Citat:
Ursprungligen postat av
jonkebonke
Jag tror inte du förstår vad jag menade. Människans (och alla andra arters) utveckling styrs av förändringar av miljön, tex ovan nämda klimatkatastrofer.
Mutationer finns hos alla levande organismer men manifisteras sällan men det sker under ogynnsamma omständigheter i en statisk omgivning men vissa mutationer är gynnsamma vid nya yttre faktorer som nytt klimat, nya sjukdomar osv. Där har du Darwins "Survival of the fittest. Efter några generationer uppnås ett equilibrium där "bra och dåliga" egenskaper blandas och balanseras. Men båda egenskaperna behövs beroende på omgivningen.
Det betyder ingen objektiv fördel för individen eller kollektivet,då de flesta ändå dör, ej heller är det tillämpbart för att stärka myten om den "starkes rätt".
Däremot är det naturens sätt att anpassa sig evolutionärt, det finns alltså ingen en önskan hos den drabbade arten eller en högre makt att just du eller din art ska överleva utan bara utvecklas att klara av att leva under nya omständigheter. Funkar det inte tar bara nåt annat över din nish tex elefanter eller insekter som klarar av katastrofen.
Ang inavel så förstärks både dåliga egenskaper (ofta) och goda egenskaper (mindre ofta).
Alltså: Egenskaper som är ofördelaktiga i en kontext kan visa sig oumbärliga i ett helt annat sammanhang.
Sammanfattningsvis: vi inavlades känslighet mot sjukdomar har redan evolutionen tagit hand om.
Nya farsoter kommer evolutionen ta hand om.
Att vi inte är intelligentare och mer utvecklade än vi är beror på att vi inte får någon evolutionär fördel av det, och som sagt en fördel är alltid en nackdel på ett annat sätt. Vi är mest till för att föröka oss precis som bakterier, flugor, och älgar samt alla andra livsformer.
Glöm din dröm om över / super-människan, det funkar inte så.
Om du vill ha mer mångfald hos din avkomma så gift dig med en afrikanska från sydvästra delen av Afrika. Vackra och kloka är dom oxå!

men det är en smaksak.
Människan gick upprätt redan för 3,5 miljoner år sedan och började använda eld för ungefär 1 miljon år sedan. Därefter gick vi igenom två stora flaskhalsar i befolkningen.
Därför håller jag inte riktigt med om idén att dessa katastrofer skulle ha gjort människor smartare. Vi gick redan upprätt och använde eld långt innan flaskhalsarna, så även utan sådana massutdöenden hade människor kunnat tillverka verktyg, använda eld, bilda stammar, skapa civilisationer och fortsätta utvecklas.
Jag tror snarare att dessa två stora flaskhalsar gjorde våra gener svagare. Titta bara på Habsburg-släkten, som hade mycket inavel. Deras karaktäristiska underbett har gått i arv i generationer, och bland de cirka 40 0000 amish som härstammar från ungefär 200 grundare är ärftliga sjukdomar tydligt vanligare på grund av kontinuerlig inavel.
Tänk också på covid. Eftersom nästan hela mänskligheten delar väldigt liknande gener kunde viruset spridas extremt snabbt: miljarder smittades och miljoner dog.
Efter att jag läste om dessa gamla flaskhalsar började jag titta mer på människors utseende, och insåg att de flesta människor ser väldigt lika ut. Till och med många “vackra” människor har liknande drag. Det fick mig att tänka att inavelns effekter kanske är större än vi ofta antar.
Se bara på grisar: de som föds upp i fångenskap är ofta mindre friska, medan vildsvin med stor genetisk variation är starkare och mer robusta. Potatis med låg genetisk variation dör lätt, medan genetiskt varierad potatis klarar nästan alla miljöer.
Genetisk mångfald är alltså otroligt viktig.
I det perspektivet känns mänskligheten nästan lite ynklig. Om vi verkligen härstammar från bara några hundra eller till och med några tiotal personer under lång tid, och spridningen skedde genom återkommande inavel… vad skiljer oss egentligen från myror som också har extremt låg genetisk variation?
Kanske hade mänskligheten varit friskare och utvecklats till en mer avancerad teknologisk civilisation, kanske till och med med warp-teknik snabbare än ljuset, om vi inte hade genomgått två stora utrotningskriser.