Internationella mansdagen 19 nov - Sverige måste våga se pojkarnas kris och pappornas

Bra... Inte sett någonstans att det är Internationella mansdagen. Men kvinnornas dag då är det på alla löpsedlar och på internet.

Även om det finns många poänger i denna trådstart så faller den lite på infallsvinkeln då den ser på män som offer.

Män skall aldrig ses som offer, utan de behöver ett samhälle som inte favoriserar eller är anpassat efter kvinnor.

Vad betyder "högre fallhöjd" samt "kvinnligt sökbeteende"? Båda termerna används i TS.

Så är det.

Det är en djävla massa rosa band om bröstcanser. Och artiklar.

Men prostacancer, och mustach-kampanjer, är det tyst om.

Prostacancer skördar fler liv än bröstcancer.

Kvinnor och män ser till kvinnors välbefinnande.

Men ingen ser till män. Inte kvinnor. Inte ens män.

Det är livets lott att vara man. Du ska bygga samhället men ingen bryr sig om dig.

Internationella mansdagen handlar också om våra hjältar. Om man bara zoomar in på förebilderna – och på maskulinitet när den är som vackrast – så ser det ungefär ut så här:

Hans Rosling – nörden som gjorde världen begriplig. Professor, barnläkare, världsresenär. Han stod där i för stor skjorta, svettig i TV och erkände högt när han haft fel – och visade siffrorna som bevis. Det är klassisk sund maskulinitet: kunskap före prestige, verklighet före ego, modet att säga “jag hade fel, här är fakta”.

Anders Hansen – killen som gör det okej att må skit och göra något åt det. Psykiater, löpare, hjärnnörd. Han pratar om ångest, skärmberoende och träning utan flum och utan skam. Han ger män ett språk för sånt som annars bara blir tystnad, sprit eller hjärtinfarkt vid 57. Det är manlighet: ta ansvar för sitt eget psyke, inte bara bita ihop tills det smäller.

Nicolas Lunabba – den jobbiga vuxne som aldrig gav upp ungarna. Killar i gäng, skjutningar, begravningar – och en vuxen man som vägrar släppa taget. Lunabba är allt det vi säger att män ”borde” vara: närvarande, gränssättande, lojal. Inte snyfthistorier på Instagram utan åratal av slitsamt relationsbygge med killar alla andra gett upp.

Björn Natthiko Lindeblad – beviset på att sårbarhet inte är mesigt. Ekonom som blev munk, sen svårt sjuk i ALS. Han pratade om död, rädsla, skam – utan att tappa värdighet en sekund. Det är maskulinitet på högsta nivå: våga vara svag, men ändå stå lugnt kvar. Visa att tårar och integritet kan bo i samma kropp.

De anonyma männen – ryggraden som aldrig hamnar på löpsedeln: Gruvjobbare, lastbilschaufförer, snickare, nattpersonal, ideella tränare, pappor som åker tre timmar enkel resa för två timmars umgänge. Ingen glamour, ingen hashtag. Bara tyst pliktkänsla, humor i fikarummet, och att dyka upp även när kroppen värker och livet suger.

Gemensamt för de här männen är inte machoposer, utan de finaste maskulina egenskaperna:
• Lojalitet – man sviker inte barnen, laget eller sanningen.
• Ansvar – man skyller inte allt på “samhället”, man börjar där man står.
• Mod – inte bara att slåss, utan att erkänna fel, be om hjälp, eller säga ifrån mot flocken.
• Uthållighet – fortsätta dyka upp när alla andra tappat sugen.
• Humor – kunna skratta åt sig själv mitt i eländet, utan att förminska någon annan.

Om Sverige tog de här männen som mall i stället för karikatyrer av ”mannen” – då skulle både pojkar, flickor och resten av oss få ett betydligt friskare land.