Citat:
Ursprungligen postat av
Effopkoudar
Folk som resonerar som du borde utredas av soc.
Barn är aldrig extremt utagerande utan anledning.
Och diagnoser är ingen anledning.
Oavsett neurotyp eller till och med IF eller Downs syndrom kommer inte utagerande beteende automatiskt.
Det har däremot gaslightats emot barn genom tiderna.
Det här är ju total-fel? Kraftigt utåtagerande barn är absolut inte någon direkt emotionell/psykologisk reaktion på trauma eller liknande.
Hört talas om ADHD? Autism? Nedsatt affektreglering? Förståndshandikapp? Smärre avvikelser i amygdala eller HPA-axel? Låg impulströskel? HSP? Rigiditet? FAS/FASD, eller påverkan av nikotin eller läkemedel samt starka stresshormoner hos modern? dyregulerade dopamin- och seretonin-system? Sensorisk bearbetningsproblematik? För tidig födsel? låg födelsevikt? hypoxisk påverkan?, tidig infektion i livet? eller helt enkelt bara väldigt intensiva i sina affekter?
Alla just nämnda är bara några få mycket exempel på kända anledningar till varför barn utvecklar- och ibland t.o.m. föds med benägenhet till beteendemönster som är totalt irrelevanta i förhållande till omgivande sociala faktoer. Alltså utagerande utan social-psykologiska stimuli i närtid. Aggressivitet, impulskontroll och emotionell labilitet t.ex. har relativt hög heritabilitet, och då särskilt via dopamin- och seretonin-reglering.
Beteenden är biologiska, genereras alltid på insidan, alltid inifrån, aldrig utifrån. Ett beteende på insidan kan triggas av faktorer från utsidan, men de flesta beteenden kommer inifrån, utan triggers på utsidan.
Om någon tror att ett barn, som agerar ut, alltid gör så på grund av ett inneboende emotionellt trauma, då ska man nog inte låta den personen ha hand om barn. Barnet kommer lära sig hur man kan manipulera med början vid 2,5 års ålder ungefär. Vid 6-7 års ålder kommer ett sånt barn kunna starkt manupilera och kontrollera vårdnadshavaren, och delar av sin näromgivning, till den grad att barnet kan dansa mazurka på skallen på vårdnadshavaren.
När Jocke sitter och antyder att ett litet barns beteende aldrig är orimligt eller fel, så har han lika fel dom du har ovan. Och alla andra som säger ens snarlika saker också.
Alla föräldrar vet att barn måste klandras- och även bestraffas för somliga beteenden dom uppvisar, testar eller utvecklar. Annars kommer barnen aldrig få en chans att utveckla förstående var sociala normal-ramar finns nånstans.
Man
måste börja klandra barn för sitt egna beteende vid någon tidpunkt, och sen gradvis öka kraven på barnet, successivt, att ta ansvar för sina egna handlingar. Ett barn som inte utvecklar ansvarsfungerande eller konsekvenstänk går det aldrig bra för i livet.
Bestraffar du inte ett litet småbarn barn vid somliga beteenden, t.ex. när dom leker med öppna eldslågor i hemmet, så kan dom elda upp kåken inklusive sig själva. Då måste bestraffa dom i syfte att dom inte ska göra om det, för du kan inte hålla 24/7 uppsikt över barnet för att säkerställa att dom inte gör om det igen.