Har hur folk talar förändrats över decennier?

Om man kollar på svensk TV från 60-talet så kan man i många sammanhang märka en skillnad på hur folk talar jämfört med idag. De låter på något sätt mer "överklass" eller "korrekt", "strikt".

Och det är en kanske global förändring, eller möjligen åtminstone i hela västvärlden...

Jag minns jag såg ett danskt program med ett klipp på en intervju med en kvinna då hon var yngre, på 60-talet eller något. Hon lät då som någon sorts överklass från Köpenhamn... Hur hon talade som medelålders eller hur gammal hon var, var mer som arbetarklass eller mer "slappt", "avslappnat"...

Något liknande kan observeras i amerikanska filmer... Och det är nog inte bara att skådespelare slutade tala med "transatlantic accent". Det var en dialekt amerikanska skådespelare på film använde som lät en hel del som brittisk engelska...

Överlag talar folk inte lika tydligt i amerikanska filmer och tv-serier som förr, eller åtminstone annorlunda påstår vissa. En kille hävdade faktiskt han bara kan förstå skådespelare i amerikanska filmer fram till 80-talet... Det låter såklart orimligt eller överdrivet men...

Det klagas faktiskt en hel del på att skådespelare i amerikanska filmer talar mer otydligt, och även mumlar och viskar.

Detta påstås dock bero på att de innan hade en fast mikrofon i studion, och alla behövde tala ganska högt och tydligt för att deras repliker skulle kunna höras. Sen länge har alla skådespelare dock mikrofoner på sig, och vissa tror då de kan tala hur lågt eller otydligt som helst och det bör ändå kunna höras vad de säger. Ja, det kanske delvis vara en förklaring...

Fast någon skillnad verkar möjligen ändå ha skett gällande folks uttal, åtminstone det man kan höra i filmer, tv-serier och tv-program.

Så om det är så här, kan man undra varför? Det är kanske del av en trend att gå från mer formellt till mer informellt även på andra plan?

Ett antal decennier sedan, bar män ofta kostym till vardags och skulle bära hatt och helst promenad-käpp. Har läst att på 40-talet och kanske senare så hade publiken på matcher i USA, på sig kostym och hatt. Detta gällde även arbetarklass... Jämför med senare decennier som 80-talet då en sports-fan kunde sitta på en match i shorts, med en t-shirt som visade delar av den feta magen, och äta popcorn...

Men är detta en skillnad ni har märkt gällande tal? Går man tillräckligt långt tillbaka blir det ju övertydligt som hur personer lät som talade i journalfilmer..

Fast även senare kan nog en viss skillnad märkas jämfört med idag...

Vad tycker och tror ni?

Du ger ju själv svaret. Naturligtvis ändras och utvecklas ett språk - hela tiden.

Visst, men att det globalt eller åtminstone i västvärlden som det verkar, har gått i en viss riktning. Från mer formellt/strikt till mer informellt/avslappnat.

Och som jag nämnde mer informellt/"slapphet" har möjligen även blivit vanligare inom andra områden. Även sådana saker som "damerna först", alltid hålla dörren öppen för en dam, extrem artighet etc hålls det sen länge inte lika hårt på...

På den tiden var det krav att man talade "rikssvenska" på SVT/SR vilket med tiden liksom mycket annat blivit mer kravlöst.

Folk talade mer rikssvenska förr, idag är det väl mer Rinkeby svenska som gäller.

Värsta är när man hör unga vita som pratar rinkebysvenska, då inser man hur hela samhället gått rakt ner i toaletten.. Förr skickades skåningar och norrlänningar till talpedagoger om de hade svårt med uttalet i skolan.

Jo, det var ju en sak. Dialekter var knappt alls tillåtet när det det gällde nyhetsuppläsare och andra. Senare blev det väl snarare tvärtom. Att folk på lokalredaktioner skulle tala med lokal dialekt...

Jo, att Rinkeby-svenska har väl status som dialekt eller sociolekt. Fast att svenska ungdomar som inte ens vuxit upp på dessa orter talar med sådan "dialekt" är en löjlig "trend". Det är inget fel att vara svensk och låta som en svensk...

I Stockholm? I Skåne och Norrland har det väl alltid varit acceptabelt med lokala dialekter?

Menade i Sthm och större städer, och menade de grövre dialekterna, inte direkt Malmö eller Norrlands kustland såklart. Än i dag är det svårt att förstå någon som pratar på brett burträskmål tex. Henning Sjöström, en av våra mest kända advokater och även författare var från just Burträsk.
(Rätt underhållande böcker, Kvinnorna från (i) byn) tex.

Såndär konstig ny-dialekt hör jag alltmer talas. Både av invandrare och av wannabeinvandrarsvenskar. Typ såndär "Alla-lika-Alla-olika" dialekt. Han Love med luggen i Idol ansträngde sig för att tala så.
Usch säger jag!

Överklassen som frigjord eller som strikt - det är lite både/och. Många avvikande influenser kommer först uppifrån och snappas upp nedanför (exempelvis kroppstatueringar). Men det är viktigt för eliten att verka fläckfri och prydlig och att kunna hålla stilen - att ge ett gott intryck (eftersom dom ofta hamnar i en sorts påhittad föräldraroll som chefer och lärare). Talspråket förändras ständigt, skriftspråket är mer auktoritärt eller konservativt. Arbetar- och medelklassen blev samma i Sverige under 1960-70-talen, det var en socialdemokratisk målsättning som skapade sammanhållning. Språket blev en generationsmarkör ungefär som jeansbyxor och individerna ville vara moderna. Det sunda var att man verkligen ville att samhället var bra - inte att som tidigare - låtsas att det var bra. Det informella blev viktigare än det formella.

Ja det är intressant det där. Om det nu bara är så att språket råkat utvecklats i just denna riktning eller om det ligger något mer bakom det.

Jag såg nyligen en film som spelades in 1995 och där sa några personer i kanske 40-50års åldern till varandra "godkväll" och "goddag" i ett helt vardagligt sammanhang som ej var formellt.