8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Tvärtom. Eftersom de utgår från ett vårdfall kan de vara mer sakliga än om det handlar om händelser i hemmet. I det här fallet finns inga olika bedömningar av hur barnet hade det i familjen utan allt handlar om ifall läkarna hade rätt om att mamman förvärrat sjukdomen. Det är den enda anklagelsen.

Allmänheten kan helt enkelt följa sjukdomens journal.

Det stämmer ju att flickans hälsa blev bättre i jourhemmet och det är därför omhändertagandet består. Men i detaljerna om vården förstår man vad som hänt. En krånglig sjukdom. Läkare som driver på för en viss vård. En mamma som köper det men när barnet börjar skolan driver på för att något är fel. Vårdpersonal som samlas i ett möte och låter en utomstående specialist som aldrig träffat familjen komma med lösningen: vårdens jobb blir lättare om mamman avlägsnas. Detta görs utan varningar. I jourhemmet tillfrisknar också flickan vilket ger Soc linje rätt. Men följer man journalerna visar det sig att det är för att läkarteamet just hade gjort fel med doseringen - så mammans missnöje var rätt hela tiden. Detta justeras med jourhemmets bra mathållning och täta läkarkontakter. Men det gör också att familjen nu inte får tillbaka barnet utan hon "placeras långsiktigt". Misstaget med droppet tas som bevis på att mamman var en dålig mamma istället för att läkarna som ordinerade fel dropp gjort fel.

Har du ett sjukt barn kan du alltså riskera förlora det för att du tjafsar emot en läkare trots att läkaren hade fel.

Problemet torde vara mamman, om hennes barn får dropp så stämmer man väl rimligen av med läkaren att mängden näring är tillräcklig över tid.
En normal förälder tar väl knappast det för givet att dropp i samma mängd på ett litet barn som växer är tillräckligt i takt med att barnet blir större.
Bara det ger väl en indikation att mamman är på gränsen till efterbliven.

Ja det var väl just det hon gjorde? Läkaren ordinerade fel och mamman ifrågasatte och blev då ansedd som för engagerad.

Sedan är det ju inte mammans jobb att dubbelkolla det läkaren gör, men som förälder till barn med behov så är man ofta extremt påläst och uppmärksam på barnets mående.

Du kommer med stora påståenden.

Kan du backa upp det med källor?

Edit: Så här stora påståenden borde raderas eller leda till banning om man inte har en källa.

Föreslår att du tittar i Humanas och Ambeas årsrapporter. Vi pratar om miljarder som det tjänas på barnen som placeras. Till vilken nytta? Det finns ingenting som pekar på att det gynnar barnen i genomsnitt.

Vad man sedan ska kalla det är en lek med ord, men många barn som placeras är placerade på ruskigt lösa grunder med rena påhitten som grund om man granskar dokumentationen närmare som exempelvis i Fallet Adam som nyligen visades Uppdrag granskning. Toppen på isberget skulle man lugnt kunna säga.

Återigen någon med stora påståenden som hänvisar till ”finns i sjön”.

Det är ditt ansvar att presentera bevis för ditt påstående? Inte vårt att gräva fram det.

Du, precis som tomten innan, har ingen högre utbildning.

Det är precis detta man lär sig på universitetet.

Att lära sig den kritiska akademiska principen.

Obs!: att vara kritisk betyder inte att vara emot. Bara att man begär svar, resonemang, källor. Så ”kritik” i detta sammanhang betyder inte detsamma som det gör i vår vardag.

De gör mycket dumheter ja, men inkännande _är_ inte skälet till omhändertagande, det kan vi vara på det klara om
Kom ihåg att du lyssnar på mammans version här.

Jag har svårt för såna här scoop, är alltid bara en sida som lyfts fram för att söka billiga sympatipoäng.
Det är sällan man går igenom med oberoende ögon och ger helhetsbild. Kollar man fakta här så är jag säker att det stå kritisk, påstridig och konflikt sökande som skäl, allt anna vore rent tjänstefel i kommunikation.

Verkar som man gör bedömningen att hon påverkar barnet negativt med sitt sätt att hantera situationer runt sjukvården och gör inte vad en mamma förmodas göra: omvårda, stödja, hjälpa sitt barn trots situationen. Därav beslutet att begränsa kontakt till obefintligt för "barnets bästa". Såklart inte barnets bästa, men tills mamman har börjat visa på bättre beteende. Gå till media och hetsa hör ju inte till bättre beteende direkt.. samma hetsande som mot sjukvården bara via media den här gången.

Soc är en trasig myndighet som måste göras om i grunden, 100%. Men jag kan helt förstå deras val här, man har en rabiat karen som man måste bromsa för att skydda barnet.

Bättre hanterat av soc hade varit att varna med tydliga direktiv vad hon gör fel på, upphör det inte direkt så tar man barnet nästa gång. Sånt hade fått henne att hålla pipan och skärpt sig.
Nu går man in direkt och tror sig veta bäst, och hon går ännu mer upp i varv utan att förstå vad hennes issue är.
Såna stunts skapar bara mer trauman som är negativt för barnet och konflikt i hjälpen de ska tillföra, och tillför bilden att soc kan kidnappa barn närsomhelst godtyckligt utan nån anledning mer än dagshumör.

Den där idén om "barnets bästa", har börjat spåra ur.
Det verkar ofta vara synonymt med maximal compliance, och med föräldrar som är som nickedockor i förhållande till skola, socialtjänst och sjukvård.

Medelklassnormen är extremt stark inom denna sektor.

Vad är det du inte förstår? Att placera barn kostar samhället miljarder. Privata bolag tjänar miljarder på detta. Du kan själv läsa vad de tjänar genom att läsa deras årsrapporter och årsredovisningar. De tjänar pengar i varje led när barn placeras.

Barn tas på ruskigt lösa grunder utan några som helst bevis om du inte förstår hur LVU-processen går till. Att det då kan kallas för "barnhandel" är helt naturligt för de familjer som råkar ut för dessa kafkaprocesser.

Och det här är inte unikt på något sätt.. Ja barn är indirekt handelsvaror. Varje nytt barn som kommer in i systemet ökar omsättningen för dessa bolag med storleksordningen MILJONER per år. Det är ej hittepå. Det är vad det faktiskt kostar.

Nej jag tror på riktigt att det här är dagens version av fosterhemsbarnen som först nu 50 år senare fått upprättelse. Hur kommer dessa barn få det bättre på ett HVB-hem bland massa afghaner och annat pack? Alla vet ju hur det slutar. Alltså, det finns verkligen barn som far illa men i det här fallet är det en mamma som är för oroligt(?) för sin dotter så få måste dottern tas därifrån. Sedan får pappan inte heller träffa henne då han kan påverka dottern (i vad?). Det är så sjukt oklart så jag blir totalt mörkrädd. Det får inte gå till så här. Våra barn är inte främst statens egendom annat i absolut nödvändiga fall.

Det enda sånt här leder till är att fler och fler kommer undvika att involvera soc. De ska hjälpa, inte förstöra helt fungerande familjer. Fan vad arg jag blir.

Se SOC som en kvinnlig domstol över sociala frågor som lever utanför vanliga domstolsväsendet.

En känslobaserad domstol där fakta inte spelar vikt på samma sätt utan magkänslan och känslor är vad som styr.

Man resonerar inte med den som en vanlig domstol eller vanliga möten, vilket folk inte förstår, man behöver lära sig prata deras språk.
Alla som har eller ska få kontakt med socialtjänsten rekommenderas gå en kurs först

Då TS inte bifogade en sammanfattning frågar vi chatGDP (som är döv, men lyhörd)

Programmet berättar om en 8-årig flicka — för enkelhetens skull kallad “Elsa” — som på skolavslutningsdagen blir hämtad och förs till ett jourhem. Elsa har en allvarlig och mycket ovanlig mag- och tarmsjukdom. Hon är trött, orkeslös, mår illa och har ont — skolvardagen blir svår att hantera. Hennes mamma, “Viktoria”, är missnöjd med vården och vill byta sjukhus. Vad hon inte vet är att hon snart kommer att anklagas för något av det värsta en förälder kan bli anklagad för. Programmet (första delen i en serie om tre avsnitt) granskar hur det kunde bli så att en sjuk 8-åring plötsligt omhändertas och placeras i jourhem — trots sin allvarliga sjukdom. Genom intervjuer och dokumentgranskning undersöker reportrarna vilka beslut och bedömningar som gjorts av vård och socialtjänst — och om det fanns fel eller brister i processen.

Jag misstänker att sjukhuset och föräldrarna hamnat i dispyt, då båda vill lägga ansvar på den andra parten.
Sjukhuset skickar till sist en orosanmälan till SOC, SOC ser till *host* barnens bästa och tycker inte föräldrarna beter sig ansvarsfullt. SOC startar dialog med föräldrana som beter sig lika illa mot SOC för att visa sin poäng.
Allt SOC har att ta till är behandling (utbildningsinsatser) eller tvångsomtagande, och här bedömmer SOC att föräldarna känns för konflikt-orienterad för att tänka på barnets bästa och väljer spår 2.

Jag har inte lyssnat på avsnittet, men vanligaste felet varför SOC får gå in och tvångsomhändertar barn är för att föräldrana beter sig som röjarralf och karen, de vräker på och vill ge sin punkt (förståligt dock enormt idiotiskt)

SOC består av kvinnor som går på magkänsla, minsta ord som inte understryker vad de vill höra: ansvar, harmoni, lösningar och kumbaja-my-lord, vrider till den magkänslan. Sen när magkänslan satt sig på tvären så är det magsyra kvar i många år innan de öppnar för att känna efter igen.

Se SOC som en kvinnlig domstol över sociala frågor som lever utanför vanliga domstolsväsendet.
En känslobaserad domstol där fakta inte spelar vikt på samma sätt utan magkänslan och känslor är vad som styr.
Man resonerar inte med den som en vanlig domstol eller vanliga möten, vilket folk inte förstår, man behöver lära sig prata deras språk.
Alla som har eller ska få kontakt med socialtjänsten rekommenderas gå en kurs först