Storstadsflickan som flyttade till Norrland. Jonna Jinton.

Jonna publ. en video idag där hon förklarade lite mer utan att säga nåt på djupet om henne och Johan och varför det blev skilsmässa.

Jag tänkte också på det här med barn. 40 är en ålder då man måste börja realisera detta, en stark längtan som kommer upp för en del. Men oavsett, skilsmässor är ofta djupt smärtsamma vilket hon också talar om, hur svårt det sista året varit.

Jag känner verkligen med de två och hoppas Johan har det bra, vet inte var han bor nu.

Jag har ibland tyckt att Jonna varit rätt så självcentrerad, hon är säkert inte lätt att leva med. Men det kanske också har att göra med att hon känt så starkt för att skapa och bygga upp det hon gjort. Och nu när hon kan vila på sina lagrar är både Johan och Nanook borta ur hennes liv. Tragiskt kan jag tycka även om Nanook hade ett begränsat livsspann då han var en hund. Men att det skulle sammanfalla, men så är livet ibland.

Jag älskar hennes konst och foton och smycken och livsfilosofi, by the way.

Han bor i huset och Jonna i huset där hon har sin ateljé.

Då har du inte sett senaste vloggen.

Enligt hennes senaste video är ateljé-huset sålt (till hennes bror), och hon har tagit över (köpt ut Johan) från det ”stora huset”. Enligt MrKoll är Johan dock fortfarande skriven där, men kan ju bero på att han bara har nåt tillfälligt boende nånstans och inte hunnit etablera sig mer permanent.

Ja, även om man som utomstående kan vara nyfiken på varför de skildes så kan man ju bara spekulera om orsaken.

Ja, hon kanske är svår att leva med. Det krävs ju också en väldigt stark vilja för att genomföra den sortens liv och entreprenörskap hon lyckats med. Men det är klart att Johan har tagit hennes efternamn, och började arbeta i hennes företag. Tillslut kanske han kände att han själv fick för lite plats något sätt. Och/eller så kan han ha längtat efter barn.

Ett nästan tio år gammalt inlägg, så är ju inte dagsaktuellt:

” Jag har egentligen aldrig varit någon som längtat efter barn och egen familj. Det känns så hårt och “fel” att skriva det, men jag tror definitivt inte att jag är den enda. Jag har aldrig känt att barn är meningen med livet, som en del känner och säger. Jag tror att vi alla har vår egen mening med livet. Men jag kan definitivt förstå om barn blir någons allra största mening med livet. Som sagt, vi tycker ju alla olika.

Jag har alltid tänkt att den där längtan efter barn kanske kommer någon gång i framtiden. Men bara om jag finner den som jag vill dela mitt liv med. Eftersom jag senaste året tänkt att jag säkerligen inte kommer göra det, och leva själv hela livet, så kändes det inte heller som att jag någonsin skulle få uppleva att få egna barn. Den längtan skulle inte komma naturligt om jag levde själv, eftersom det då fanns så mycket annat jag vill göra. Det var ingen tanke som kändes det minsta jobbig heller. Jag kände mig nöjd ändå. Jag skulle aldrig ha svårt att fylla livet med mening utan barn.

Sen kom Johan in i mitt liv, och hela min värld och min syn på hur framtiden ändrades. Sidor som jag aldrig tidigare sett hos mig själv började allt mer framträda. Och ganska snabbt började tankarna på barn att snurra i huvudet. Någonstans började jag känna den där längtan över att någon gång få barn, med Johan. Den tanken som innan känts så främmande och långt bort var nu nära och på riktigt.

På ett sätt kändes det som en lättnad. Jag som trodde att jag aldrig skulle känna den längtan.”

https://jonnajinton.se/tankar-om-att-skaffa-barn/

Hon oroade sig då också över att det skulle vara långt till BB:

” Vi har valt att bo långt ifrån en stad. Vi har valt ett liv på landsbygden. Vi har prioriterat bort närheten till vissa saker, för att istället få närheten till naturen. Jag har accepterat tanken på att vi bor 6 mil ifrån sjukhuset. Bodde. Snart kanske 10 eller 20 mil bort från närmaste sjukhus och BB. Det är en enorm skillnad. Jag kan inte låta bli att känna oro inför det.”

https://jonnajinton.se/en-radsla-kring-att-fa-barn/

Det skulle förstås ha blivit långt till skola, dagis och lekkamrater också, antar jag.

Jonna besvarade frågan ”Do we want to have kids” för ca fem år sedan:

https://youtu.be/tsWHyQHFoR0?si=FBUDUAEFdKNEjFrR

Ca 19:59

Jag mindes det i efterhand, som att hon sagt att hon inte vill ha barn, men det var bara att de inte ville ha barn just då. Det var inte läge.

Möjligen kan det ju har fortsatt känts som ”inte just nu”, och att det liksom bara rullat på. Men att någon av dem börjat känna en stark längtan efter barn. En gissning är att Johan i så fall är den som känt på det viset mest.

Han har ju f ö varit den som fått anpassa sig mer till Jonnas liv än tvärtom.

Fast skilsmässan kan förstås ha berott på något helt annat också.

Jag funderade lite på det där. Hon skaffade “ett eget hus” som hon skulle ha som sin arbetsplats. Det var ”nödvändigt” för att smyckesateljén där Johan arbetade hade flyttat in i hennes gamla ateljé eller nåt sånt.

Men då blev det ju lite som att Johan arbetade hemma. Och med att tillverka Jonna Jinton smycken. Och att hon åkte iväg till jobbet. Johan kanske hade föredragit att de arbetat och levt ihop, eller nåt.

Kanske hade varit bättre att bygga en tillbyggnad eller ett attefallshus…

Minns också att hon tidigare köpte någon gammal kiosk och gjorde om till en filmstudio. Det vill säga hon hade datorn där. Och då pratade hon om att hon ville ha allting samlat på en plats så att hon skulle slippa åka iväg för att jobba nån annanstans så att hon kunde följa sina konstnärliga impulser. Att hon då kände sig splittrad av att inte ha ateljé och annat precis i anslutning till bostaden.

Var håller smycketillverkningen till nu? Är den fortfarande aktuell? Och är Johan inblandad eller inte?

Många av hennes videos är bakom betalvägg nu, och det är helt ok, men just jag är inte så intresserad att jag är villig att betala. Men har varit mysigt se någon video då och då.

Ok är det så? Det var ju tråkigt.
Jag har nu börjat läsa på Reddit om Jonna, finns en flik där med bara inlägg om henne, och där kan man läsa lite intressant info. Nån skrev att hen betalade men de som gjorde det fick inga videos. Det kan ju ha berott på att Jonna mått dåligt.

Jag tycker verkligen hon är beundransvärd. Att bygga upp en verksamhet från grunden mitt ute i ”obygden”.

Sedan har hon flyttat och renoverat och haft sig, och möjligen är det lite rastlöst, jag skulle inte orka hålla på så, men är beundransvärt det också. Att vara så driven med sånt. Själv har jag iofs också drivkraft, men inte till just det.

Hon är verkligen duktig.

Jag tycker mer att det hon gör som målade tavlor är mer av dekorativ ”Wall art” än att det är ”riktig konst”. Hon producerar ju liknande motiv hela tiden, och ”riktiga konstnärer” har väl kanske mer variation, nyfikenhet och uttrycksbehov. Men det hon gör är ändå fint! Meditativa bilder. Och det är väldigt kul med kreativa YouTubers. Att så många kan ha YouTube för att bygga upp företag och ”distansarbeta”.

Jo men absolut att det är mer wall art men det gör också tavlorna mer meditativa och obegränsade. Och lugna med de blå och vita tonerna och så lite guld. Gillar också att hon använder naturliga pigment som hon själv tillverkar. Jag tror inte att de är helt lätta att få fram uttrycket i, som hon vill ha det. Det är ju ofta lager på lager. Och ibland kan man lägga in bilder själv i tavlan, se berg t ex och andra naturmotiv.

Det var hennes foton som först fascinerade mig, de drömska naturfotona hon gjorde.

Hennes vloggar kommer ju säkert att förändras också, hon blir ju äldre och är ingen ungdom längre som hon först framställde sig som; den unga skira älvan som dansar fram på ängens dagg i vit klänning.