Matkulturens förfall

Som älskare av husmanskost undrar man:
Vart tog "elefantöra", "5-öring" och "bräckt skinka med ägg" vägen? Kåldolmar? Svensk biffstek med lök?
Fanns som standardlunch för 50 år sedan. Nu bortblåst.

Om man kollar 50 år gamla lunchmenyer finns nästan inget kvar.
Kanske är det bara julbordet som förvaltar matkulturen.
Men få gillar lutfisk och grisfötter.
Det som inte förvaltats av jultradition har ersatts av pizza och snabbmat av diverse tveksamt ursprung.

Ett intressant fenomen i Sverige är att man serverar köttbullar och korv som festmat till jul, påsk och midsommar.
Och så äter man samma till vardags!
Andra kulturer kan inte förstå att man serverar samma mat till fest som till vardags.

Vadå ”fanns som lunch”
Det finns väl än? Bara köpa ingredienserna.

En knegare i blåställ ville ha stabil färdig varm lunch.
Och lunchrasten kunde vara typ 45 min.
Utan affär inom räckhåll och noll kokmöjligheter förutom värmeskåp.

Var tog män som kunde laga husmanskost vägen? För 50 år sedan var det fullt av sådana män.

Dom flesta restauranger med inriktning mot husmanskost brukar iaf servera saker som bräckt kassler med stuvad spenat eller potatisgratäng, fläsk med löksås, panerad fisk, dolmar, järpar i gräddsås med stekt lök mm
Ser även saker som rullströmming/strömmingsrullader och stekt salt sill med lök- eller äggsås lite då och då.

Saker som lövbiff/oxfilé (elefantöra) och ryggbiff (biffstek med lök) är nog i lite dyraste laget för att serveras på lunchhaken numera.


Köttbullarna och korven till fest brukar vara lite lyxigare, och ha annan kryddning än vardagsvarianten.

Det var dessvärre mest kvinnor som stod för basal mat-service.
I köket var män handfallna.
Bortsett från kockar på restauranger.
Ett gammal patrialkat som nu äntligen verkar ha brutits.

Trevligt att läsa synpunkter från nån som varit med ett tag.
Jag jobbade i 41 år innan pension och har avverkat femtielva julbord.
Och inget kommer jag ihåg som om det vore något.

Maximal persontäthet och oändliga köer. Ibland undermålig mat.

Men många familjära julbord kommer jag ihåg.
Där frosseri och fylleri lyst med frånvaro.

Fyller på din lista med rotmos med fläsklägg, isterband och stuvad potatis, torsk med äggsås, dillkött, kalops, kåldolmar.

Iaf torsk, dolmar och dillkött brukar man se på husman inriktade lunchhak.

Och samtliga äts med god aptit hemma hos mig iaf, liksom saker som kålpudding och lappskojs (Sedan salta biten försvann så brukar jag numera göra en snabbvariant på pulvermos och sylta), rotmos blir det lite mer sällan, istället så käkar jag mitt fläsklägg med norrländsk blöta gjord på Mjälloms blodpaltbröd och en gräddig bechamel, gör även Pite-palt lite då och då.

Vi har fortfarande Leif Mannerström tack och lov. Lagar ofta lite äldre husmansrätter.

Invällare har påverkat nationen både högt och lågt, men vill man ha klassisk husmanskost måste man idag söka sig till specifika restauranger, jag upplever det inte speciellt svårt att hitta, beror på vart man bor såklart.

Världen kom till Sverige och man insåg att det fanns godare och betydligt fler ingredienser. Bara namnen på rätterna du nämnde är nästan så man blir deprimerad.