Sambo sur och söker inte hjälp

Det finns inga trauman som gör att man först vill ligga, och sedan inte vill det. Det är bara önsketänktande från din sida. Tyvärr, alltså.

Nej. Jag får knappt prata med honom utan att han verkar utmattad. Har tänkt parterapi men om han orkar inte ens sitta nära mig så vet jag inte om han skulle gå med på det.

Han har bett om ursäkt för hans beteende, han säger själv att han är dålig mot mig.

Sämsta rådet jag någonsin läst på Flashback...

Det händer jätteofta, när paret varit ungt och en ung partner känts OK, när partern sedan blir förövarens ålder så kommer triggers.

Nej. Jag får knappt prata med honom utan att han verkar utmattad. Har tänkt parterapi men om han orkar inte ens sitta nära mig så vet jag inte om han skulle gå med på det.

Han har bett om ursäkt för hans beteende, han säger själv att han är dålig mot mig.

Okej. Du får väl starta en egen tråd i hopp om bättre då...

Annars kan du möta upp kommentaren med lite argument för, eller emot. Du vet, sånt som bygger ett diskussionsforum typ Flashback.

Varning för lång text!

Vi har varit ihop i sex år och vi är ganska lika. När vi började dejta så sa han att han trodde alltid att sexet kunde vara så bra. Nu alla år efteråt förstår jag den kommentaren.

Han har successivt inte velat ligga och efter sex månader med nästan ingen sex och att han varit emotionellt tillbakadragen så berättade han tillslut att han utsätts för flera sexuella övergrepp som barn av en bekant till familjen. Har läst på lite grann och förstår att majoriteten av män som har utsatts för sånt aldrig berättar om det och jag är den enda som vet om det. Det är iofs positivt att han kände sig så trygg med att berätta för mig och han sökte hjälp från en psykolog.

Problemet är att han inte har berättat om vad hände till psykologen så den uppföljningstid han fick är om en månad. Under tiden så är det tydligt att han lider av PTSD med mardrömmar och knappt orkar krama mig. Under relationen har vi alltid varit fysiskt nära med varandra och allt detta har nu försvunnit och han knappt pratar med mig.

Han sa att detta som hänt honom har förändrat honom för alltid, vilket man kan förstå. Jag har min egen historia med trauma och föräldrar som övergav mig när jag var sjuk och jag utsatts för hedersförtryck. Efter decennier av terapi mår jag bra men jag erkänner att det är mycket svårt att stå ut med att han nästan inte vill ha med mig att göra. Jag förstår att PTSD fuckar upp människor och kan döda relationer men det behöver inte vara så i alla fall.

Han är i grund och botten en trygg och stabil person som har varit en bra partner och en fantastisk bonuspappa. Jag älskar honom oerhört. Men det är så svårt att stå ut med att bli behandlad såhär, att han har blivit emotionellt nedstängd. Jag är en som gillar sex och närhet.

Vilka krav kan man ställa på en partner i detta läge? Han sa att han vet att jag försöker hjälpa honom men att det finns en gräns med vad andra kan göra. Det känns som han inte riktigt försöker att få hjälp och genom hans jobb vet han hur mycket psykiatrin suger vad gäller att hjälpa folk med PTSD. Det må vara svårt men det blir såklart omöjligt att få hjälp om man inte försöker på riktigt.

Han har successivt inte velat ligga och efter sex månader med nästan ingen sex och att han varit emotionellt tillbakadragen så berättade han tillslut att han utsätts för flera sexuella övergrepp som barn av en bekant till familjen. Har läst på lite grann och förstår att majoriteten av män som har utsatts för sånt aldrig berättar om det och jag är den enda som vet om det. Det är iofs positivt att han kände sig så trygg med att berätta för mig och han sökte hjälp från en psykolog.

Vilka krav kan man ställa på en partner i detta läge? Han sa att han vet att jag försöker hjälpa honom men att det finns en gräns med vad andra kan göra. Det känns som han inte riktigt försöker att få hjälp och genom hans jobb vet han hur mycket psykiatrin suger vad gäller att hjälpa folk med PTSD. Det må vara svårt men det blir såklart omöjligt att få hjälp om man inte försöker på riktigt.

När är våld någonsin rätt?

Du ska inte ställa några krav på honom i överhuvudtaget.... Du ska vara lugn, modig, stabil och trygg och vuxen. Men inte ens det kan du.

Du säger det ju själv till och med, att han öppnar upp sig för dig är en bra grej, men nu förstör du det istället igenom att bete dig som ett klängigt, osäkert och omoget litet jävla dampbarn..

Hur skulle du själv känna om du försökte öppna upp dig om hedersförtryck och man reagerade bara med "okej.. Men gå och lös det?"

LOL! Ja, du har väl läst om "trauma" på internet då antar jag.

Jag kan i princip garantera dig att han famlar efter ursäkter till varför han inte vill ligga med dig längre.
Been there, done that. "Vad är det för fel? Är jag inte ATTRAKTIV nog? Gör JAG något fel?". Till slut är man så trött på att höra det, att man hittar på vad dum skit som helst.

Det finns inga trauman som gör att man först vill ligga, och sedan inte vill det. Det är bara önsketänktande från din sida. Tyvärr, alltså.