Varför är ateister så känslostyrda?

Det jag gör är att jag visar att så som Gud framställs i Bibeln så är Gud ingalunda moraliskt ofelbar.
Eller kan du förklara varför det skulle vara moraliskt försvarbart att fortsätta att plåga Egyptens folk när faraon faktiskt var redo att släppa israeliterna?

Nej, just att Gud på många ställen tydligt beskrivs som mänskligt felbar snarare än gudomligt ofelbar visar att Bibeln bara är berättelser skrivna av människor som tillskriver Gud mänskliga fel (hämnd, oproportionerliga straff, sadism, folkmord, rasistiskt tänkande).

Alltså, enligt kristendomens världsbild så är guds vilja per definition vad som är moraliskt korrekt.
Gud blir som godheten själv, fast med en vilja och ett medvetande.

Därför blir konceptet att guds handlingar skulle vara moraliskt fel en paradox.

Du kan se guds handlingar som fel enligt dig själv, men det betyder bara att du har gjort dig själv till din egen gud istället för gud

ENLIGT DIG SJÄLV.
Allt det här baseras på din egen åsikt och din vilja. Du kan inte visa att det faktiskt är så här, det är bara dina personliga åsikter, och dom kan vara fel. Vad ger dig rättigheten att döma guds handlingar?

Nej, jag ser vad Gud påstås ha gjort som fel därför att det skulle ses som moraliskt fel om någon annan försökte göra så idag, inte konstigare än så.

Och hur menar du att jag skulle ha gjort mig själv till en gud när jag anser att det inte finns några gudar? Jag lever inte i din fantasivärld.

Så du menar alltså att det var moraliskt korrekt att Gud att slakta den förstfödde i varje familj i Egypten, trots att faraon tydligt enligt Bibeln själv ville släppa israeliterna tidigare och att den tionde plågan då inte skulle ha behövts?

En verkligt intressant syn du har på vad som är moraliskt, måste jag säga.

Ja, om gud valde det så är det så. Finns inget mer att säga, jag är inte gud och inte du heller

Jo, det är där som det tydligt framgår hur skadlig religion kan vara om det kan få någon att tycka att avsiktligt och onödigt dödande och plågande av andra skulle vara korrekt.

Sådant tänkande leder till konflikten i Gaza, självmordsbombande och liknande. Grattis.

Det är ingen förklaring till varför det inte skulle vara sadism att Gud avsiktligt väljer att utsätta generation efter generation efter generation för plåga.

Och att barn ska straffas för fädernas synd är inte Bibliskt.

Hesekiel 18:20: Den själ som syndar, den skall dö. En son skall inte bära straffet för sin fars skuld, och en far skall inte bära straffet för sin sons skuld. Den rättfärdiges rättfärdighet skall tillfalla honom själv, och den ogudaktiges ogudaktighet skall tillfalla honom själv.

5 Mos 24:16: Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull. Var och en skall dö för sitt eget brott.

Men Guds regler är kanske annorlunda, är det det du menar?

Det är lugnt, jag skippar att kolla din historik och skriver bara lite kort för att inte ta fokus från detta inläggets verkliga huvudperson.

Jag ska återkomma med mer fördjupning senare. Nu vill jag bara lite kort ta upp en jämförelse. Det talas ibland lite intetsägande om fakta och verklighetsanknytning vs att följa sagor och fantasier.

Fakta vad gäller sex är att en mycket stor del av alla sexaktiviteter inte lämnar några spår av verifierbar dokumentation. För till exempel ledarskiktet i ännu mer marxistiskt orienterade stater än SVT's Sverige finns så klart mer möjligheter för den svartsjuka maktpersonen att ta olika former av prover i kroppen och utröna svart på vitt om det skett något i det fördolda. Men bara för ett litet tag även där.

Kvar har vi bara våra känslor av att något inte står rätt till och olika fantasier kopplade till det. Den man misstänker kanske hävdar att man bara skapar sagor, men ändå finns det något där som ligger och gnager. Inte bara lite grand, utan ofta helt livsavgörande. Detta gäller i lika hög grad för sekulära, vetenskapsförankrade, högintelligenta och rationella personer. Kanske mer till och med än för mer intuitivt känslobaserade personer? Eller vad tror du?

Här knyter jag an till kärnverksamheten inom religion. Samlandet kring någon form av ödmjuk andlig dyrkan i den högst lokala miljön. Där kan mycket exponeras och tas upp i olika indirekta och varsamma former som vårat post-kyrkliga samhälle måste lösa istället med piller.

Frågan att ställa sig här är om inte gammal är äldst?

Helt orelaterat och privat, i brist på annan möjlighet:

Hurra för dig som fyller ditt år,
Ja dig vill jag gratulera.
Med armar i ring omkring dig jag står
Och se hur jag nu marscherar
Bocka, nicka, nig och sno mig omkring
Dansa lit' för dig med hopp och sprätt och spring
Önskar dig från hjärtat alla goda ting
Och säg mig nu vad vill du mera?
Gratulerar!

Stort grattis på födelsedagen älskade A. Du är ständigt med mig på olika sätt i allt vad du behöver gå igenom.
Tre ljusreflektioner och glädje i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
Simma lugnt, tills vi ses!

Ok så ateister är känslostyrda men du är ju komplett galen, så jag vet inte vad som är att föredra.

Antar att du har något slags jesuskomplex och tror att du kan utföra mirakel och läsa tankar? Att jag skulle fylla år och att mitt namn börjar på A?

Tror du att den här sortens inlägg hjälper till att skapa en bild av en samlad och saklig person, harmoniskt trygg med sin religiösa övertygelse?

För övrigt förstår jag inte tråden heller. Den verkar vara full av ganska typiska religiösa debatter, när trådens ämne uppmuntrade troende att dela med sig av exempel på möten med känslostyrda ateister, vilket verkar gå sådär.

Ja ja, jag nöjer mig så här, citera mig inte mer tack så ska jag inte uppehålla mig här längre.

Tack.

Beklagar förvirringen. Födelsedagshälsningen var inte till dig. Säpo följer mig sedan länge, men jag har inte minsta kapacitet eller intresse att hacka telefoner med mera. Inte har jag som sagt heller kollat din posthistorik. Så du kan slappna av i förvissningen att jag inte vet ett skit om dig.

Jag är också kristen så det här är ingen attack, men jag måste medge att du förvirrar även mig