Citat:
Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.
Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.
Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.
Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?
Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.
Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.
Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?
Jag har ett gäng trådar att länka till om sakfrågorna som får ateisterna att lämna med svansen mellan benen eller som jag ofta får undvika i vardagen för att inte ateisterna ska börja hyperventilera och skrika. Här diskuterar vi dock erfarenheter av ateisters känsloutbrott och vad det kan bero på.
Jag tror svaret ligger i att du verkar ha en överlägsen och tvärsäker stil, vilket retar upp vem som helst.
Jag gissar att du är hyfsat ung (?) och saknar insikt i att se dig själv eller dina resonemang ”utifrån”. ”Inifrån” upplever du tron som fullt logisk, och kanske betraktar andra religioner som ”o-logiska”. (Och även ateism.)
Men ju mer du försöker se dig själv ”utifrån” så kommer du inse att dina argument inte är mer logiska än mycket annat. Man blir s.k ”hemmablind”.
Om det stämmer att du är ung, så tänker jag att det finns två möjligheter framåt:
1) Du är en ärlig sanningssökare, och kommer efter hand bli mer ödmjuk och mindre tvärsäker i att du besitter Sanningen med stort S.
2) Du fortsätter med oförmåga att kunna se dig själv eller din övertygelse ”utifrån”. Och det kommer reta upp dem du roar dig med att ”ställa mot väggen”.
Mitt tips är att du istället för att fundera över vad som är fel på dem du ”bara-vill-ställa-mot-väggen” rannsakar dig själv och söker ödmjukheten.