Citat:
Ursprungligen postat av
Dagdrivarn91
Jämlikhet är inte en motsättning, det är snarare en förutsättning att förhållandet rullar på relativt konfliktfritt.
Med det sagt så är en del förhållanden inte jämställda idag. Kvinnan har ett kontrollbehov och vill styra och ställa. Hon tror att mannen fungerar exakt som henne och försöker därför styra honom. Följden blir att kvinnan får en toffel som blir beroende av henne. Och ju mer tofflig hon gör honom desto mindre respekterar hon honom. Hon blir gnällig och sur och så slutar de ha sex för att hon inte längre attraheras av mannen.
Och varför attraheras hon inte längre av sin man? För att hon har skapat en kvinna av honom. De flesta kvinnor tänder inte på feminiserade män.
Mannen ska vara man i förhållandet. Det betyder inte att han ska vara en tyrann som styr med järnhand utan precis som du skriver så måste förhållandet vara jämlikt, där man ger och tar. Där man är lyhörd inför varandras behov.
Men ju mer feminin mannen tillåter sig göras av sin kvinna desto fler tjafs kommer uppstå i vardagen kring städ, hushållsarbete etc.
Jämställdhet betyder inte att man gör 50/50 av exakt allt. Utan istället ska båda parter ge 100% av vad de kan ge inom sina områden som de är bra på.
Fast nu handlar ju tråden om att en kvinna ska underkasta sig för att vara lycklig.
Och att kvinnor blir lyckligare av att inte tänka så mycket utan låta mannen styra och ställa. Och att kvinnor mår bättre av att ta hand om hemmet än att arbeta.
Sen om jag tittar på mina väninnor och varför inte förhållandet funkar så beror det ofta på att mannens arbete anses vara viktigare. Mammorna stressar ihjäl sig med att ta hand om hemmet och barnen samtidigt som mannen kommer och går lite som han vill. Hon går ner i tid och spiralen blir ännu värre. Han har då dessutom mer pengar och även om man delar utgifter procentuellt blir förhållandet dessutom ekonomiskt ojämställt.
Sen skiljer dom sig.
Finns ett par exempel på det du beskriver också. Ett fruntimmer som gnäller och gnäller och inget duger. Och det är uppenbart att allt gnäll söndrar och förstör attraktionen.
Jag jobbar själv i en manlig bransch och har nästan enbart manliga kollegor. Och synen på fruarna är ibland riktigt unken. Så fort hon ringer på arbetstid är hon kontrollerande enligt kollegorna. Han är en toffel. Men i själva verket vill hon bara be honom köpa med grädde hem för att hon håller på att laga middagen som kommer vara färdig när han kommer från jobbet.
Jag ser ändå en stor skillnad i att många unga killar värderar sina familjer mycket mer än de äldre. Familjen går först och så ska det vara. Inom rimliga gränser givetvis.
Sen ser jag också de som släpper allt och får bråttom hem så fort tanten ringer.
Men om målsättningen är att man båda två är i förhållandet på samma villkor så kanske det blir lite lättare att mötas.
Vissa män tycks mest vilja ha en familj för att man ska ha en att åka på husvagnssemester med. Eller för att köpa dyra leksaker som crossar och fyrhjulingar till. Men i övrigt tycks man inte fundera två sekunder på att en föräldraledig mamma sitter hemma hela veckorna och längtar efter vuxet sällskap och sin man men när helgen väl kommer jagar man varje helg hela hösten/vintern istället för att avlasta hemma.
Och det är väl givetsvis okej ibland men både lördag och söndag samtidigt som mamman tar hand om barnen på heltid kanske är lite magstarkt.
Jag förstår att mamman inte blir särskilt upplagd för sex när det enda hon upplever dygnet runt är småbarn.
Vi delade föräldraledigheten 50/50 och när den som jobbade var ledig avlastade man den som tog hand om barnen på vardagarna.
Varför kan många män inte göra allt detta som att vabba, vara föräldraledig, avstå älgjakten ett år för sin familj? Då kanske många kvinnor skulle slippa bli bittra, ensamma och gnälliga?