Vilka saker blir man bättre på när man blir äldre?

Du utvecklas hela livet.

Mmm, förr var allting svart eller vitt, nu är det en lång gråskala.

Information som integreras och berikar nya perspektiv bidrar till helheten utan begränsningar. Att besitta kunskap innebär att kunna ta in och förstå dess betydelse. Ju äldre man blir, desto mer inser man.

Blivit mindre konflikträdd och ängslig om vad andra tycker om en, kombinerat med bättre social smidighet för att jämna ut det förstnämnda.

Man blir bättre på att inse att livet är ganska kort. Och då gäller det att njuta av den tid som är kvar innan man hamnar under vård på ett skruttigt kommunalt demensboende med oregelbundna blöjbyten.

Min egen erfarenhet antyder med viss tydlighet att oförmågan att erkänna fel i regel är vanligare i yngre åldrar. I de fallen tycks självkorrigering ofta uppfattas som ett personligt nederlag snarare än som en naturlig del av lärande och intellektuell utveckling. Med ökande ålder och erfarenhet förbättras denna förmåga vanligtvis, i takt med att perspektiv breddas och förståelsen för den egna fallibiliteten mognar.

Det är dock viktigt att notera att den utvecklingen inte är universell. Även om många individer i takt med högre ålder utvecklar både större självkritik och beredskap att öppet ompröva tidigare ställningstaganden, finns det undantag där den förmågan förblir begränsad eller uteblir helt.

I de mest problematiska fallen handlar det om individer som inte ens förmår uppfatta att deras ståndpunkt är felaktig, oavsett hur omfattande och verifierbar evidens de konfronteras med. Vanligare — men knappast mindre bekymmersamt — är dock de intermediära fallen, där insikten om det egna misstaget för länge sedan synes ha infunnit sig, men där viljan att erkänna det, i synnerhet inför andra, konsekvent uteblir. Resultatet blir en ihärdig försvarsställning som drivs mindre av faktisk övertygelse än av oviljan att offentligt medge att man haft fel.

Det mönstret låter sig iakttas med närmast pedagogisk tydlighet inte minst i konspirationsforumet, där ståndpunkter ofta försvaras långt efter att deras empiriska grund har eroderat fullständigt.

Man får lättare att kunna skilja på vad som är trams och vad som är vikigt att ta fasta på. Tyvärr verkar mellon vara ett undantag.

Precis, men mellon är fan inte trams, eller så har jag bara inte nått åldern där jag tycker mellon är trams.

Förhoppningsvis lite visare tack vare mer erfarenhet och mindre ängslig beträffande vad andra tycker och tänker.

Tålamodet blir bättre. Man orkar vänta

Man slutar lita på folk.

Vissa av oss har alltid tyckt att mellon är trams. Medioker musik som tilltalar mainstream-folket. En fördummande förströelse (opium för folket) som ska hålla fokuset borta från viktigare saker, t.ex. vilka politiska beslut som fattas över våra huvuden.