Varför är ateister så känslostyrda?

Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.

Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.

Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.

Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?

Det beror på sammanhanget och definitionen. Jag vet inte vad du menar. Det finns ett språk utanför akademierna där orden inte har riktigt samma betydelse. T.ex. Inom fri vilja använder man ofta en definition, som i sig, säger att det inte finns fri vilja. Så du måste nog specificera dig. Jag kritiserar det mesta som jag inte tycker stämmer. Men du vill antyda att jag inte menar det. Det är oklart vad du vill säga överhuvudtaget. Du är flummig helt enkelt och undviker att diskutera din egen trådstart.

Din premiss för den här tråden var att ateister är känslosamma, vilket jag nog anser att varken du eller tråden inte har visat. Snarare tvärtom. Du svamlar bara på och verkar vara ett troll, kanske använder en maskin som någon påstod.

Sen i övrigt så anser jag att man ska ha akademisk frihet inom forskningen. Däremot kan jag anse att forskare inte ska driva politik eller andra agendor i sin utövning. Vilket vissa faktiskt gör idag. Forskningens uppgift är att söka sanningen, inte att skapa den.

Men om religiösa anser att man hånar dem, kan det bero på att många faktiskt anser att tro på Gudar, faktiskt inte är vettigt i en upplyst värld. Lite som att tro på Tomtar och troll. Ehrman är jag inte intresserad av. Att säga att alla religiösa är respektfulla mot ateister går inte heller att säga.

Du tar en person som exempel och retar dig på han. Det får du väl göra, man har inget med sakfrågan att göra. Du skulle ha startat en tråd om det istället.

Frågan är faktiskt vad du egentligen vill säga. Du slänger bara ur dig en massa påstående och sen börjar du svamla om annat, som du påstår att du gör, som verkar vara rena fantasier.

Så vad vill du egentligen säga. Har du några argument eller motargument när det gäller tron.

Så om du vill diskutera definitioner, kan vi göra det. Men då behöver vi en definition att diskutera.
Vill du prata om "känslosamma" ateister, får du väl försöka visa att de är det.
Vill du prata om Guds existens eller "mirakel" kan vi väl göra det.

Du debatterar egentligen inte, utan kastar ur dig frågor som du vill att jag ska svara på, men är otydlig med vad du anser det ska leda till. Jag anser att jag svarat på dina frågor. Så för att föra debatten vidare behöver du faktiskt framföra någon form av åsikt. Har du det?

Rekommenderar dig följande:

Ta med någon eller några i din närhet som du har en schysst wibe med till en fin plats i naturen där ni får vara ifred. Det är rätt kallt nu, men jag har gjort två timmars meditationspass i snörik vinterskog. Det går det med bara man klär sig ordentligt. Ha med något bekvämt att sitta på som isolerar från vätan och kylan. Ta fram en helgad sativafylld spliff.

Efter ni på valfritt sätt helgat, eller bara connectat med, platsen sätter ni ner i en bra meditationsställning. Konsekrera spliffen gemensamt och sedan fokuserar ni bara på att förhålla er till följande budskap som ni uttalar i lugn kontemplation:

Vid hjärtat samlande enhet i helighållandet av arketypen av den evigt kärleksfulla fadern.

Och varvar med:

Vid hjärtat samlande enhet i helighållandet av den jungfrueligt kärleksfulle modern.

Med jungfrueligt menar jag inte en fysisk total oskuld utan en moder som sexuellt försöker vara pålitlig för att värna sitt/sina barns viktiga relation med sin far/fadersgestalt.

Detta är en allmänmänsklig praxis, går även utmärkt att göra helt nykter till exempel för att samla sin familj. Ett försök till att intellektuellt dissekera praxisen är bara trams om man inte testat den i verkligheten och hunnit reflektera över dess effekt på aktuella relationer över åtminstone några dagar.

Fast man behöver inte blanda in någon abrahamitisk gud för det.

Rekommenderar dig följande:

Ta med någon eller några i din närhet som du har en schysst wibe med till en fin plats i naturen där ni får vara ifred. Det är rätt kallt nu, men jag har gjort två timmars meditationspass i snörik vinterskog. Det går det med bara man klär sig ordentligt. Ha med något bekvämt att sitta på som isolerar från vätan och kylan. Ta fram en helgad sativafylld spliff.

Efter ni på valfritt sätt helgat, eller bara connectat med, platsen sätter ni ner i en bra meditationsställning. Konsekrera spliffen gemensamt och sedan fokuserar ni bara på att förhålla er till följande budskap som ni uttalar i lugn kontemplation:

Vid hjärtat samlande enhet i helighållandet av arketypen av den evigt kärleksfulla fadern.

Och varvar med:

Vid hjärtat samlande enhet i helighållandet av den jungfrueligt kärleksfulle modern.

Med jungfrueligt menar jag inte en fysisk total oskuld utan en moder som sexuellt försöker vara pålitlig för att värna sitt/sina barns viktiga relation med sin far/fadersgestalt.

Detta är en allmänmänsklig praxis, går även utmärkt att göra helt nykter till exempel för att samla sin familj. Ett försök till att intellektuellt dissekera praxisen är bara trams om man inte testat den i verkligheten och hunnit reflektera över dess effekt på aktuella relationer över åtminstone några dagar.

Det här ju ingen bevisföring, det är känslostyrt, salig i skogen, använd huvudet så ser du att det tomt spladder!

Vi har specifikt bara pratat om begreppet mirakel och dess definition som gör det omöjligt att säga något om dess sannolikhet.

Där har jag konsekvent påpekat det omöjliga definitionsmässigt för människan att säga något om vad Gud vill, eller kan göra i världen. I den länkade videon håller den mest ansedda sekulära bibelforskaren med om det.

Du har däremot på ett par dagar både hävdat att människan kan bedöma sannolikheten för Guds mirakel, att människan inte kan göra det och något oklart mitt emellan.

I andra sammanhang (som jag länkat till i andra trådar) uppvisar alltså Bart Ehrman nästan lika mycket otydlighet. Det är hans och en stor del av sekulära akademiska miljöns huvudsakliga skäl att avfärda trovärdigheten i Bibeln med formuleringen: "Mirakel är det minst sannolika scenariot."

Så ditt själmotsägande vad gäller ateisters huvudskäl att avfärda religion är du alls inte ensam om.

Har ju fått några sådana här typer av svar i tråden. Givetvis är Bibeln den viktigaste boken för att förstå vår kultur oavsett vad man tror om dess sanningshalt. Själv har jag studerat den kanske 500 timmar, men det gick lång tid för mig att få näsan över tröskeln av pinsamhet.

Vet inte riktigt vad det där årtalet kommer ifrån, är det när man räknar personer bak till Adam? Nej, jag tror inte det och heller inte att de blev 800 år gamla i GT. Det är andra saker som jag har förankrat i mitt väsen vad gäller kristendomen.

Det första gäller då det som Jordan Peterson ofta talar om och som låter mycket sant enligt min erfarenhet. Det talas mycket om fakta och att se verkligheten som den är i tråden. Grejen är bara att det finns triljoners triljoner gånger mer fakta än vad vårat medvetande kan förhålla sig till. Det som sekvenserar och prioriterar vilken triljoners triljonerdel av fakta som vi vänder vårt fokus mot är vår interna historieskrivning.

Historier är alltså den lins som filtrerar all vår perception helt oavsett vilken ideologi du bekänner dig till, om någon. Ingenting som du väljer ut och fokuserar på av den närmast oändliga mängd av information och fakta som alltid omger dig har undsluppit denna "lins" av din interna historieskrivning.

Sedan är vi alla till vår natur fundamentalt relationsstyrda. Det finns ingen, inte heller den mest asociala psykopat eller autist, som inte sensorisk deprivation påverkar något helt enormt. Testa till exempel floating i en totalt ljud och ljusisolerad tank med 37 gradigt saltvatten. Om du aktivt väljer att inte röra dig och inte heller ligger och aktivt rör runt i minnen, sjunger eller leker i sinnet så tar det inte lång stund innan du är fullständigt desorienterad och vore det inte för hunger eller kroppsliga behov så kan du knappt förstå skillnaden mellan fem minuter och ett dygn.

Detta som exempel på hur relationella vi människor är och det som då helt fundamentalt förenar oss är vår gemensamma samhälleliga historieskrivning. Där finns inget verk värt jämförelse i betydelse med Bibeln. Alla gånger att Bibeln refererats minst tusen gånger mer än något annat specifikt verk i vår kultur. Så oavsett hur hardcore ateist du ser dig som så betyder Bibeln mest för vad som sekvenserar och prioriterar den fakta som når ditt medvetande.

Här i Sverige för västerlänningar åtminstone, men även Islam snurrar runt sig i missförstånd och lögner om de Bibliska historierna.

För att inte bli än mer långrandig så ber jag er fråga er: Tror ni att det är helt slumpmässigt och frikopplat till vår Kristna kultur som vetenskapen och industrialiseringen sköt fart i det kristna Europa?

Jesus dog flera av hans apostlar för för att vittna om och därefter sannolikt flera hundra i de kommande hundra åren i den fortfarande då numerärt mycket beskedliga skaran kristna. Därför man kan argumentera för att han historiskt sett är den antika person med mest och bäst dokumenterat personporträtt.

Tar man och jämför med Islam och Muhammed som vi ju i mångt och mycket bjudit in på grund av ideologin från den maskerat som sekulär utilitarist, men i verkligheten djävulsdyrkaren Marx, så är situationen rakt motsatt. Där dödades också av allt att döma de i hans närhet som ville bevara hans minne, men av rakt motsatt skäl. Muslimer, liksom många ateister och kristna, tror på Islams historier om honom; Sunnan, Siran och haditherna. Det gör dock inte en enda historiker, eftersom de historiskt sett är bevisat falska.

Tror ni att den enorma sanning som Bibelns berättelser om Jesus utstrålar och det totala mörker av lögner som omgärdar Islams födelse och personen Muhammed har haft någon betydelse för vetenskapens och industrialiseringens utveckling i den muslimska jämfört med kristna världen?

Till sist, vad har ödmjuka samlingar för betydelse för oss relationella människor av kvinnor och män, barn, ungdomar, vuxna och gamla. Vad betyder det för samhällsutvecklingen? Utan bönen och dyrkan, vad kan vi då allesamman samlas kring? Tävlan och konsumtion av andras prestationer? Men når dessa samlingar lika brett och djupt? Skulle vi lika okritiskt under marxistiska paroller som "allas lika värde" och ur djävulsdyrkarens offerhierarkier beskyllningar om rasism bjudit in sex-slaveri-religionen om vi som samhälle hållit ihop med kyrkoförsamlingar som bas?

Så, ateisterna kan känna sig lite verklighetstrognare och faktabaserade ett tag, ända fram till den väntande islamistiska undergången driven av den sexuella fördel som Islam erbjuder de manliga troendena i det alternativet.

Men så långt kommer jag nästan aldrig i min kommunikation med ateister, deras skam och ilska sätter patrull långt innan.

Först måste man förstås visa att Gud finns. Bara där tar det stopp. Det kan du inte göra vetenskapligt. Efter fyratusen år, finns det inga belägg för Gud, mer än människor som "tror" att han finns och påstår det utan belägg. Finns det ingen Gud, finns det inga gudomliga mirakel heller. Det här är egentligen själva kärnan. Finns Gud?

Om vi nu säger att någon påstår att den har upplevt ett mirakel, så kan det han upplevt, bero på en massa saker som den personen inte vet. Men utifrån sin tro, blir hans svar då att det handlar om något gudomligt. Men det kan bero på en massa saker som han inte vet. Frågan är då hur den personen kan veta att det var just Gud och inget annat som orsakade det? Vad har man för belägg för Gud. Faktiskt inget alls.

Utifrån en vetenskaplig synpunkt så sker inget av sig själv, det finns alltid bakomliggande orsaker, även om man inte vet vad det är. Så utifrån det påstår jag nog att det skulle vara just gudomligt, är det minst troliga. För det finns inga belägg för att Gud finns. Så då måste du förklara hur du kan veta att det är just Gud som orsakat miraklen av alla oändligt många möjliga orsaker. Kan du det?

Värsta ordsalladen jag varit med om.

Tror du att jorden är ung?

D.vs mellan 6000-10000 ungefär.

Oj, vad spännande du uttrycker dig.

Jag förstår inte vad du menar med: "Vart du placerar den i din digital struktur"... Vill du förklara.

Min hälsostatus är ett intressant ämne, det kan jag hålla med om.

Vilken relevant "frisk vetenskaplig evidens" tycker du att jag försöker utestänga? Det finns ju mer vetenskapliga artiklar än vad någon skulle kunna hinna läsa. Även ett försök att ta till sig av en tiondel låter som om vi talar om en mycket sjuk människa. Skulle ju aldrig ha tid till en skogspromenad ens då.

Andra paragrafens två första meningar som du citerar ger svaret på den upprepningen.

Ämnet för tråden är varför du har sådan känsloblockering att du inte ser att jag redan svarat nej på frågan.