Varför är ateister så känslostyrda?

Nej, varför skulle han behöva förklara sig med att hävda att det skulle vara omöjligt?

Det är ju inte ens säkert att det skulle vara omöjligt, det vet vi inte. Vi vet bara att det i dagens läge inte är omöjligt, men mycket som vi tidigare trott inte kunde mätas har visat sig kunna mätas.

Det gäller "bara" att hitta vad som kan mätas och hur.

Såvitt jag kan tänka mig så skulle en interaktion från Gud i denna världen inte kunna ske utan att det orsakar spår i denna värld, alltså att det skulle innebära något mätbart.

Alltså, om Gud gör någon ändring i vår värld så måste ju den ändringen bryta mot naturlagarna på något sätt, så om man kan påvisa att något skett som bryter mot naturlagarna så kan det ses som en form av bevis på att något utomvärdligt har skett, eller hur?

Däremot är detta inte nödvändigtvis ett bevis på Guds existens, utan enbart på sin höjd bevis på ett icke-fysiskt ingripande, men vem eller vad som orakade det är fortfarande inte identifierat, det skulle kunna vara Gud, Shiva, Brahman, skyddsänglar styrda av Gud, skyddsänglar i form av andar från förfäder eller kanske någon annan gud vi inte tänkt oss ännu eller en glipa i ett multiversum.

Bara därför att man inte kan förklara något så innebär det inte att just Gud gjort det, vilket alltså är det svåraste, eftersom man då måste ha kommit på något test som identifierar den icke-fysiska kraften på ett sådant sätt att det utesluter andra alternativ, men jag vet att du redan är insnöad på att det bara skulle kunna finnas ett icke-fysiskt alternativ.

Själv tror jag inte på icke-fysiska alternativ eftersom jag inte sett några som helst tecken på att det förekommit icke-fysiska alternativ, så jag tror lika lite på gudar som jag tror på förekomst av magi.

Jag hävdar alltså, tvärtemot Bibeln, att tro ska baseras på trovärdighet, inte vara blind tro.

Det gäller "bara" att hitta vad som kan mätas och hur.

Såvitt jag kan tänka mig så skulle en interaktion från Gud i denna världen inte kunna ske utan att det orsakar spår i denna värld, alltså att det skulle innebära något mätbart.

Alltså, om Gud gör någon ändring i vår värld så måste ju den ändringen bryta mot naturlagarna på något sätt, så om man kan påvisa att något skett som bryter mot naturlagarna så kan det ses som en form av bevis på att något utomvärdligt har skett, eller hur?

Däremot är detta inte nödvändigtvis ett bevis på Guds existens, utan enbart på sin höjd bevis på ett icke-fysiskt ingripande, men vem eller vad som orakade det är fortfarande inte identifierat, det skulle kunna vara Gud, Shiva, Brahman, skyddsänglar styrda av Gud, skyddsänglar i form av andar från förfäder eller kanske någon annan gud vi inte tänkt oss ännu eller en glipa i ett multiversum.

Det jag menar är att om inte ens han själv vet vad som skulle kunna övertyga honom, vad är då meningen med att jag ska försöka övertyga honom. Då är han ju tydligen så förvirrad att han inte ens vet själv om han blivit övertygad eller inte, vad är poängen

Som jag skrev, för att tro krävs trovärdighet.

Om du inte kan skriva något som är trovärdigt så kan du inte övertyga någon alls.

Du utgår från att det bara finns en möjlig tolkning, utan att ens försöka förklara varför just den tolkningen är trovärdig. Jag, och andra, ser andra möjliga tolkningar. Så om du inte förklarar varför just din tolkning är trovärdig så kan du inte övertyga någon som inte redan är övertygad.

Och jag förstår inte alls varför du envisas med att han själv skulle veta vad som skulle övertyga honom.

Vet du vad som skulle övertyga dig om att bli ateist?

Jag hade givetvis accepterat att guden existerar om det bevisades, men det hade ju inte påverkat min åsikt om honom. Det hade fortfarande varit ondskefullt att påbjuda slaveri och stening för att jobba på söndagar.

Om hans hållning var att det var omöjligt att bevisa gud eftersom gud är utanför vad vi kan mäta, så kunde han sagt det
Men då blir det också konstigt att kräva bevis. Varför kräva någonting som han ändå inte tror kan ges enligt den definitionen ändå?
Prata klarspråk då istället, han kunde sagt att inga bevis någonsin skulle räckt för honom oavsett vad eftersom han kräver en typ av bevis som per definition inte kan ges

Det hypokritiska blir då att han kräver samma bevis som enligt han själv inte kan finnas

Hade han sagt "inga bevis någonsin kommer räcka eftersom jag kräver bevis som kan reproduceras i ett laboratorium"

Då hade det inte varit hyckleri, då hade han varit ärlig och det hade inte funnits något problem. Problemet är att han vägrar säga det rakt ut, men samtidigt kräver han bevis utan att kunna säga det, exakt vad han räknar som bevis

Flera gånger har jag förklarat att bevisen ifråga ska bygga på sanna premisser som logiskt leder till slutsatsen att en gud existerar.
Vad är det som är svårt att förstå med detta?
Inga av dina ”bevis” har uppfyllt det kravet.

"The devil’s attitude toward God is one of prideful rebellion, envy, and active hostility. He resents God’s authority and goodness, seeks to elevate himself above God, and views God as a constraint on his own power and freedom. This leads him to oppose God’s will through deception, temptation, and malice"

Ja GUD har alltid rätt därför ifråga satte ingen inkvisitionen, det gjorde att vansinnet kunde fortgå så länge som den gjorde, innan människans förnuft fick slut på vansinnet!

Om de argumenten och bevisen som jag använder för att hålla min tro vid liv blev motbevisade eller avgjorda orimliga enligt experter skulle min tro gradvis försvinna efter varje sak som blev avgjord som orimlig
Efter tillräckligt många saker skulle jag vara en ateist

"The devil’s attitude toward God is one of prideful rebellion, envy, and active hostility. He resents God’s authority and goodness, seeks to elevate himself above God, and views God as a constraint on his own power and freedom. This leads him to oppose God’s will through deception, temptation, and malice"

Men du vet alltså inte vad det skulle vara.