det. Annars borde du naturligtvis känna till att sommarstugemordet i Arboga, som Arbogakvinnan Möller dömdes för, aldrig var aktuellt för minsta misstankar om suicid. Det var mord och mordförsök med kniv med två dömda gärningsmän och dessförinnan ett frikännande för mord på Möllers make som drunknat.

Om det slås fast att modern som nu är död är gärningsman kommer det aldrig gå till rättegång.
Då blir inte heller FUP offentligt.

Förundersökningsprotokollet sekretessbeläggs, avslutas och kommer inte ut till allmänhetens kännedom.
Det gäller även detaljer om modus operandi och bakomliggande orsaker, eventuella avskedsbrev etc.
Allt förblir hemligt. Anhöriga kan få viss information, men inte heller de får tillgång till FUP.

Tack för svar hade en svag aning om att det är så.

Nej. Ingen FUP kommer. Däremot lär de komma något iom pappan här. Men brottsoffer och gärningsperson som de sägs just nu är avlidna och då görs ingen FUP iom den personen som ska åtalas är avliden.

Eftersom vi lever i ett fritt land får man säga nästan vad som helst (men sprider man påståendet att någon begått brottsliga gärningar börjar man iofs närma sig förtal). Men det betyder inte att man bör baktala och smutskasta hur som helst. Jag kan förstå att man spekulerar kring de fakta som framkommit. Men i det här fallet finns i princip inga som helst fakta som pekar i den riktningen som spekulationerna går och dessa spekulationer är för många tråddeltagare extremt ensidiga i att grundlöst utmåla den efterlevande pappan som den egentliga skurken.

När man dessutom gör det samtidigt som man moraliserar över att andra spekulerar kring den som med stor sannolikt faktiskt mördat pojken...


Med tanke på att de höll på att separera och att hon hade skulder som just skulle utmätas, så låter det väl som att den mest sannolika förklaringen i dagsläget är endera av dessa faktorer eller en kombination (sedan kan det förstås varit kombinerat med psykisk ohälsa/depression/motsvarande, men det är ingenting vi vet i dagsläget).

Varför hon väljer att mörda sin son när hon tar livet av sig är förstås svårare att svara på. Men en förklaring skulle kunna vara hämnd som du säger, hämnd mot hennes exman som lämnat henne. Eller kanske hämnd mot sonen, om hon på något sätt skyller honom för situationen hon befinner sig i. En annan kan vara att hon (i narcissistisk anda) inte kan föreställa sig en tillvaro för sonen utan henne, han kan helt enkelt inte fortsätta leva om hon dör, för i hennes värld vore det att ta bort meningen med hans existens. Eller samma resonemang, men att hon tror att han får det så dåligt utan henne att det är bättre att han dör.

Det kan förstås inte uteslutas att det kan ha förekommit våld eller någon annan form av övergrepp från pappan gentemot mamman, men det finns i dagsläget ingenting som talar för det och det faktum att de just skilt sig och han flyttat därifrån borde väl i sådana fall snarare ha motsatt effekt på henne, nu är hon äntligen fri. Att han skulle hotat ta sonen med sig till sitt hemland skulle i alla fall i teorin kunna vara mer plausibelt (för det är ju ett framtida hot som mordet då negerar) och då kan hennes resonerande vara en variant på "barnet kan inte leva utan mig/får det så dåligt utan mig, att det är bättre att han dör", men igen, inga fakta pekar än så länge i den riktningen.

Vad jag inte förstår är varför du försöker se hennes agerande i ljuset av vad du, som mamma, själv skulle göra. Kan du tänka dig att mörda dina egna barn? Om inte, varför försöker du se hennes agerande i ljuset av hur du själv funkar? Ni är ju uppenbarligen fullständigt olika på ett extremt grundläggande plan.

Att ni båda har vagina är ett extremt ytligt och ovidkommande attribut jämfört de otroligt mycket mer grundläggande attributen "kan tänka sig att mörda sina egna barn"/"kan inte tänka sig att mörda sina egna barn" som jag förmodar att ni inte delar. Hon har på det viset otroligt mycket mer gemensamt med det lilla fåtal människor som kan tänka sig slå ihjäl sina egna barn, oavsett kön, liksom du har otroligt mycket mer gemensamt med den överväldigande majoriteten människor som inte kan tänka sig göra det, oavsett kön.

Och jag tror att det är denna konstiga kollektivistiska identifikation som leder till mycket av ursäktandet av mammans agerande och skuldöverförandet på pappan. Alltså kvinnor (kanske just mammor) som identifierar sig med den mördande mamman eftersom de också är kvinnor (mammor) och därför desperat försöker hitta förklaringar som gör henne mindre skyldig, mindre ond ("jag är ju kvinna och mamma och jag är inte ond, då kan väl inte hon vara det heller? Mycket enklare med en man som är ond"). Det är ingen slump att ett antal av de som i den här tråden spekulerar i att mamman är offer för pappans övergrepp och förtryck, i andra trådar där det istället handlar om pappor som tagit livet av sig och mördat sitt/sina barn intar en motsatt position och går till angrepp mot de som spekulerar i om mammorna i de fallen kan ha varit en bidragande eller till och med den huvudsakliga faktorn bakom morden och självmorden.


För det första är det alltid otroligt vanskligt att utgå från att det som är vanligast rent statistiskt också måste vara sant i det enskilda fallet.

För det andra finns forskning (från Sverige, men även från andra länder) som visar att rättsväsendet har svårt att behandla män och kvinnor likadant. Kvinnor löper mindre risk att utredas, åtalas och fällas vid samma nivå av bevisning och om de väl fälls får de dessutom mildare straff vid samma typ av brott jämfört med män (inom rättsväsendet informellt benämnt som "rosa lagboken"). Om rättsväsendet, som har stenhårda krav på objektivitet, inte förmår hålla sig objektiva ifråga om kvinnors brottslighet, hur ska resten av samhället fixa det?

Förutom att det leder till att män och kvinnors handlingar bedöms olika (kvinnor bedöms i större utsträckning vara offer, man ser lättare förmildrande omständigheter, män bedöms i större utsträckning vara monster, man har svårare att acceptera förmildrande omständigheter), så kan det också anta påverka hur män och kvinnor beter sig när de begår brott. Kvinnor har helt enkelt mer att vinna på att framställa sig själva som oskuldsfulla och naiva offer som inte själva kan rå för sina handlingar, eftersom såväl allmänhet som rättsväsende är mer benägen att tro dem.

Jag tycker en bra jämförelse är de kvinnor som skriver kärleksbrev till fängslade seriemördare och serievåldtäktsmän. När de tillfrågas varför de gör detta blir svaret inte sällan att de ser en kärna av godhet i seriemördaren som de tror sig kunna föra fram i ljuset eller någonting motsvarande världsfrånvänt och naivt. Trots att det åtminstone för mig är en uppenbar lögn ägnad att framställa kvinnan ifråga i bättre dager och skylla över det verkliga motivet, nämligen att hon blir tänd av tanken på morden/våldtäkterna och männen som är kapabla att begå sådana handlingar, är det inte alls ovanligt att det okritiskt upprepas i media som om det måste vara sant eftersom kvinnorna ifråga själva sa så.

Jag tror att den här oförmågan att bedöma män och kvinnor efter samma måttstockar kan spela in ifråga om utökade självmord också.

Om inte måste man fråga sig om de kvinnor som mördar sina barn utan att ta livet av sig eller bara misshandlar och förgriper sig på sina barn år efter år efter år också skulle göra detta utifrån godhet/vilja att rädda barnen? För mammor är ungefär lika välrepresenterade som pappor i kriminalstatistiken när det kommer till just barnamord och barnmisshandel (mycket stor skillnad mot andra typer av våldsbrott, där kvinnor är kraftigt underrepresenterade) och det finns otroligt många fler mammor som misshandlar, vansköter, bryter ned, förtrycker, förgriper sig på och terroriserar sina egna barn än det finns mammor som mördar sina egna barn. Och om mammorna som gör sig skyldiga till alla de nyss nämnda övergreppen inte begår övergreppen av missriktad godhet och omtanke om barnen, varför skulle vi då utgå från att det fåtal mammor som begår ännu värre övergrepp mot barnen skulle vara så mycket bättre?


Att åklagaren dessutom pekat ut mamman får nog sägas innebära att sannolikheten att det skulle vara någon annan som mördat pojken är mycket liten. Den typen av ställningstagande hade man knappast tagit om det i åklagarens/polisens ögon fortfarande rådde osäkerhet kring vem den skyldige var. Sedan kan förstås åklagare/polis missta sig, så omöjligt är det förstås inte. Men sannolikheten är mycket låg och det finns inga egentliga skäl, annat än sexism, att, som sker i den här tråden, misstänka att pappan är den egentliga mördaren.

Arboga drog jag upp som ett exempel där misstänkt blir släppt, för att polisen behöver mer bevis. Ett annat fall är ättiksfallet - där släpptes båda föräldrarna. Detta var också för att inhämta mer bevis. Vill minnas de också sade att misstankarna inte kvarstår i ett initialt skede.

Jo kriminologi är mitt ämne, dessvärre kommer jag inte skriva ut arbetet här. Men mitt arbete ligger inte långt ifrån händelser i liknelse med detta. Sen vet du precis som jag att kriminologi är genrellt så även i studier, din inriktning och de du väljer att kandidera och sedmera arbeta inom kommer bli ditt område. Kan inte påstå att ekonomisk brottslighet är mitt huvudområde tex.
Sen kan jag sitta här och skriva en rad termer men de kommer inte ens 2% här inne förstå.

Sen för kännedom - ja de är olika drivkrafter, men de kan tyckas som brott och mord har olika motiv hela tiden. Men människan är enklare än så. Beror iofs vilken kriminologisk lins och teori du väljer att kika genom.
Men de är inte så att typ GW är en stjärna bara för att. Han refererar alltid till den forskningen vi har.
Vad berör kvinnor eller mammor som dödar sin barn så är - skydd. Den vanligaste och främsta anledningen bakom.
Sedan finns en rad andra motiv , men nu vet jag också att mamman som berör detta fallet, var en engagerad mamma. Inte heller fanns någon större misstanke att hon på något sätt brast i omsorgen kring sin son. Detta är ovanligt om de skulle beröra psykisk ohälsa eller missbruk. Så de finns redan nu väldigt starka indicament och även finns de detaljer som styrker den forskningen vi redan har. Nästan så att fallet följer faktiskt exakt så som de brukar gå till. Polisen och de utredare som finns, arbetar också utifrån den forskningen som existerar och de olika orsakerna och motiven som är absolut vanligast.

Ättikafallet är mer ett fall som sticker ut. Men de följdes inte av suicid hos föräldrarna. Då brukar faktiskt missbruk eller psykisk ohälsa vara bakomliggande orsaker. Så var de också.

Mord mot närstående som arborgakvinnan kräver ett tydligt motiv- de fanns också. Pengar.

Suicid hos kvinnor - ofta tabletter eller intox i någon form som intas oralt(i detta fallet finns inga synliga skador om jag nu fått de återberätta korrekt)
Män - skjutvapen eller tåg

Ganska enkla slutsatser även för dig. Men för att läst kriminologi blir jag föga förvånad över bristen på kunskap kring detta men även hur profiler tas ut. Även hur VINR visar sig i en separation.

Inte jätte märkligt. De måste avvisa misstankarna om inga bevis talar emot honom. De är normalt förfarande och de så polisen agerar.
Förmodligen ska han vara kontaktbar dock. Sedan kommer en obduktion påvisa dödsorsak och då kan han bli misstänkt igen, alternativt annan bevis inkommer - han kanske talar i telefon med någon, agerar udda etc.
Eller så stärks de att mamman på alla sätt oh vis är den som gjort detta och då ska de såklart finna orsaken och motivet. De kommer de gå ut med, de är en viktig del i statistiken de med, för att hitta förebyggande insatser så att vi slipper ha fler dödade barn årligen

Men sluta hitta på nu. Polis/åklagare måste inte alls gå ut och peka ut mamman som den som misstänks ha utfört mordet. Hade de närt tvivel kring vem som låg bakom hade de inte gjort så, då hade de bara släppt pappan utan att avskriva honom från misstankarna och utan att peka ut mamman som den skyldiga.

Våld i nära relation-om man själv har levt under sådant förtryck, har egen erfarenhet , så färgar det så klart hur man tolkar en mordhändelse som den som diskuteras här.

Många flickor o kvinnor bär inom sig egna upplevelser av våld /förnedring och sexuellt förtryck.

Och därför utgår man från sig själv o kanske tror att just denna mamma har levt i helvetet med den mannen, som också blev far till hennes barn.
Dessutom råkar han inte vara etnisk svensk.
Har man dessutom svårt att acceptera män av utländskt bakgrund
så blir det också lättare att tänka att han är en förövare.
En del påstår nämligen att arabiska män är vildsinta pga sin kultur.

(Varför etniskt svenska män misshandlar kvinnor, förklaras inte med kulturen, utan istället lider han av psykisk-ohälsa. Eller rätt o slätt han är en fylltratt.)

Men i detta Hörby- fallet, har omgivningen har ingenting märkt, de beskriver paret som sociala o trevliga. Levt samman många år.
Så klart finns det män som är förslagna, och slår o dänger, bakom stängda dörrar.
Men med ett barn på tio, som kan se och höra,
borde inte kvinnomisshandel inom hemmets väggar
kunnat ske tyst.
Den lille pojken var själv omtyckt, aktiv i fotboll, och ingen i skolan verkar ha hyst misstankar om att något var fel i familjen.
Det finns ingenting som pekar på att pappan/mannen är misstänkt,Han avskrevs från misstankar snabbt.

Jag förstår inte varför du skriver det här till mig överhuvudtaget..
Jag är pensionär men jag är inte dum i huvudet för det..
Jag behöver inte någon fakta..
Tror inte ens jag ställde en fråga om detta...

Jag bryr mig knappast om din information som kommer ifrån media som jag förstår med ditt inlägg..
Detta är lögn som media utkom med..
De flesta av dessa fall är inte ens i närheten av lögnerna ifrån media...
Dessutom vill skrämma upp folket...
Det finns en annan verklighet än det media håller på med desinformation...

Dessutom är det inte något att diskutera här i denna tråden, då det inte handlar om tragedin överhuvudtaget 🥵
Slutdiskuterat

Jag reagerade starkt på detta med en gång.