I vår släkt är vi högutbildade, och så ska det vara och förbli!

hur är det TS i eran släkt, har ni valt ungefär samma utbildnings- och yrkesvägar, eller har det med åren blivit en brokig skara av kompetenser och branscher?

Byggnadsingenjör, som din pappa, låter annars inte som en typisk studiebana eller yrkesval för en "överakademiker".

Vad menar du med högutbildad? Kandidatexamen eller magister? Licentiatexamen?

Det vore sundare att intressera sig för varandra mer personligt. Det blir ju hopkrympt och opersonligt att låta utbildningsnivåer katalysera en släktträff. Typ avdankad adel vs. rättfram underklass.

Det är väl inget märkvärdigt att vara högutbildad i Sverige, när vem som helst kan plugga på universitet och dessutom få bidrag för det. Annat är det i länder där föräldrna måste vara välbärgade eller jobba ett helt yrkesliv för att finansiera sina barns studier. Där kreti och pleti inte kan bli ingenjörer och doktorer, utan där det är reserverat de högre samhällsstånden. Där hade du kunnat vara mallig, men i sossesverige? Kom igen nu Bosse.

Är du en borgarbracka?

Kommer från en släkt och familj där det är självklart med en högre akademisk utbildning. Har personligen inte känt mig utsatt för stress och press på grund av detta. Kanske för att jag levde upp till förväntningarna, vad vet jag? På släktmiddagarna diskuteras flitigt yrkesmässiga framgångar, och mina barns pågående universitetsutbildningar. Jag tycker att det är bra att familj och släkt sporrar varandra till framgång och välstånd, men är det en socioekonomisk livsstil? Har inte tänkt på det tidigare.

Topic: är det en socioekonomisk livsstil och vad tycker ni i så fall om den? Bra och dåligt?

Låter rätt typiskt arbetarklass om man ska vara ärlig.

Jaha, säger du det. Kan du utveckla?

Det är mest arbetarklassen som brukar prata om hur bra det går i karriären och pusha för unversitetsutbildningar.
Inom överklassen så pratar man aldrig om sånt utan där vet man att det kommer lösa sig oavsett.
Inom medelklassen så är man mer inne på att barnen ska få göra vad dom själva vill och plugga något som är roligt.
Underklassen skiter såklart i sånt även om dom älskar att prata pengar.

Nja. Jag respekterar dina åsikter och påstår inte att du har fel, men... Karriären är inte så utstakad som den var förr. Det finns exempelvis unga kvinnor som psykiskt inte klarar av en högre utbildning, och dess relaterade krav. Känns även igen inom släkt och familj. Jag kom helt av mig när jag fick reda på att en kusin till mina söner hade som högsta ambition att bli lärare exempelvis.