Vill bli hemmafru/lyxfru

Egentligen tycker jag det är så mycket roligare att ge än få, så jag förstår känslan. Jag kan bara inte vända på den.

Tror du att människor på Flashback generellt är friska?

Ja. Kärlek brukar vara den stora grejen annars med relationer så är pengar motivationen så är inte personen, det som attraherar och det är svårt att känna någon form av respekt där.

Dock förstår jag kvinnor (eller män) med barn i extremt svår fattigdom som gör vad de kan för att överleva och ge mat till sina barn. Jag hsr alltid varit en stor motståndare gällande prostitution men jsg had enog gjort det mesta, öven gidt mig för pengar om jag haft ungar och inte kunnat sätta mat på bordet till barnen. I det med att skydda sina avkommot kan jsg förstå att människor tar till vad de kan.

Därför är det så makabert med de sjuka jävlar som skadar sina barn på.de mest brutala vis istället, för att få pengar.

Jag tror att människor visar vilka de är genom vad de gör mot andra precis som vad de gör för dem. En del människor är inte lika kapabla till att känna empati och kärlek.

Nej men, där stod ju förklaringen rakt framför mina ögon när jag fick köra ett par ronder med dig gfys!

Är icke uppväxt med dateande. Man träffade ju alla möjliga, en öl hit, en öl dit. Man betalar naturligt växelvis.

Här är förklaringen;
Jag läser för mycket på flashback och börjar komplicera allt likt en del här gör

Inte för att det förklarar varför jag aldrig accepterat att bli bjuden av en man alla dessa tidigare år men nu går jag ditåt iaf----->>>>>>

Åh, ljuva ungdom, dig har jag kvar

Japp. Måste ta emot också på ett bra sätt. När man inte behöver "likes" och annat så är det viktigt att kunna det även om man är av motsatt art som ger tills man dör.

Det ska vara lätt att ge kärlek men att ta emot är en helt annan utmaning. Den kanske man får arbeta på för att gå vidare och komma framåt?

Bra. Du går åt rätt håll!

Det är snarare motsatsen som kan kännas konstig, tycker jag. Man. Men om man är en mammas boy kanske man vill ha, ha ha? Vad vet jag?

Konstigt nog aldrig varit utsatt för sådana. Kommer från en otroligt generös familj som bara vill bjuda på mat, dryck och godsaker och ta hand om. Fr a kvinnorna så möjligtvis är jag något miljöskadad. Jag vet verkligen inte.

Jag försöker gråta varje dag eller bli mer känslosam och känna vad jag känner.

Jag ska säga till den jag tycker om: "Om jag gråter så är jag inte ledsen. Det är för att jag är så glad. Kanske för att du gjort något?"

Men det är svårt. Känslan försvinner ganska snabbt. Man får lite tårar när man låter sig tänka eller sätta sig in i andras situationer eller sin egen hypotetiska framtid ibland.

Så det arbetar jag på och det tycker jag om. Jag är inter rädd för att visa vad jag känner.

Kanske beror det på att mina känslor tryckts ner under lång tid och jag vill ut igen och visa vem jag är. Visa mina känslor och nu är jag inte rädd längre?

I trådens ämne så tror jag att en traditionell kvinna är något fint. Det betyder inte att man som man inte hjälper till eller gör saker. Man behöver inte göra allt svart eller vitt utan man kan skrubba lite och kanske till och med få fram färger än endast en gråskala i det man gör i livet.

"Låt oss laga mat." Låter mycket bättre än "Du ska laga mat"

Jag känner oerhört igen mig. Tror jag gråtit två gånger på 2000-talet. Men förstår ännu inte riktigt varför för jag har sannerligen haft anledning att gråta många fler gånger. De viktigaste för mig är borta och jag kan inte ens gråta?

Men jag tror du är något på spåret.

Är dock som du enormt förmögen att känna känslor. Nästintill överempatisk. Men dålig på att signalera mina känslor. Vilket jag absolut inte tycker om med mig själv. Denna ständigt starka och samlade utåtmänniska som aldrig bryter samman, absolut inte.

Jag var så lycklig när jag kunde börja gapskratta och där befinner jag mig nu.

Det är ju gubbarna över 50 bast som tillhör patriarkatet och dom är vana att bestämma. Om du ber en rik gubbe riktigt snällt så kan han säkert gå dig till mötes.

Sedan kommer du till oss 30-åringar när du vill ha sex hela natten lång.

Det kan vara enkelt.

Du måste våga göra det du är rädd för. Jag gör det jag är rädd för just för att jag inte vågar. Det svåra låter nästan för enkelt nu i efterhand om man tänker efter lite.

När man börjar skratta så vet man att man är på rätt väg i livet i alla fall. Det är en bra indikator.

Fotbollsfruar undanbedes mig veterligen. Jag önskade mig en självgående men jag tror traditionell är den jag behöver. En traditionell "kvinna" jobbar väl lite ändå nuförtiden?

Alltid gjort det jag är rädd för, extremt orädd. Utåt världen. Men jag håller på med det inom mig just nu, tro mig.

Ja skratt får mig vilja leva.

Du, jag tror risken för att du ska stöta på "fotbollsfruar" är ganska liten. De flesta kvinnor är rätt normala, åtminstone 90% av de jag haft omkring mig. Lika normala som de männen som jag stött på.
Kan inte ens påminna mig någon i min bekantskapskrets som påtalat att hon önskar bli en lyxhustru. Men jag tillhör det äldre gardet så kan inte uttala mig om yngre tjejer. Men umgås i rätt varierande ålderskretsar mellan främst 30-60.

Förskolan är inte en barnpassning. Utbildning börjar där. En som du inte kommer kunna själv. Du skrev att du inte vill hämta på förskolan utan ha barn hemma. Det är idioti.

Jag tycker det är så pass jobbigt att jag hellre struntar i att ses. För risken är att han känner sig förolämpad ifall han inte får betala.
Sen finns där den andra varianten - han som alltid får betala och då vill man inte utsätta honom för mer sånt.

Blir då vara enklare om jag tar allt själv Om jag faktiskt går ut och träffar någon.

För mig ligger det kvar från hur morsan ansåg att jag var otacksam ifall jag inte tog emot exakt det hon ville att jag skulle ha.
Och att hon kör på ”efter allt jag gjort för dig”-snacket.
Onödig och lite manipulativ skuldbeläggning och en hållhake.
Enklare att ha ryggen fri då så man slipper få sådant slängt i facet.