Citat:
Ursprungligen postat av
PixelSamuai
Det är anmärkningsvärt hur lättvindigt vissa här tillåter sig att agera som både åklagare, domare och jury – utan tillgång till någon faktisk bevisning. Ni talar om skuld, uppsåt och motiv på ett sätt som i ett rättssamhälle vore helt otänkbart.
För tydlighetens skull: Polisen har inte riktat någon misstanke mot familjen. Förundersökningen har avslutats utan misstanke om brott från deras sida. Att fortsätta skriva som om motsatsen vore bevisad är inte bara ohederligt – det kan i juridisk mening utgöra förtal av grov karaktär.
Ingen privatperson på ett diskussionsforum har rätt att döma eller peka ut någon som skyldig till ett brott. Den typen av inlägg skadar inte bara den som pekas ut, utan också förtroendet för rättssystemet och allas rätt till en rättvis prövning.
Det finns en tydlig gräns mellan att diskutera ett fall och att begå ett lagbrott. Den gränsen har flera här redan passerat. Om någon på allvar tror sig sitta på bevis eller konkreta uppgifter – då är rätt väg att vända sig till Polisen, inte att driva smutskastning på Flashback.
Samtidigt är det anmärkningsvärt hur få här vågar rikta blicken mot den part som faktiskt hade det formella ansvaret för Essies situation – organisationen Hundhjälpen. Deras roll, deras beslut och deras efterföljande agerande är det som borde granskas. Där finns motsägelser, där finns frågetecken, och där finns fortfarande dokumentation som inte stämmer överens med det som senare kommunicerats offentligt.
Att skylla på familjen är enkelt – men det leder ingen vart. Att granska de som faktiskt bar ansvar är svårare, men det är också där sanningen brukar finnas.
Pixelsamuai, jag måste ifrågasätta flera av dina påståenden.
Du skriver om ansvar och juridika definitioner, men det låter som du blandar ihop vad som gäller före och efter en försäljning på en assistanshund.
När Essie blev såld och ägarskapet övergått till den nya ägaren, ligger hela ansvaret både juridiskt och praktiskt hos de som köpte Essie.
Det gäller tillsyn, skötsel och eventuella brister i hanteringen.
Att försöka flytta tillbaka ansvaret på den tidigare organisationen är inte rimligt.
Du hänvisar till delegerat ansvar, men det upphörde i samma stund som Essie lämnade HH:s vård.
Efter det är det köparen som ansvarar fullt ut för hunden.
Samtidigt vill jag lyfta att alla har rätt till sina teorier.
Min är att att jag tycker det är mycket märkligt att Essie försvann kort efter assistenterna i hemmet hade gjort anmälningar till länsstyrelsen om att hon blev slagen.
Essie skulle dessutom på sin årliga kontroll, något hon knappast hade klarat.
Då hade hon förlorat sin status som assistanshund.
HH hade redan informerat familjen att det inkommit anmälningar att Essie inte mådde bra och utsattes för våld i hemmet.
Med den bakgrunden framstår det som fullt rimligt att ifrågasätta om familjen själva gjorde sig av med Essie.
Jag tycker därför det blir fel när du talar om ” förtal” när du själv nämner namn och organisationer öppet och dessutom antyder att HH, assistenter och Crosstrails skulle ha något med Essies försvinnande att göra
Polisen lade ner stöldärendet tidigt, och allt som rör Essie är avslutat.
Så om du menar att det finns en pågående rättsprocess mot dessa, visa då dokumenten här annars blir det svårt att se det som något annat än spekulationer.
Vi kan alla tycka och tro olika, men ska man diskutera ansvar och skuld måste man utgå från fakta och inte mot personer och organisationer som redan friats från misstankar att ha haft med Essies försvinnande att göra.
