Varför förtjänar vissa människor helvetet?

Varför går det inte att rädda alla människor från evigt lidande och fördärv? Var går gränsen för att någon inte längre ska förtjäna paradis, himmelriket eller vad man nu tror på?

Om man inte tror då?

Jag tror att källaren är för de som gjort så mycket dåligt att det inte finns någon möjlighet att komma tillbaka till ursprunget.

Om man har evigheter på sig går väl allt att reparera?

Guds rike är för de barmhärtiga och för de förtryckta. Att släppa in förtryckare, lögnare och smädare skulle permanenta världens ondska i eviga tider. Vad som ska hända med dem är en barmhärtig Guds beslut.

När är någon förlorad? Vad tjänar det att bara ge upp om någon?

Tänk om vi föds här otroligt många gånger, men varje gång behandlar andra illa?

Det låter som ett systemfel.

Man behöver inte ge upp någon men låta bli att tynga sig med det ansvar som hör till Gud.

Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.» — Matteus 11:28-30

Islam och kristendomen har det gemensamt att folk hamnar i helvetet på grund av sina "onda" handlingar.

Om man vill ha en fantasifull/utvecklande bild av helvetet, himlen och skärselden rekommenderar jag att man läser Den gudomliga komedin.

Det är väl Dante som mest av alla bidragit till en bild av att helvetet finns.

Helvetet fanns ju inte i gamla testamentet.

Så varför bygga sin tro på att utesluta?

Det är inte vad Jesus gör, om du nu syftar på kristna fördömmanden.