Citat:
Ursprungligen postat av
MarcoStar
Du kanske har glömt att Sverige är en välfärdsstat.
Frågan är snarare: När övergår välfärdsstaten till att handla om att kunna nyttja och kapitalisera på förutsättningarna som den bygger kring dig.
Det vill säga, när faller vikten över på individen i fråga och dess egenskaper.
Gällande invandringen, så kan vi i tanken vara extra snälla och inse att första generationen kommer att vara förvirrad, ängslig och med etnisk och kulturell ångest i att orientera sig i nya länder. Så välfärdsstaten kommer bäst deras avkomma till gagn. Verkligheten är ju dock den att vidare generationer är ännu mer ängsliga, antisociala i sitt bemötande av samhället och omgivningen och tycks skapa kraftigare ångest och främlingsskap inför statens välfärd, att inte tillhöra det utan att maximalt hitta kryphålen och svagheterna.
Hur perfekta måste förutsättningarna vara för att kunna kräva tillbaka människans egen kapacitet?
Den gränsen tycks hela tiden flyttas fram ju mer Sverige förändras etniskt.