Kvinnor, hur skulle ni tolka detta?

Alla människor är givetvis olika och fungerar på olika sätt. Bara för att man är kvinna så kan man såklart inte förstå och tolka alla andra kvinnor. Men man kanske är bättre på att gissa sig till uppslag kring möjliga förklaringar.

Hur hade ni tolkat följande?

En kvinna är säker och övertygande i att hon verkligen älskar en specifik man. Att attraktion, respekt och beundran finns på plats. Men trots det är hon missnöjd och drar sig undan. Hon anger olika anledningar:

Hon känner sig ensam i relationen och menar att mannen inte intresserar sig för henne. Att han lägger sin tid på träning, andra intressen och sitter med telefonen istället för att umgås. Samtidigt är mannen säker på att han ständigt söker kontakt, samtal och närhet med kvinnan och upplever sig ständigt ignorerad och avvisad av henne. Att det är hon som prioriterar jobb, intressen, tv, telefon etc. och inte svarar när mannen frågar hur hon mår, hur hennes dag har varit etc. Mannen tar endast upp telefonen när kvinnan själv sitter med sin, efter att han har sökt kontakt som hon tydligt har avvisat. Mannen ifråga känner sig lika/mer ensam i relationen än kvinnan beskriver att hon är.

Kvinnan klagar över brist på romantisk sex, trots att mannen erbjuder det, och hon tackar nej. Mannen vill även ha mer "passionerad" sex, vilket kvinnan tydligt njuter av. Men som hon i efterhand uttrycker sig kritiskt om. Mannen önskar endast ett visst mått av närhet/connection med kvinnan för att kunna leverera romantisk sex på det vis som kvinnan önskar. Men kvinnan förstör ständigt den känslan, när den uppstår, innan hon har "fått utdelning" i den utsträckning som hon önskar. Kvinnan tackar konsekvent nej till romantisk sex när stämningen är fin, men förväntar sig det efter att hon har avvisat/sänkt mannen eller sagt/gjort elaka saker till/mot honom, som har krossat både den fina stämningen och hans lust.

Kvinnan klagar över att hon känner sig ensam om att ta ansvar för hushåll och barn, trots att mannen försöker vara delaktig, men kvinnan stänger honom ute.

Tror ni att det är mer sannolikt att det är dessa saker som hon tar upp som är det verkliga problemet? Så att hon blir nöjd om mannen ser till att möta upp hennes önskemål perfekt.

Eller är det mer sannolikt att det verkliga problemet ligger någon annanstans, som mannen måste försöka räkna ut?

Det sanna och enkla svaret på din fråga TS är att allt, precis allt, börjar med personen själv och den "inställning" / "syn" på livet som någon har. Har du en negativ syn. Har du "programmerat" dig själv till att leta fel och fokusera på det som är dåligt, då spelar det ingen roll hur bra ditt liv i övrigt rent faktamässigt är.

Allt börjar och slutar till sist med en själv som person. Ingen kan "rädda" någon annan människa även om det är många som försöker. Därav blir en partner med den "inställning" som man vill ha, en av de absolut viktigaste kriterierna att leta efter. Ändå är det en av de saker som människor tenderar att tänka minst på. Men så går det sedan som det går också med många förhållanden.

// CC

Går du till någon fittig parterapeut, så kommer hon säga att din tjej "inte känner sig sedd".

I verkligheten är det uppenbarligen en person som inte kan ta ansvar för sina egna känslor, och som du faktiskt borde dumpa. Att personen gnäller över att du tränar för mycket är en gigantisk rödflagga. Likaså att hon gillar sexet, men klagar på det efteråt. Det är den sortens tjejer som falskanmäler killar.

Låt någon annan bli offer för den här tjejen.

(Om hon är väldigt ung, så kan det iofs vara en mognadsfråga, men troligtvis inte)

Låter som att kvinnan inte själv vet vad hon vill ha. Därför hon bara ser problem i allt och aldrig blir nöjd. Hon verkar behöva självinsikt och se att det är hon som är problemet, lättare sagt än gjort, sker typ aldrig

Med tanke på att hon var närmare 40 när ni träffades så antar jag att det var rätt bråttom för er att skaffa barn, och att hennes biologiska klocka påverkade henne även innan ni träffades. Hur länge bodde ni ihop innan hon blev gravid, och varför har hon inte skaffat barn tidigare?

Som jag ser det kan det finnas två olika huvudskäl till att hennes inställning ändrades efter barnen. Antingen att hon bara låtsades dela din inställning för att hon ville ha barn med dig, eller att hon när barnen kommit insåg att det är rätt tufft att vara hemma med barn.

Oavsett vilket så är ni ju nu i ett läge där ni har barn och hon verkar vilja jobba heltid (vad är hennes motivering till att hon jobbar heltid?), så det är vad du har att utgå ifrån. Anser du att hon borde hålla sig till det ni sa innan ni fick barn, trots att hon inte längre vill det efter att ni fått barn? Ser du skilsmässa som ett alternativ till det liv ni lever nu?

Ni jobbar båda heltid, men du tjänar mer än henne. Anser du att hon borde lägga fler arbetstimmar hemma än dig för att du tjänar mer, och varför isåfall? Varför inte använda rut-avdraget till att låta någon annan sköta tvätt och städ?

Hon känner sig ensam om att ta ansvar för hushåll och barn men du känner att du försöker vara delaktig men blir utestängd. På vilket sätt anser du att hon stänger dig ute? Hur skulle du vilja att det var i den bästa av världar, och hur skiljer det sig från hur din sambo vill ha det?

Det verkar som om ni båda upplever skav i relationen och inte är nöjda med varandra. Samtidigt verkar det av det du skriver som att ni är missnöjda inom samma områden, och det är positivt tycker jag.

Ni båda säger att ni känner er ensamma i relationen, vad tycker du hon behöver göra för att ni ska bli ett starkt VI, och vad tror du hon tycker att du behöver göra?

När det gäller sexet, har ni samma åsikt om vad ”romantiskt sex” är, och hur skiljer sig er lust?

Vad är det hon i efterhand uttrycker sig kritiskt om när det gäller ”passionerat” sex, och är det en typ av sex även hon vill ha eller bara ställer upp på?

För mig är nog skillnaden mellan romantiskt sex och passionerat sex mest intensiteten och sinnesstämningen man är i, så förklara gärna om det för dig är någon annan skillnad.

Grattis till barnen🤗!

Mycket kloka ord, kan inget annat än att hålla med. Livet är vad man gör det till!!!

Kvinnor överlag är komplicerade. Tack o lov att man inte tillhör den skaran

Antingen har du inte levererat det hon såg framför sig i sina drömmar, eller så gick hon in i relation med dig av andra anledningar än att ni skulle vara vänner, älskare och ett team.
Vad hade du att erbjuda henne som hon saknade i sitt liv när ni träffades?
Och vad hade hon att erbjuda dig som du saknade när ni träffades?

Man behöver inte vara en hel, klar, färdig och perfekt person för att gå in i en relation men det är bra ifall båda trivs i sitt egna sällskap och klarar sig själva rent vardagligt innan man blir seriösa.
Se upp för röda flaggor som om den du börjar dejta behöver ständig hjälp med ex. pengar, tjänster, lösa all världens problem åt personen, känslomässigt stöd, terapeut, osv.
Det kan även vara omvänt, att hon gör allt för dig men du ser inte det?

Vad är “olika anledningar” som gör att hon drar sig undan?
Några exempel kan hjälpa oss att förstå det bättre kanske.

För att lösa detta kan mannen lyssna, korrigera sitt beteende och be om feedback. Samt noll gnäll över allt mannen tycker att han gör bra för tydligen håller hon inte med. Ge det några månader eller ett år. Blir det ingen förbättring så är gräset garanterat grönare någonstans.

Väldigt kloka ord. Har du även något tips på hur man kan känna igen en person som har en god/dålig inställning?

Vissa människor kan visa upp en väldigt trovärdig bild av sig själva, under ganska lång tid, när de önskar inleda en relation. Det kan vara vilseledande, speciellt om förälskelse och annat lätt får en att se saker i rosenrött och önsketänka. Har du själv några säkra tecken/signaler som du är uppmärksam på när du träffar någon ny?

Tack för din klarsyn och raka besked. Det du skriver var lite omskakande för mig, då du tar upp aspekter som jag aldrig själv har tänkt på, men som framstår som väldigt logiska när man börjar fundera över dem.

Hon är för övrigt inte ung. Och ovillig att se på sig själv utifrån och därav även ovillig till att arbeta med sig själv. Det verkar osannolikt att hon någonsin kommer att förändras, och att jag endast kommer köra slut på mig själv ännu mer om jag fortsätter försöka "hjälpa" henne att se båda sidor av saker.

Det är så självklart när det gäller andra, men när det gäller min egen situation så har jag svårt att svälja den beska medicinen. Jag har lyckas med väldigt svåra saker i mitt övriga liv, men har svårt att lära mig att detsamma inte gäller för relationer med andra människor.