Citat:
Tror du läser in lite mycket i det, jösses. Nej, ayan är inte svensk på samma sätt som julia, fråntar du svenskars existensberättigande? Samma sak med samer och kurder?
Det här blev så sjukt intressant.
Vita, privilegierade som håller varandra om ryggen. Per automatik. Tänka på sig själv är en dygd. Smajla in sig hos allt och alla. Ställa frågan ”är kungen eller drottningen svensk?” med undertexten att man själv är det men vissa andra inte räknas som det.
Hel jävla vidrigt.
Samtidigt: en grupp rasifierade, marginaliserade, underpriviligierade som kämpar som drunknande möss i en spann med vatten, villar bort sig, pratar i mun på varandra, röstar otaktiskt. Men de gör det med själ och hjärta och äkta känslor.
Och precis när den smajlande ariska eliten står där i sina högklackade skor och bara ska ta varsitt steg framåt för att säkra sitt medfödda herravälde så händer något.
En ur pöbeln kommer ihåg något vi för längesedan förkastat i det här landet. Men som precis varenda ”det var bättre förr”-människa, från höger till vänster håller högst av allt.
Vad hon inser är att det 2025 faktiskt fortfarande är fullt möjligt att offra sig för en medmänniska. Att den största vinsten ligger i ära och integritet.
Eliten tappar hakan. Vad ska de göra nu när de förlorar sin självklara dominans? Rådgöra sinsemellan och sedan skicka fram sin bästa spelare? Nä. En vanlig, enkel kniv i ryggen, per automatik. Tänka på sig själv först, den moderna svenskens helst dygd.
Men vad är den kniven värd när det sedan är dags för alla de eliminerade att vakna ur sin slummer och rösta fram en favorit? Inte vem som är vackrast, bäst eller kan köpa sig flest fördelar. Utan vems hjärta bultar renast, vems ära som glänser starkast.
Återstår bara att avgöra vem av de forna allierade som kan tänkas stå och väga i sitt val. Uppsöka honom och fullkomligt förnedra sig, vädja till honom, flaxa med ögonfransarna ”jag skulle ju så gärna vilja vinnnnnaaaa”.
Ni som kämpar för ett vitt Sverige; detta är vad ni kämpar för. Det är dessa ideal som råder. Det är de inställsamma, glamorösa, paktande, gatekeepande, självförhärligande vi i dagens samhälle lyfter upp och hyllar som förebilder. Grattis ✨
Vita, privilegierade som håller varandra om ryggen. Per automatik. Tänka på sig själv är en dygd. Smajla in sig hos allt och alla. Ställa frågan ”är kungen eller drottningen svensk?” med undertexten att man själv är det men vissa andra inte räknas som det.
Hel jävla vidrigt.
Samtidigt: en grupp rasifierade, marginaliserade, underpriviligierade som kämpar som drunknande möss i en spann med vatten, villar bort sig, pratar i mun på varandra, röstar otaktiskt. Men de gör det med själ och hjärta och äkta känslor.
Och precis när den smajlande ariska eliten står där i sina högklackade skor och bara ska ta varsitt steg framåt för att säkra sitt medfödda herravälde så händer något.
En ur pöbeln kommer ihåg något vi för längesedan förkastat i det här landet. Men som precis varenda ”det var bättre förr”-människa, från höger till vänster håller högst av allt.
Vad hon inser är att det 2025 faktiskt fortfarande är fullt möjligt att offra sig för en medmänniska. Att den största vinsten ligger i ära och integritet.
Eliten tappar hakan. Vad ska de göra nu när de förlorar sin självklara dominans? Rådgöra sinsemellan och sedan skicka fram sin bästa spelare? Nä. En vanlig, enkel kniv i ryggen, per automatik. Tänka på sig själv först, den moderna svenskens helst dygd.
Men vad är den kniven värd när det sedan är dags för alla de eliminerade att vakna ur sin slummer och rösta fram en favorit? Inte vem som är vackrast, bäst eller kan köpa sig flest fördelar. Utan vems hjärta bultar renast, vems ära som glänser starkast.
Återstår bara att avgöra vem av de forna allierade som kan tänkas stå och väga i sitt val. Uppsöka honom och fullkomligt förnedra sig, vädja till honom, flaxa med ögonfransarna ”jag skulle ju så gärna vilja vinnnnnaaaa”.
Ni som kämpar för ett vitt Sverige; detta är vad ni kämpar för. Det är dessa ideal som råder. Det är de inställsamma, glamorösa, paktande, gatekeepande, självförhärligande vi i dagens samhälle lyfter upp och hyllar som förebilder. Grattis ✨
Förövrigt har du nog aldrig sett blatteöverklass isf, DÄR har du folk som ser sig förmer än andra. Ta in lite slavar som hmebiträden från filippinerna eller kenya, vem bryr sig liksom.. Mest blingbling och bäst opererade näsa vinner..
Är man masochist eller oikofob kanske..
__________________
Senast redigerad av magiul 2025-11-29 kl. 23:00.
Senast redigerad av magiul 2025-11-29 kl. 23:00.
Citat:
Det här blev så sjukt intressant.
Vita, privilegierade som håller varandra om ryggen. Per automatik. Tänka på sig själv är en dygd. Smajla in sig hos allt och alla. Ställa frågan ”är kungen eller drottningen svensk?” med undertexten att man själv är det men vissa andra inte räknas som det.
Hel jävla vidrigt.
Samtidigt: en grupp rasifierade, marginaliserade, underpriviligierade som kämpar som drunknande möss i en spann med vatten, villar bort sig, pratar i mun på varandra, röstar otaktiskt. Men de gör det med själ och hjärta och äkta känslor.
Och precis när den smajlande ariska eliten står där i sina högklackade skor och bara ska ta varsitt steg framåt för att säkra sitt medfödda herravälde så händer något.
En ur pöbeln kommer ihåg något vi för längesedan förkastat i det här landet. Men som precis varenda ”det var bättre förr”-människa, från höger till vänster håller högst av allt.
Vad hon inser är att det 2025 faktiskt fortfarande är fullt möjligt att offra sig för en medmänniska. Att den största vinsten ligger i ära och integritet.
Eliten tappar hakan. Vad ska de göra nu när de förlorar sin självklara dominans? Rådgöra sinsemellan och sedan skicka fram sin bästa spelare? Nä. En vanlig, enkel kniv i ryggen, per automatik. Tänka på sig själv först, den moderna svenskens helst dygd.
Men vad är den kniven värd när det sedan är dags för alla de eliminerade att vakna ur sin slummer och rösta fram en favorit? Inte vem som är vackrast, bäst eller kan köpa sig flest fördelar. Utan vems hjärta bultar renast, vems ära som glänser starkast.
Återstår bara att avgöra vem av de forna allierade som kan tänkas stå och väga i sitt val. Uppsöka honom och fullkomligt förnedra sig, vädja till honom, flaxa med ögonfransarna ”jag skulle ju så gärna vilja vinnnnnaaaa”.
Ni som kämpar för ett vitt Sverige; detta är vad ni kämpar för. Det är dessa ideal som råder. Det är de inställsamma, glamorösa, paktande, gatekeepande, självförhärligande vi i dagens samhälle lyfter upp och hyllar som förebilder. Grattis ✨
Vita, privilegierade som håller varandra om ryggen. Per automatik. Tänka på sig själv är en dygd. Smajla in sig hos allt och alla. Ställa frågan ”är kungen eller drottningen svensk?” med undertexten att man själv är det men vissa andra inte räknas som det.
Hel jävla vidrigt.
Samtidigt: en grupp rasifierade, marginaliserade, underpriviligierade som kämpar som drunknande möss i en spann med vatten, villar bort sig, pratar i mun på varandra, röstar otaktiskt. Men de gör det med själ och hjärta och äkta känslor.
Och precis när den smajlande ariska eliten står där i sina högklackade skor och bara ska ta varsitt steg framåt för att säkra sitt medfödda herravälde så händer något.
En ur pöbeln kommer ihåg något vi för längesedan förkastat i det här landet. Men som precis varenda ”det var bättre förr”-människa, från höger till vänster håller högst av allt.
Vad hon inser är att det 2025 faktiskt fortfarande är fullt möjligt att offra sig för en medmänniska. Att den största vinsten ligger i ära och integritet.
Eliten tappar hakan. Vad ska de göra nu när de förlorar sin självklara dominans? Rådgöra sinsemellan och sedan skicka fram sin bästa spelare? Nä. En vanlig, enkel kniv i ryggen, per automatik. Tänka på sig själv först, den moderna svenskens helst dygd.
Men vad är den kniven värd när det sedan är dags för alla de eliminerade att vakna ur sin slummer och rösta fram en favorit? Inte vem som är vackrast, bäst eller kan köpa sig flest fördelar. Utan vems hjärta bultar renast, vems ära som glänser starkast.
Återstår bara att avgöra vem av de forna allierade som kan tänkas stå och väga i sitt val. Uppsöka honom och fullkomligt förnedra sig, vädja till honom, flaxa med ögonfransarna ”jag skulle ju så gärna vilja vinnnnnaaaa”.
Ni som kämpar för ett vitt Sverige; detta är vad ni kämpar för. Det är dessa ideal som råder. Det är de inställsamma, glamorösa, paktande, gatekeepande, självförhärligande vi i dagens samhälle lyfter upp och hyllar som förebilder. Grattis ✨
Du är säkert kul att spela brädspel med hemma vid köksbordet. Hur spelar du ”Fia med knuff”?
Puttar du ut din egna pjäs istället för familjemedlemmens?
För jag antar att du inte är ett elitistiskt as som smilar och har trevligt runt bordet för att sedan knuffa ut din väns eller frus spelpjäs.
Eller jämför med ett ännu mer likt spel, vi kan ta Cluedo där man ska låtsas vara nåt man inte är. Hur hade du spelat det? Hade du klivit fram och sagt ”det är jag som är mördaren, vi kan sluta spela nu för jag klarar inte av låtsas att jag är nåt annat. Det lirar inte med min moraliska kompass som människa.”
Det går ju ut på att spela, det är en lek där man ska se vem som vinner. Det heter till och med ”Spelet” och ändå lyckas några få för sig att det är något annat.
Så jävla sjukt och dumt
__________________
Senast redigerad av Addhoc 2025-11-30 kl. 09:22.
Senast redigerad av Addhoc 2025-11-30 kl. 09:22.
Nu tycker jag det är du som inte ser vad det är för spel.
Fia med knuff är en sak.
Cluedo en annan.
Förrädarna i TV4 en tredje.
Spelet i SVT en fjärde.
Alla erbjuder en kontext där den underförstådda gränsen för hur mycket som är du själv och hur mycket som är din roll som spelare skiftar. Och olika ko texter av samma spel inbjuder till olika nivåer av iskyla. Spelar du fia med knuff på samma sätt första gången du träffar dina svärföräldrar som du gör med dina gamla polare från lumpen?
På TV är ju deltagarna väldigt mycket sig själva och kontexten är att hela världen ser dig. Inget utrymme för rå jargong eller iskyla om du inte kan stå för det inför precis alla.
Ju fler inslag av masker och runda bordet-råd desto mer likt ett rollspel med ritualer där alla förstår att nu leker vi uråldrig sekt där vi bor på ett slott och bjuds in till att vara machiavelliska. Det är det som gör Förrädarna så bra. Men även där finns gräns för HUR man spelar spelet. Det går att göra bort sig så som Pärleros gjorde när han villade bort sig i lögner och samtidigt höll ett patetiskt brandtal om att hans Podcast står för det rena och heliga.
Det som Spelet gör så bra är att de tar bort mycket av ritualerna och låter deltagarna bo i en svit som i Big Brother. Dock så har de kvar reglerna om utröstning och paktande. Det är ett socialt experiment förklätt till ett spel.
Då blir det långt mer känsligt att hugga nån annan i ryggen, sättet du paktar och spelar spelet på säger mycket om dig som person hur man än ser på det.
Och en sådan som Julia gör då verkligen bort sig. Jag vidhåller att hon utstrålar white privilege och skämmer ut sig totalt.
Hela svenska folket kollar och du representerar dig själv som offentlig person och dessutom i många falla förebild för unga människor. Då är vinsten inte bara att vinna utan att göra det med stil och äran i behåll. Då gör du inte vad som helst för att vinna, på samma sätt som du inte targetar din svärmor och Fia-knuffar ut henne för tionde spelet i rad och skriker HORA utan sparar det till lumparpolarna.
Fia med knuff är en sak.
Cluedo en annan.
Förrädarna i TV4 en tredje.
Spelet i SVT en fjärde.
Alla erbjuder en kontext där den underförstådda gränsen för hur mycket som är du själv och hur mycket som är din roll som spelare skiftar. Och olika ko texter av samma spel inbjuder till olika nivåer av iskyla. Spelar du fia med knuff på samma sätt första gången du träffar dina svärföräldrar som du gör med dina gamla polare från lumpen?
På TV är ju deltagarna väldigt mycket sig själva och kontexten är att hela världen ser dig. Inget utrymme för rå jargong eller iskyla om du inte kan stå för det inför precis alla.
Ju fler inslag av masker och runda bordet-råd desto mer likt ett rollspel med ritualer där alla förstår att nu leker vi uråldrig sekt där vi bor på ett slott och bjuds in till att vara machiavelliska. Det är det som gör Förrädarna så bra. Men även där finns gräns för HUR man spelar spelet. Det går att göra bort sig så som Pärleros gjorde när han villade bort sig i lögner och samtidigt höll ett patetiskt brandtal om att hans Podcast står för det rena och heliga.
Det som Spelet gör så bra är att de tar bort mycket av ritualerna och låter deltagarna bo i en svit som i Big Brother. Dock så har de kvar reglerna om utröstning och paktande. Det är ett socialt experiment förklätt till ett spel.
Då blir det långt mer känsligt att hugga nån annan i ryggen, sättet du paktar och spelar spelet på säger mycket om dig som person hur man än ser på det.
Och en sådan som Julia gör då verkligen bort sig. Jag vidhåller att hon utstrålar white privilege och skämmer ut sig totalt.
Hela svenska folket kollar och du representerar dig själv som offentlig person och dessutom i många falla förebild för unga människor. Då är vinsten inte bara att vinna utan att göra det med stil och äran i behåll. Då gör du inte vad som helst för att vinna, på samma sätt som du inte targetar din svärmor och Fia-knuffar ut henne för tionde spelet i rad och skriker HORA utan sparar det till lumparpolarna.
Citat:
Du är säkert kul att spela brädspel med hemma vid köksbordet. Hur spelar du ”Fia med knuff”?
Puttar du ut din egna pjäs istället för familjemedlemmens?
För jag antar att du inte är ett elitistiskt as som smilar och har trevligt runt bordet för att sedan knuffa ut din väns eller frus spelpjäs.
Eller jämför med ett ännu mer likt spel, vi kan ta Cluedo där man ska låtsas vara nåt man inte är. Hur hade du spelat det? Hade du klivit fram och sagt ”det är jag som är mördaren, vi kan sluta spela nu för jag klarar inte av låtsas att jag är nåt annat. Det lirar inte med min moraliska kompass som människa.”
Det går ju ut på att spela, det är en lek där man ska se vem som vinner. Det heter till och med ”Spelet” och ändå lyckas några få för sig att det är något annat.
Så jävla sjukt och dumt
Puttar du ut din egna pjäs istället för familjemedlemmens?
För jag antar att du inte är ett elitistiskt as som smilar och har trevligt runt bordet för att sedan knuffa ut din väns eller frus spelpjäs.
Eller jämför med ett ännu mer likt spel, vi kan ta Cluedo där man ska låtsas vara nåt man inte är. Hur hade du spelat det? Hade du klivit fram och sagt ”det är jag som är mördaren, vi kan sluta spela nu för jag klarar inte av låtsas att jag är nåt annat. Det lirar inte med min moraliska kompass som människa.”
Det går ju ut på att spela, det är en lek där man ska se vem som vinner. Det heter till och med ”Spelet” och ändå lyckas några få för sig att det är något annat.
Så jävla sjukt och dumt
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera