Håller Kalle Blomkvist?

Dottern (6 år) är väldigt fascinerad av detektiv/tjuv&polis-världen. Tänkte köpa en bok på temat i julklapp och kom att tänka på Kalle Blomqvist. Jag vet att jag läste dessa som liten grabb, men jag minns fan ingenting om språket, handlingen, hur gammal jag var när jag läste etc.

Håller dom idag? Hur pass läskiga skulle ni säga att dom är?

Såg att det finns en nyversion med reviderat språk, är det någon som har läst den och är den bättre för dagens ungar i så fall. Eller ska man köra på orginalet?

Håller fortfarande - nostalgisk. Dock finns det ju en uppsjö av andra alternativ.

https://www.bokino.se/artikel/10-bladvandar-deckare-for-barn/

Kanske 6 år är lite för ungt. Lasse-Majas detektivbyrå känns mer passande.

Kör på originalet, revisioner är bara trams för känsliga kärringar. Det är bara bra för barn att förstå mer kring hur världen fungerade förr i världen.

Ja, det brukar ju vara så. Tänkte mest på om det är väldigt ålderdomligt språk, orkar inte behöva sitta och förklara varannat ord. Det var ju trots allt drygt 70 år sedan böckerna skrevs. Men Lindgren brukar ju ha en bra balans i språket!

Ah, okej. Har inte läst Lasse-maja själv, men vet att de är populära. Bra tips!

Grymt, ska kolla upp dessa. Inget jag läst själv, verkar mest vara nyare titlar vid en snabb överblick. Men det kan ju vara bra ändå

Sorry att jag först nu fick upp ögonen för din trevliga trådstart! Jag funderade så sent som för ett par dagar sedan varför det inte finns någon tråd om Kalle Blomkvist-böckerna på Flashback (men nog om filmerna). Det är ju med kv som Kalles namn ska stavas. Tror du att du kunde be Moderator korrigera stavningen i trådrubriken? Det skulle underlätta en sökning, nämligen.

Jag minns också att jag läste Blomkvistböckerna som knodd. Jag torde ha börjat med den sista volymen, Kalle Blomkvist och Rasmus - det var min farsas gamla exemplar från 1953 med illustrationer av Kerstin Thorvall, som stod i barndomshemmets bokhylla. Jag bör ha varit cirka sju år då.

Jag minns att jag uppskattade boken mycket, även om Astrid kanske hade avsett den för lite äldre läsare. Jag har ibland läst den på nytt, och måste erkänna att vissa episoder är så starka att alltför känsliga småttingar kan få mardrömmar av dem. (Göran Hägg skrev något i stil med att en del scener skulle vara barnförbjudna i dag!)

Jag har inte funderat på om böckerna kommit i nyutgåvor, men trådstartarens ord fick mig att söka lite. Ja, 2022 släpptes en samlingsvolym med titeln Mästerdetektiven Blomkvist - samlade fall. Och vad sägs väl om den?

Under de sjuttio år som gått sedan böckerna om Kalle Blomkvist skrevs har språket hunnit utvecklas och förändras. Vi vill att barn ska fortsätta ha glädje av och läsa Kalle Blomkvist och därför har vi bytt ut en del ord och uttryck som är föråldrade och inte kan förstås av barn som läser böckerna på 2020-talet.

Jag suckar djupt ... Men det förstås, i dagens kulturklimat borde man inte förvånas över såna där ingrepp. Är det någon FB-are som läst Blomkvistsviten både i orginalversion och i den här sanerade utgåvan? Vilka ord och uttryck har rensats bort? Hur mycket av tidsfärgen finns kvar? Framgår det alls att de utspelas för över 70 år sedan? Hur är samlingen ilustrerad?

Nu när jag tänker efter, slår det mig att böckerna faktiskt kan ha "uppdaterats" lite grann redan i Astrids livstid. Det första kapitlet i den första boken, Mästerdetektiven Blomkvist från 1946, inleds med orden Blod! Inget tvivel om den saken! Det är Kalle som presenteras för läsaren, sittande vid sitt bord, betraktande genom förstoringsglas ett av pennkniven vållat sår i sin tumme. Genom hans inre monolog får man veta att han inte tänker tänker stå i en speceriaffär som far sin, utan bli detektiv. En rad namn räknas upp: Sherlock Holmes, Asbjörn Krag, Hercule Poirot, lord Peter Wimsey, Kalle Blomkvist. Och han, Kalle Blomkvist, tänker bli den bäste av dem alla.

När Mästerdetektiven Blomkvist gavs ut i nytryck på 1970- och 80-talen, så hade Asbjörn (Asbjørn) Krags namn strukits i litanian ovan. Tyckte Astrid kanske det var för pinsamt att på det här viset erkänna, att hon kände till böcker av Stein Riverton / Sven Elvestad, som vid den tidpunkten var skäligen bortglömd och kraftigt nedvärderad som skribent? Elvestad har visserligen gett namn åt det norska deckarpriset, Rivertonprisen Den gylne revolver, som delas ut årligen. Men när söker efter information om honom på nätet, får man veta om både hans fascistiska sympatier och hans dragning till minderåriga.

Vad tror ni andra om att A. Krags namn städades bort? Och vad har ni för minnen av och tankar kring Blomkvistböckerna?

Jag har bara läst Mästerdetektiven i 80talsutgåvan och Lever farligt samt Och Rasmus i original. Hela min barnaskara har sedan läst samma utgåvor, men din tanke Ördög är intressant. A Krag kan ha rensats bort för att barn numera inte hört talas om denne? Mina barn knorrade något över gamla ord, men jag vet som sagt inte hurdana moderniseringarna är. Astrid Lindgrens ord hör nog till den kanon man bör ha med sig (även om mina äldre har sagt att det är Giertz husandakter som verkligen räddat dem på högskoleprovet).

Om 6åringen läser själv, tror jag att böckerna är väl otäcka och med för många svåra ord för henne. Man ska kanske upp i 10årsåldern för det? Det är mord/dödsfall i dem och då är det bra att vara med som förälder och stötta och prata.

Kriget mellan röda och vita rosen klarar dagens politik bättre än Pippis n-kung och Lottas slav eller Bullerbyns indianer. MEN där ( Pippi etc alltså) tycker jag att man får förklara för barn idag att de där lekarna handlade om vilt främmande fantasi och sagovärldar. Det är som att leka riddare på medeltiden, eller draktämjare, eller marsbosättare. Det kan vara bra att barnen nu förstår hur avlägset det var för barn på 50talet.