Citat:
Ryssens form av diktatur är lite knepig såtillvida att man hela tiden hävdar att man följer lagar (sina egna, godtyckligt beslutade).
Sovjetunionen använde lagar som ett slags "gummiband" – formellt sträckbara för att passa maktens behov.
Brott som "antisovjetisk agitation" eller "sabotage" var så vagt definierade att nästan vilken kritik som helst kunde kriminaliseras.
På samma sätt fungerar dagens ryska lagar om "extremism", "utländska agenter" och "falsk information om armén": de är som ett nät med för små maskor, där allt som inte följer den officiella linjen fastnar.
I båda fallen är lagen inte ett skydd för medborgaren, utan ett instrument för staten att legitimera förtryck under en juridisk fernissa.
Enligt rysk lag och konstitution skulle en formell krigsförklaring innebära att landet träder in i ett krigstillstånd. Detta aktiverar en rad rättsliga mekanismer:
Undantagslagar: Krigstillstånd kräver införande av undantagslagar, vilket påverkar ekonomi, civila rättigheter och styrning.
Mobilisering: Full mobilisering av befolkning och industri blir obligatorisk. Detta är politiskt känsligt och ekonomiskt kostsamt.
Internationell status: En krigsförklaring erkänner öppet en aggression mot en annan stat, vilket gör det svårare att hävda att man följer internationell rätt.
Ryssland har istället valt termen "militär specialoperation" för att undvika dessa automatiska konsekvenser och behålla flexibilitet i styrningen.
