Fanns det nån möjlighet för arbetarklassen att spara och investera under 1800-talet?

Arbetarklassen hade det ju extremt tufft under 1800-talet, speciellt under första halvan, alltså den tidigaste delen av industriella revolutionen. Normen var extremt långa arbetsdagar, slitigt och farligt jobb med stor risk för dödsfall/skador, noll anställningstrygghet eller säkerhet, samt väldigt dåligt betalt.

Trots detta undrar jag, om man hade varit mycket strategiskt lagd, fanns det nån som helst möjlighet att spara och investera som random fattig privatperson? Man måste ju trots ovanstående villkor ändå kunnat ha möjlighet att lägga undan i vart fall något, alltså förutsatt att man höll nere på t.ex. alkohol så mycket som möjligt (alkoholkonsumtionen var ju ändå mycket utbredd denna tid och folk var alltså beredda att lägga pengar på detta trots sin knapra ekonomi)? Långt ifrån alla kunde väl ha nån form av långsiktigt tänk men ponera ändå att man hade en sådan strategi, spara minsta öre som gick?

Fanns ens några investeringsmöjligheter på den tiden som inte var stängd för arbetarna? Investera på börsen / i företag misstänker jag var helt uteslutet, det var nog enbart för de tunga spelarna som kunde gå in med kapital, likaså markinvesteringar och annat, men fanns ens några investeringsmöjligheter i småskalig storlek?

Arbetarklassen har aldrig varit så homogen som kommunister försöker påtala.

Läste om en glasmästare som hade rejält betalt.

Det var tex. mycket finare att vara murare än andra byggyrken. De hade egna byschor de åt i. Min farfars far kunde som murare spara tillräckligt för att bygga sig ett hus 1910. Det fick å andra sidan säljas när han dog för det fanns inga marginaler och inget sparat. En änka på den tiden hade inget.

Men för stora grupper gick det knappt runt. Löner var låga och människor ingen bristvara. Men det var brist på murare när stenstäderna byggdes.

I Göteborg hämtades mycket yrkesfolk ifrån skottland. Det kan knappast varit billigt. Jag gissar att en del av dessa maskinskötare haft hyffsat betalt. Men jag har inte specialstuderat ämnet.

Alltså. Man måste nog ha en ekonom eller historiker att rådfråga men vilken intressant frågeställning.

En annan aspekt är ju Sverige kontra resten av världen. Sverige var mer eller mindre progressivt?

Känner att man som arbetare sannolikt var EXTREMT styrd av ”systemet” oavsett om det var under tidigt eller sent 1800-tal. Friheterna vi har idag skulle nog ha setts som science fiction då. Ofta hade man inte ens chans att avancera eller ”göra karriär” och den absoluta bulken av människor var bönder. Och som du skriver, inköp av alkohol raderade sannolikt ut en del av eventuella förtjänster. Sedan måste man ju komma ihåg att tillgången till kapital (cash!) såg helt annorlunda ut. Och lurendrejeri fanns det nog gott om.

Känslan jag har är att man som arbetare var extremt hämmad utan några vidare utsikter överhuvudtaget att låta pengar jobba. Man tog hand om sin familj bäst man kunde och det var hela saken. Jordbruksreformerna lär ju ha förändrat saken också relaterat till befolkningsökningen och relationen till tidigare generation. Utvandringen kan ju direkt ses som en konsekvens av att det kändes omöjligt för nya generationer att göra sig ett drägligt liv.

Man funderar ju lite på hur nuvarande generationer känner sig som inte är ”höginkomsttagare”. I USA (tex som en kontrapunkt till Europa/Sverige) kan man ändå tjäna pröjs bara genom att ha ett vanligt gig många gånger utan att förringa problematiken i samma land med deras lägstalöner-jobb. Men, jag är ju cyniker och anser att det måste ju finnas plats även för de helt utan kompetens på något sätt och vända-burgare är ett hederligt yrke. Finns många andra. Men i USA finns det möjligheter. De utvandrar till USA som vi gjorde i Sverige på 1850-talet och framåt. Var FJÄRDE svensk lämnade. Jag kan inte tänka mig att bara avsaknaden av mat var problemet som många ansåg det. Jag kan se generationerna där se på sina investeringsmöjligheter för sina barn och sig själva. Tänker på Karl-Oskar.

Den enda möjligheten borde väl varit att spara för att köpa mark och bygga ett eget boende.
Kapitalmarknaden fanns ju knappt, och den som fanns var både reglerad och begränsad.

Jodå!

Under 1800-talet uppstod sparbanker, efter brittisk förebild. Det startades alltså banker där man till skillnad mot tidigare fick lov att sätta in hur små belopp som helst.

Vid sekelskiftet 18-1900- talet, börjde staten ge lån till obemedlade, så att de kunde bygga egen bostad, ofta med lite mark till på landsorten. Där var det vanligt att arbetarna var deltidsjordbrukare fram till 1960-talet.

Under senare delen av 1800 talet, så var Sverige fattigt och mycket strikt. Årtionden 1860-1880 utvandrade många till Norge, industrin hade kommit igång tidigare där, Sverige och Norge var i union
Statar systemet existerade. Under de senare decennierna började städer som Eskilstuna, Halmstad bygga upp industrier, och kunde erbjuda arbetare bättre villkor. Man fick lön och inte stat. Rik blev man inte. Sverige var stelt. Danmark var även det ett invandringsland. Särskilt Köpenhamns område.

Om de kunde ha bankkonto, om inflationen åt upp allt, om de kunde spara guldmynt i madrassen eller dylikt vet inte jag. Däremot är det självklart att de kunde generera ekonomiskt överskott på sin lön. Det är lätt att tänka ut med grundläggande logik.

Arbetare hade stora familjer. Som de försörjde på främst mannens lön. Så en person kunde försörja 10 personer på en lön. Om de hade haft lika patetiskt små familjer som är gängse idag hade de fått någon form av överskott, även om barn var billiga.

Arbetare. I betydelsen de som tog okvalificerat jobb på en fabrik*. Blev mer produktiva ju längre de arbetade inom en viss branch. Det fanns karriärvägar, även om de kunde vara "grunda". Fabriksägare betalade mer till erfarna arbetare än helt gröna arbetare.
Lönerna varierade också mellan branscher och regioner.

Så utan att veta någonting i sak. Kan vi genom logisk deduktion räkna ut att många arbetare hade ekonomiskt utrymme att spara, åtminstone under vissa perioder i livet.

Dessutom vet vi att människor valde att flytta till städerna. Att vara arbetare var alltså bättre än att vara egendomslös på landet. Om inte annat så kunde arbetarna i städerna försörja stora familjer. Att skaffa många barn är det bästa och mest fundamentala investering någon någonsin kan göra och livets sanna mening. På det sättet hade de flesta arbetare på 1800-talet betydligt större investeringsmöjligheter än lönearbetare har idag.

*Hantverkare har sin produktivitet från sin inneboende kunskap. Arbetare har sin produktivitet från den industriella processen. En arbetare på artonhundratalet i England som dök upp på en fabrik och gjorde sitt bästa att ingå i produktionssystemet uppnådde omedelbart många många gånger högre produktivitet än till exempel en kinesisk "arbetare" på artonhundratalet. Genom industriprocessen, snarare än att arbetaren i sig var kunnigare än den kinesiska dito.

Aktie- och råvarubörser fanns men gissar att man förutsattes köpa större partier av råvaror eller block av aktier, knappast att man kunde lägga in valfritt belopp som man kunde lägga undan på samma sätt som i ett ISK idag. Så den möjligheten att investera var nog stängd för de som satt på små belopp.

Jo, börserna var manuella och hanterades av mäklare. För aktier skedde handeln i börsposter, man kunde inte köpa bara en aktie, så man behövde både kapital och kontakter. Börsen var inte heller särskilt likvid, det var ju hyfsad ställtid på affärer och clearing.
Det var ju egentligen inte förrän Stenhammar och hans bolag OM introducerade modern handel och sedermera tog över Stockholmsbörsen som den blev tillgänglig på riktigt för småsparare.

Exakt vilken arbetarklass är det du far efter? De som i första halvan av 1800-talet jobbade i de fabriker som fanns under andra halvan av 1800-talet? Ja tacka, f*n för att det blir tufft om man har ett arbete som ligger ett halvsekel fram i tiden, snacka om pendlingstid.

Omöjligt. I vissa fall fick arbetare betalt i form av poletter som enbart kunde användas för att handla i arbetsgivarens affär. Det som blev över av veckolönen köpte man sprit för så man kunde berusa sig redlöst och för en stund glömma sin eländiga tillvaro.

Var inte hela samhället upplagt lite som slav och herre på den tiden?

Det var inte meningen att man skulle kunna ta sig ur fattigdomen som arbetare.

Det var väl adel, präster, bönder och arbetare, den ordningen var samhället uppdelat, även tillgångar, rikedomar och möjligheterna att tjäna sig en extra hacka...