Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Jag tänker att det inte spelar någon roll eftersom a) hennes INTENTION ändå var att döda och b) hon fick rättspsykiatrisk vård, och denna avslutas ju när patienten inte är farlig längre - oavsett vilket brottet var som de dömdes för. Så om hon satt så länge som hon gjorde i Vadstena så berodde det inte på att hon dömdes för mord på felaktiga grunder, utan på att hon fortfarande var farlig. Alltså: om hennes skott var de dödande eller ej, spelade ingen roll för inlåsningens längd. Så det är inte som om hon skulle ha suttit oskyldigt dömd i ett fängelse.
Jag tror att Sara
hoppas att det skall vara så att hon inte dödat någon, för sin egen skull. Det är i så fall fullt begripligt, och kan vara ett tecken på att hon a) har svarat på behandlingen (för hon har VÅRDATS, inte straffats) och b) att hon numera inser att hon manipulerats att begå ett illdåd.
Att förtränga vad som hänt, låtsas som ingenting, vidhålla att hon följt Guds Röst och andra sätt att orka leva med vad man gjort tycks ju inte vara aktuella i hennes fall, ett tecken på att vården kanske fungerat i hennes fall.
Skulle det nu bli så att resningsansökan avslås (vilket jag tror, utan att veta så noga vad som gömmer sig i de opublicerade delarna av FU) tror jag ett par återbesök på terapin kan vara befogat för Sara.