Vår bild av vikingarna kontra de verkliga vikingarna?

Absolut, mycket skit har kommit från filmer och tvserier, speciellt Vikings på senare tid. En hel del felaktigheter i den serien, men å andra sidan är det bara en serie som inte påstår sig vara helt historiskt korrekt. Den felaktiga mytologiska bilden är ju allt som oftast coolare än den verkliga.

Jag blir dock besviken när de visar hur vikingar betedde sig på slagfältet. I verkligheten svingade de brännvinsflaskor i sina motståndares huvuden och använde i övrigt mest träpåkar

Plundringstågen är så väldokumenterade med historiska källor och även arkeologi att det inte ens behöver bemötas.

Storvuxenhet kan dels besvaras genom logik. Och med vissa historiska källor. Och genom arkeologi. Till exempel Fadlan (ambassadör och etnograf åt Abasidkalifatet i Bagdad) som beskrev vikingar han träffade som långa och välvuxna, här en engelsk översättning eftersom svenskhatare varit framme och förstört den svenska wikipediasidan:
"I have seen the Rus as they came on their merchant journeys and encamped by the Itil. I have never seen more perfect physical specimens, tall as date palms, blond and ruddy; "

Men du kan också resonera det logiskt.
1) Att åka på en vikingafärd var en avsevärd investering. Båten var jättedyr, seglet var jättedyrt, maten för att åka dit och tillbaka var dyr. Alltså skedde ett visst urval redan vid vilka som fick bli vikingar. Den som finansierade och ledde en expedition lär ha tenderat att välja relativt sett starka män eftersom de fasta kostnaderna var desamma oavsett och en storvuxen man var mer till nytta att skydda lasten, plundra, som legosoldat etcetera.
2) Vikingarna var hedningar och spädbarnsmord var normalt i deras kultur. Medan det var totalförbjudet för kristna och muslimer. Det här gjorde att vikingarna kunde familjeplanera och växte upp med bättre kost än abrahmiterna.

Det var ett annat svar som pratade om arkeologi och jag väljer att inte försöka leta fram något om det, jag vet inte mer än andra om det.

Angående vikingarna som synnerligen storvuxna karlar kan vi ju se prov på från de gotländska bildstenarna.
Särskilt den stenen som skildrar en offerscen - där ser man till höger hur en lång rad krigare står uppställda bakom den förste (som kommer med en fågel i näven som present till offret, eller nåt).
Iaf är de Synnerligen bredbröstade, så till den omilda grad att det egentligen mest ser ut som om de varit mycket tjocka män som dragit åt svångremmen riktigt ordentligt om magen.
Så de får en "T-form", deras överkropp. Som något tidiga Disney kanske hade kunnat teckna.

Fast, det skildras ju också andra män på dessa bildstenar, med en mer normal kroppsform och -storlek.
Särskilt de som ska offras.
Eller prästerskapet som utför själva karvningarna i offret, också med normal klen kroppshydda.

Jag har också sett ännu spädare figurer gestaltas på järnålderstida artefakter, som tex brakteatrar.
Snobbiga kungar tex, porträtteras gärna med långa, smala fingrar, i feminina poser (utåtstickande lillfingrar osv alltså).

Men Krigarna, de var alltså stora som hus. Eller åtminstone deras bröstkorgar. Och långa var de med.
Dräpande, skrämmande fiender att ha efter sig i hasorna med andra ord.
Men krigarna kunde ju bli Hjältar, och få sagor nerskrivna om sig, om de var tillräckligt framgångsrika.
Som krigsherrar kunde de bli som Akilles, eller Sigurd och Beowolf, oövervinneliga, med sitt eget följe av lika stora krigare som levde på att göra livet surt för alla bortklemade lättingar därute i vida världen.

Vikingarna var väl eftertraktade som legosoldater på fler ställen än Konstantinopel?
Skummade nyligen igenom 'a very brief history of Sicily' och läste detta, på sidan 14, och 15.
Någon kanske har kommentarer till det.

https://www.scribd.com/doc/242759825/A-VERY-BRIEF-HISTORY-OF-SICILY-pdf

Normander är inte vikingar. De kanske uppstod på niohundratalet genom att vikingar erövrade land runt Seines mynning. Men på bara några generationer blev de någonting helt annat.
Och att anställa normander som legosoldater var rena rama självmordet. De var extremt aggressiva, extremt giriga, extremt opportunistiska, extremt hänsynslösa, extremt svekfulla. Varje område som anställde dem som legosoldater blev förött av krig och eller erövrat av normanderna själva. Södra Italien, Anatolien, Balkan, Grekland och diverse grekiska öar och andra medelhavsöar blev särskilt illa drabbade.
Och rent krigiskt var de vida överlägsna vikingarna. Normanderna var sin tids i särklass mest kompetenta krigare.

Fast det står ju, descendants of Vikings, och tiden från det dom kommer till Normandie(slutet av 800-talet) till att dom är på Sicilien(början på 1000-talet) är ju inte många generationer. Menar du att dom på så kort tid blandats ut med andra folk i dåtiden Frankerrike?

Du får nog komma med en källa till att dom var giriga, opportunistiska, svekfulla. Eller mer så än andra grupper.

"The Normans were desecendants of Vikings who had settled in northern France in 896 and had received legal title there in 911."

Om du inte kan normandernas historia så har du intressant läsning framför dig, kan bara gratulera.

De behöll språket några generationer. Men på tusentalet var de vare sig genetiskt eller kulturellt skandinaver längre. Läs på Wilhelm erövrarens förfäder och deras förhållande till fornnordiska och kristendomen, han är ganska representativ. Tror hans farfar eller farfarsfar var den siste som lärde sig fornnordiska som barn.

Men läs på. Det är intressant läsning. Eller lyssna på podcasts. History of Byzantium är en intressant podcast där Normanderna förekommer intensivt under en period. Eller så kan du läsa på normandernas invasion av Syditalien. Eller om första korståget.

Tack för bra tips!

Riktiga Vikingarna vara mycket mer brutala än ni invandrar -incels kan tro. HAHAHA

Inte ens filmerna ger rättvisa för hur manliga vi var. HAHAHA.


Det skall vi återfå.

Vikingar var skitiga o bedrövliga. Vid Kungälv kallades de "De bistra vid älven".
Ett tag var de legosoldater hos fransmännen.
De var också å andra sidan handelsmän o nyfikna äventyrare.
De som romantiserar dem och tiden bör ta i akt att det fanns föga romantik under den tiden.
Röva och slå ihjäl som fan borde detta tidevarv döpas till.

Man ska framför allt inte tro SVT tramset och deras uppochnervända woke världsbild. Enligt dem var vikingarna väldiggt mörkmuskiga, små som hottentottar och seglade över havet pga klimatförändringarna, dem hade vikigarna stenkoll på.

Jag tror på gamla källor. Vikingarna var nog grymma, de var mycket större och muskulösare än dagens svenskar, det kan man se i gravarna. Cirka 190. De var förstås rätt ljusa eftersom de var mindre uppblandade av muslimer och sydlänningar. De hade enorma långhus och behövde inte ha så isolerade hus heller eftersom de inte frös. Veklingarna gallrades helt enkelt ut enligt naturens urval, som nu har satts ur spel sedan flera hundra år.

Nja, att kalla just Wilhelm Erövraren för "representativ" är väl ändå att ta i lite väl mycket, tycker du inte?
Han var av kungligt blod, en ädling uti minsta fingerspets enligt den tidens sätt att se det.
Hans liv kretsade kring att bygga de bästa kontakter med sin tids och sitt rikes högsta och mest strategiskt fördelaktiga nätverk. Bla genom äktenskap. Detta var ett sätt att säkra sin närhet till makten, för lång tid framåt - inte bara för tillfället alltså.

Wilhelms sätt att "röra sig genom sin värld" skilde sig alltså tämligen markant från det sätt som de vanlig, medföljande eller tillhörande bönderna, gårdsägarna, eller krigarna var vana vid.
Om det var något som man, på den tiden, akta sig noga för var ju att riskera att förändra rådande "status quo" genom att tex förbättra sin egen sociala ställning genom äktenskap "uppåt" eller "neråt."
Sånt var något bara de som redan befann sig på toppen kunde hålla på med - och då bara i syfte att öka sin familjs, släkts och "klans" makt och inflytande.

För Wilhelm fanns det alltså en uppenbar poäng i att kunna närma sig den lokala eliten så mycket det bara gick. Gärna genom att så långt det gick "appropriera" deras kultur och sedvänjor, och att inte gärna förändra allt för mycket i det som redan var accepterat bland dem.

För det vanliga flket var det inte så.
Där kunde man istället fortsätta praktisera sina gamla seder och fortsätta främja sin egen gamla släkt och nätverk - trots avstånden.
Dessutom så fortsatte ju kontakterna trots allt. Det var ju till Nordmännen (Normanderna) de gamla Langobarderna vände sig till för att få hjälp mot de fientliga muslimska attackerna mot den italienska halvön och Sicilien, och inte till några andra. Det hade man nog inte ens kunnat göra om inte ett aktivt nätverk redan fanns och underhölls.

Jag har väl egentligen aldrig riktigt förstått mig på det där ofoget med att göra nästan vad som helst för att göra Normanderna till något annat än vad de var. För tusan, de kallades ju Nordmännen. Normanderna är Nordmännen. Inget annat.
Det visar ju att de fortsatte att identifieras som just nordmän, långt efter att de först gav sig till känna efter den "Engelska nationalistiska historieskrivningen" menat att "Vikingatågens tid var över" och då var samma nordmän som tidigare var vikingar plötsligt "Normander" och därmed lite finare eftersom de slagit sig ner i Frankrike och skaffat sig en aristokrati som gift in sig i den lokala franska aristokratin.

Ja, på 200 år händer det mycket.
Vi är idag inte samma som vi var i början av 1800-talet.
Men oavsett vad så är vi ändå samma. Trots att vi inte hade velat umgås med varandra, helt säkert.
Och, man minns ens rätter. I synnerhet gjorde man det förr, då det ännu inte fanns några nedskrivna släktkrönikor. DÅ levde minnet av ens ätts ursprung i högsta grav vidare längre och mera levandegjort än vad det för de flesta gör idag.
Hur många kan tex idag säga att de alltid vetat om sin släkts led i uppemot 200 år - var de bott och vad de hetat, och vem de gift sig med, osv, idag? Det kunde man fortfarande vid förra sekelskiftet, trots att man bara var simpla statare och sålda för lägstbjudande på auktion - för att föräldrarna inte hade råd att ha kvar en, vid 6 års ålder.
Ändå kunde man allt detta som ett rinnande vatten ända in i ålderdomen (ja, det finns massor av sådana nedtecknade berättelser från första hälften av 1900-talet, från de som föddes på andra sidan sekelskiftet alltså).

Man kunde samma sak även för 1500 år sedan, vilket visas om inte annat av tex Herulernas långa vandring hemåt igen, till sitt ursprungliga ursprung någonstans i södra Sverige. Och, som sagt, att Langobarderna valde att kontakta just Normanderna/Nordmännen - deras egna gamla släktingar alltså.